Har för en tid sedan varit på Piteå Ridklubb i tre dagar på clinic med tidigare chefen på Spanska Ridskolan, Arhur Kottas-Heldenberg. Sett massor med fina hästar med rutinerade ryttare rida rörelser upp till snäppet under svår klass.
Herr Kottas är mkt bra med hästarna och pratar ofta om "the horse is your partner and you should keep him happy!" Han har inte riktigt alla gånger samma tålamod och ton till ryttarna! :-)
Sammanfattningsvis var dessa tre dagar mycket intressanta även om längden på dagarna gjorde det lite svårt att vara fullt koncentrerad hela tiden, hur intressant man än tycker det är.
Vad som främst slår mig är att olika tränare ibland har väldigt olika saker som de lägger vikt vid och även olika sätt att tackla diverse problem hos ryttare och/eller häst...
Jag har ju under åren satt mig in ordentligt i några system... Började med 25 år i den traditionella ridningen där jag även har en Level 2 utbildning (via RIK 2), därefter har jag studerat/ridit "fransk klassisk ridning" via Craig Stevens och Philippe Karl. Jag har även genom åren nosat på western-, akademisk- och centrerad ridning.
Alla olika system och även individuella tränare har olika saker som de poängterar och lägger vikt vid. Vad (i mina ögon) skiljer de bra tränarna från de inte fullt så bra (eller dåliga) är främst vederbörandes känsla för och behandling av hästen. Med andra ord - Hur ser man på hästen? Är den ett prestationsredskap som man förbrukar eller betyder den något mer? Hos en bra tränare är denna inställning (omsorgen om individen hästen) dessutom inte bara ord utan något man hela tiden ser i handling...
Sen kan det finnas mera tekniska olikheter mellan olika ridsystem som man som enskild ryttare får ta ställning till o förhålla sig sig till. Vad tror
JAG på och vilken linje vill jag följa? Hästar e ju fantastiskt anpassningsbara djur som vill vara oss till lags. Dessutom har de fyra ben att balansera med vilket gör att de många gånger KAN göra de krumelurer vi begär utan att balansen o förutsättningarna nödvändigtvis är optimala.
För min personliga del så har jag fastnat för den franska klassiska ridningen eftersom jag tycker att den är väldigt logisk, tar hänsyn till o respekterar hästens såväl natur som rörelsemekaniska förutsättningar. Jag kan dock även hitta guldkorn hos tränare o utövare som rider enligt andra ridsystem så länge dessa har respekt för individen hästen... Herr Arthur Kottas är definitivt en sådan tränare! Hoppas ännu fler tar chansen att se honom träna länets ekipage om han kommer tillbaka till Norrbotten.