Att LÄRA - att GÖRA....

En reflektion som jag gjort efter mina snart 40 år med häst är hur lite som egentligen lärs ut (i allmänhet) om hur hästar lär och vad som är viktigt att fokusera på för att inlärningen skall bli effektiv....

För det mesta fokuserar tränare på att GÖRA saker med hästarna - vilket inte nödvändigtvis innebär att hästen LÄR sig något - eller åtminstone inte det som var avsikten...

Det påminner mig om seriestrippen med Snobben där Charlies kompis frågar Charlie "Du säger ju att du lärt Snobben vissla, men han visslar ju inte?" och Charlie svarar "Jag sa att jag lärt honom, inte att han lärt sig!"

Hästträning går alltför många gånger ut på att på olika sätt få hästen att prestera den form, rörelse eller gångart som vi önskar. Mer eller mindre tvång, baxande hit o dit, utrustning (bett/hjälptyglar osv) som på olika sätt tvingar in hästen i den mall som vi vill ha.

Fraser som "hästen är lat", "hästen vill inte", "ta i mera", "sparka på mera med skänkeln", "riiid mera", "var på den mera" osv är vanligt förekommande.

Frågor "förstår hästen vad jag vill?", "har jag varit nog tydlig?", "ger jag motstridiga hjälper?", "sitter jag rätt?", "KAN hästen genomföra det jag vill?" lyser ofta med sin frånvaro.

OM hästen förstår vad jag vill och själv får lösa frågan om HUR det hela skall utföras gör de det oftast utan motstånd under förutsättning att de fysiska förutsättningarna finns och att hästen är tillräckligt förberedd. 

Man kan många gånger få hästen att GÖRA saker och ting utan att den för den skull nödvändigtvis ha LÄRT sig något. Spänning - framför allt rädsla - blockerar inlärning! Så den klassiska ramsan LUGN, RAK & FRAMÅT är viktig att hålla i åtanke vid hästträning. Ordningen är viktig och utan LUGN sker ingen vettig inlärning! Och det gäller lugn inte bara hos hästen utan även hos oss människor som försöker lära hästen något. :-)

Den viktiga HANDEN hos ryttaren/kusken!

Denna ryttare rider på kandar med "Fillisfattning" - ett sätt att hålla tyglarna som
klart separerar de olika bettens funktion och syfte.

Många gånger får jag frågor som "vilket bett skall jag välja?", "är det här bettet för skarpt?" osv.

Som ryttare borde man istället ställa sig frågan "Hur använder jag min hand???" För enligt min uppfattning har handen betydligt större relevans än eventuellt bett. Även ett bettlöst alternativ - vilka börjar vara vanligare o vanligare - kan ställa till stora problem för hästen om handen inte vet vad den gör! Även dessa varianter av betsling bygger ju på att ett tryck används - visserligen inte i munnen utan istället på nosrygg och/eller nacken. En hård hand kan orsaka mycket problem för hästen även om trycket inte kommer i munnen....

Om man sedan plussar på med diverse stjälptyglar kan eländet för hästen bli ännu större.

En ständig utbildning av ryttarens hand och RESPEKT för hästens mun är därför A och O för att hästen skall få en uthärdlig tillvaro. Mycket smärta och problem orsakas av ryttarens hand - och naturligtvis i kombination med betslingen - eftersom t.ex ett stångbett med långa skänklar mångdubblar ryttarens kraft i tygeltagen!

Hästen är enormt känslig där bettet ligger, dvs lanerna. Överhuvudtaget finns mycket nerver på hästens huvud och i munnen. Hur man använder handen är därför otroligt viktigt! Hästen känner och reagerar på mycket, mycket mindre hjälpgivning från handen än vad de flesta ryttare tror.

Hästar som upplever smärta i munnen kan reagera på lite olika sätt - vissa undviker bettet och kryper "bakom hand", kanske blir oroliga och kastar med huvudet osv. Andra (de flesta enligt min uppfattning) skyddar sig istället med att låsa halsmuskulaturen och käken och därmed i viss mån blockerar smärtan i munnen. Det är de hästarna som ofta får tillmälen som "han är hård i munnen", "stark i munnen" osv. Det är dock i själva verket en häst som reagerar på en smärta i munnen som den försöker lindra och komma undan.... Det kan tyckas ologiskt men en häst är ett "mottrycksdjur" så istället för att ge efter för tryck går den istället ofta IN i trycket. Enligt min uppfattning (personlig o ingen statistisk säkerhet :-) är det ung 80% som har reflexen att trycka emot ett obehag i munnen, de övriga 20% undviker kontakten och kryper bakom hand....

