Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

måndag 18 mars 2019

Om jag får drömma...


Hästvälfärd är inget lätt ämne - det är så mycket och har så många delar och faktorer som påverkar. Har under en tid funderat på vad jag (och även andra) uppfattar som hästvälfärd? Är frågan svart/vit? Finns det några "100% rätta svar"? Enligt min uppfattning gör det inte det - hästägande är ständiga kompromisser mellan vad som (kanske) är bäst och vad som är genomförbart (av en mängd olika skäl). Man måste se till helheten för hästen - man kanske måste kompromissa på vissa delar, men där ändå helheten för hästen kan bli bra.

Om  jag får drömma så hoppas jag att hästvärlden ser ut något i stil med nedanstående om 20 år:

Att:
- alla hästar går i lösdrift med möjlighet till uppstallning i box vid behov (sjukdom eller annat tillfälligt behov). Enligt min uppfattning så är idag långt ifrån alla lösdrifter BRA lösdrifter, lika lite som att alla boxuppstallningar är uteslutande dåliga. Vad som ÄR verkligt dåligt idag är att vissa hästar överhuvudtaget inte får gå lösa i hagen dagligen, eller endast någon timme.

- alla hästar går i stora, helst kuperade hagar (större desto bättre) med minst 1-3 andra hästar men helst i större flock. Många hästar idag går ensamma i sina hagar...

- hästar fodras efter behov (både ättid och näringsbehov). Inte nödvändigtvis helt fri tillgång (för överviktiga hästar är ett allt större välfärdsproblem idag) men med många utfodringstillfällen under dygnet, för att minska risken för såväl magsårsproblem som andra problem relaterade till ättid.

- alla hästar har möjlighet till ordentlig daglig rörelse (vare sig det är i hagen, under ryttare/kusk eller på annat sätt, men att möjligheten till den lösa rörelsen i hage tillsammans med andra hästar är den absolut viktigaste). Rörelsen är viktig inte minst för att undvika välfärdssjukdomar som t.ex fång.

- hästars hovar sköts på ett biomekaniskt riktigt sätt (många hästar idag skos/verkas tyvärr med fel vinklar) och tillräckligt ofta. Att hästen får de beslag den är i behov av beroende på genetiska
förutsättningar, arbete och underlag. Helst barfota huvuddelen av året (OM det är möjligt med tanke på nämnda förutsättningar. Vi har ju inte direkt avlat med fokus på bra hovkvalitét).

- träning av häst (oavsett på vilket sätt) sker med hänsyn till hur hästar fungerar såväl biomekaniskt/fysiskt som psykiskt. Att inlärningsprinciper är väl kända och används på rätt sätt.

- stjälptyglar inte längre används (varken vid ridning eller longering/tömkörning), inte heller många av de bett som idag är godkända.

- om bett används - att ryttaren har tillräcklig kunskap för att använda dessa, och att utbildning av ryttarens hand står högt på skalan över utbildning.

- om bettlösa alternativ används - detsamma som ovanstående. Ryttare med en dålig hand förbättrar bara hästens situation marginellt genom bettlöst (och med vissa alternativ knappt alls). För kraftigt tryckt t.ex flyttas bara till en annan del av hästens kropp. Även om munnen är i särklass en av de känsligaste delarna på hästen så är tryck på andra ställen inte heller bra. Utbildad hand är det i särklass viktigaste för hästens del.

- ingen häst går med felaktigt tillpassad utrustning som hämmar rörelse/muskulatur.

- om tävling med hästar fortfarande förekommer (finns nog en stor risk att den sociala licensen för detta är indragen om 20 år om inget drastiskt förändras) att detta verkligen sker med hästens bästa i fokus och att de värdegrunder och styrdokument som redan idag finns (t.ex Code of conduct) är värda pappren de är skrivna på.

- att alla RIDskolor har gått från att vara ridskolor till att vara HÄSTskolor där eleverna får en bra grund i hur hästhållning och ridning/körning skall vara. Goda föredömen och förberedelse för att så småningom bli egna hästägare.

- kanske att någon form av "Hästkörkort" är infört som krav för att få köpa egen häst.

- man inte längre får ha lektioner/ta emot inridnings- och tillridningshästar utan vidimerad kunskap/utbildning (något som redan idag är verklighet i t.ex Frankrike, åtminstone när det gäller ridlektioner). Detta förutsätter då att utbildningar och yrkesprov verkligen lever upp till HÖG standard. Enbart tävlingsmeriter bör inte vara tillräckligt för yrkesprov. Man kan vara tekniskt skicklig ryttare utan att egentligen kunna ett smack om hästar...

- alla utbildningar till hästrelaterade yrken, som ex tränare, ridlärare mfl är uppdaterade på inlärningsprinciper, hästens basbehov, biomekanik m m.

- tävling/tester, framför allt för unghästar, är anpassade efter hästars utveckling och att inte hästarna utsätts för alltför stora krav i tidig ålder. Att inga hårdare krav/tävlingsnivåer sker förrän efter 7 års ålder när hästen är färdigväxt.

- att mera fokus läggs på hästars psykosociala mående och hur de (inte minst mentalt) påverkas av det vi gör med och mot dem.

Obs. Har med all säkerhet glömt områden där jag har "drömscenarier" men det här är det jag kommer på just nu. Dessutom har jag INTE på något sätt rangordnat de olika delarna utan skrivit dem som jag kommit på dem bara...

Alla områden påverkar hästar (på gott och ont). Man kan även dra alla områden till "sin spets" som t.ex skall man överhuvudtaget rida/använda hästar, om man gör det - skall man använda bett, skall man få tävla med häst, använda skor, ska uppstallning inomhus förbjudas helt osv.

Personligen så anser jag att även små steg i rätt riktning är bra steg. Att vår användning av hästar för rekreation, hobby eller ens tävling inte nödvändigtvis är fel - vi och hästarna har i vissa avseenden ömsesidig utbyte av varandra. Vad det i stället handlar om (tycker jag) är att hitta kompromisser mellan att i så hög grad som möjligt tillgodose hästars behov men samtidigt för oss människor ändå tillåta aktiviteter med hästar som partner. Personligen tror jag inte att helt utesluta människan ur hästens ekvation nödvändigtvis skulle vara bättre för hästen som djur. Jag tror fullt och fast att vi faktiskt kan berika varandras liv på olika sätt som inte nödvändigtvis måste vara på hästens bekostnad.

Det har skett (och kommer antagligen att ske i ännu snabbare takt) förändringar de senaste 10-15 åren när det gäller hur vi ser på hästar och allt runt omkring. Det finns åtminstone än så länge ingen konsensus inom hästvärlden - det är allt i från människor som (åtminstone i praktiken, kanske inte med orden) enbart ser hästen som ett redskap - till människor som finns i den andra änden av skalan - som tycker att vi inte alls skall ha några djur som husdjur - och allt där emellan. Jag personligen hoppas och tror att vi så småningom kan hitta en form av balans någonstans mitt emellan - hästen som en partner som vi gör saker tillsammans med  - men det är MIN förhoppning...