Att utbilda hästen när det gäller kontakten till bettet är därför otroligt viktigt - speciellt redan INNAN man börjar rida. Man kan på olika sätt arbeta hästen från marken för att förbereda den för ridning. T.ex så finns det något som heter flexions som lär hästen hur den skall förhålla sig till bettet och handen.

För ryttarens del så handlar det mycket om att ha en riktig handställning och läge på handen - ikull-lagda låga händer (där den raka linjen från armbåge, via handen, genom tygeln fram till hästens mun är bruten) ger direkt negativa effekter i hästens mun. Ryttaren måste "bära" sina egna händer och inte hänga i hästens mun vilket blir följden av ovanstående. Är handen dessutom så låg att handen hamnar mitt på ryttarens lår är effekten ännu värre... Den raka linje som jag nämner ovan skall vara rak även sedd från ryttarens synvinkel, dvs uppifrån. Många ryttare rider med händerna alldeles för tätt ihop vilket också påverkar kontakten till hästens mun negativt.

Ryttare (och även åskådare till ridning/körning) borde även oftare ställa sig frågan "varför?" när man ser hästar som gapar eller försöker gapa (hårt åtdragna nosgrimmor kan ibland kamouflera detta till viss del). Hästar gapar INTE om de inte har problem med munnen på något sätt - kan vara bettrelaterade skador i munnen men är väldigt ofta också ryttare/kusk med hårda händer, kanske i kombination med ett stångbett. Det är inte för inte som uttrycket "stångbett kan vara som ett rakblad i en apas hand" finns... Det är inget fel att rida med ett stångbett MEN det kräver en utbildad hand hos handhavaren - annars kan det ställa till mycket bekymmer/smärta för hästens del.

Enligt min uppfattning (och även erfarenhet från min egen ridning) läggs alldeles för lite tid till att utbilda såväl hästens mun som (framför allt) ryttarens hand! Vi ryttare skulle betydligt kunna minska hästarnas obehag och smärta från betselrelaterade orsaker om vi från början fick lära oss ordentligt HUR vi skall hantera tyglarna/tömmarna! Fokus borde mera vara på ryttarens hand istället för ryttarens säte/skänklar. De är självklart viktiga men det är ryttarens hand som kan ställa till mest skada och som därför borde vara mest i fokus!

Intressant...

Satt en kväll och såg P Ks clinic från Global Dressage forum 2012 som finns upplagd på Youtube. Vet inte hur lång hela clinic´en var men det är 50 min på youtube... Filmen finns längst ner i detta inlägg.

Det finns enligt min uppfattning en hel del intressanta delar i denna clinic - som för övrigt har temat "Hitta & träna framtida topp hästar". Här nedan följer mina reflektioner...

Det hela börjar med att han får frågor kring rollkur/LDR. Här nedan följer några citat från videon och mina kommentarer:

"Utan att behandla hästar väl så kan man inte sälja hästar & de presterar inte" Tyvärr är det nog minst sagt tveksamt om det stämmer! Hästar har ju förmåga att uthärda en hel del och de har dessutom inget sätt att tydligt visa obehag/smärta. Hästar skriker inte...

"Om jag inte försökte få Scandic att slappna av några minuter så skulle han kasta av mig" (ang att rida i rollkur). Då säger jag bara - är inte meningen med att en högt utbildad häst skall vara lydig, lätt att rida? Kan man verkligen skylla bristen på lydnad/avspänning på att det är en väldigt speciell häst? "Scandic är den svåraste häst jag haft." Borde inte utbildningen i sig skapa en harmonisk häst som inte försöker göra sig av med ryttaren? Speciellt på den nivå vi pratar om? Även om det är en knepig häst? Vi pratar ju inte om en hobbyryttare på låg nivå utan en svår klass ryttare på OS nivå.

"Man kan se på hästen om den mår bra eller ej." "Man kan inte 'tvinga' någon häst att prestera." Här är min kommentar - KAN man verkligen alla gånger se om hästen mår bra? Eller kan man inte tvinga hästen att prestera? Frågan är också - vill man överhuvudtaget SE? Och vad är att TVINGA? Vi lägger nog alla in olika innebörd i dessa påståenden.

"Du kan inte tvinga hästen att jobba. Vi vill alla ha 'the happy athlete'!" Vad är "the happy