Färre och färre väl grundridna hästar?

 

Ibland hör man människor som säger "idag finns det färre och färre väl grundridna hästar".

Är det så? Varför i så fall? Och vad är egentligen en en väl grundriden häst?

Min egen uppfattning är nog att ovanstående stämmer. Har själv under många år sökt hästar till egen verksamhet, andra ridskolor och även till privatryttare som jag hjälpt hitta hästar. Och jag har tyvärr under senare år sett en tendens till att kvalitén på hur hästar rids har sjunkit.

En väl grundriden häst är en häst i god egenbalans och med en bra förståelse och acceptans av bettet och ryttarens hand. Om hästen kan diverse "krumelurer" är av mindre betydelse. Jag köper hellre en häst som har ovanstående kvalitéer men som inte är "utbildad". Att rehabilitera hästar som är dåligt ridna är betydligt svårare och tar längre tid än att rida dit rörelser m m på en häst som har en god grund.

Några av de sämst grundridna hästar jag suttit på har tyvärr varit hästar som angetts ha hög utbildningsståndpunkt och kanske t.o.m varit tävlade på relativt hög nivå. Tar mycket hellre en häst som är riden rakt fram i skogen med en orutinerad ryttare som har en bra hand! Den ryttaren har i alla fall inte förstört hästen även om hästen inte "kan" så mycket... Och där är väl kanske den stora skillnaden mot tidigare - då fanns många hästar som inte var så "högt skolade" men å andra sidan var de inte heller förstörda.

En väldigt enkel test som säger oerhört mycket om hur hästen är riden är att helt enkelt skritta på lång tygel och sedan bara lugnt och stilla korta upp tyglarna så man har en lätt kontakt till hästens mun. Hur hästen reagerar på detta talar om hur den är riden! Dvs om hästen är skolad i munnen och har en bra relation till bettet och ryttarens hand. Detta brukar i sin tur alltid ha koppling till hur hästen är riden i övrigt och hur den reagerar på annan hjälpgivning.

De allra flesta gånger skulle man egentligen inte behöva provrida så mycket mer :-) för resten av ridningen brukar i de allra flesta fall bekräftas av denna första reaktion på kortandet av tygeln. Det låter drastiskt men min erfarenhet är att det är så.

I fall det nu är så att det finns färre och färre väl grundridna hästar - vad kan det då bero på?

Ja, där anser jag tränare och framför allt ridskolor har en STOR roll. Frågan är om vi gör ett tillräckligt bra jobb??? Lär vi ryttarna vad kvalité är i ridningen? Eller försöker vi med ryttarna/hästarna ta genvägar (som att t.ex använda stjälptyglar) på lektioner/träningar. Lär sig ryttarna hur kontakten till hästens mun skall vara och hur en häst i god egenbalans känns?? Eller går man för fort fram med ryttarna för att anpassa sig till dagens ökande krav på att man snabbt skall komma framåt i sin ridning? Att det bara blir en chimär om man slarvat med grunderna är något som ryttaren kanske inte inser och då är det lätt att man som tränare/ridlärare går lite för fort fram för att tillfredsställa eleven - som i annat fall kanske vänder sig någon annanstans.

Svaret på ovanstående måste - om nu tesen att det finns färre grundridna hästar idag stämmer (inte bara jag som framför den tesen utan det finns många som anser det) - vara att vi gör inte något särskilt bra jobb! Vad detta beror på kan ju då diskuteras - vet ridlärare/tränare idag själva hur man rider en häst till god egenbalans och kontakt till handen??? För man kan inte lära ut det man inte själv förstår eller vet...

I förlängningen kan man då spekulera i om de som utbildar tränare och ridlärare egentligen gör ett så bra jobb?! Det blir som "råttan på repet" - utbildar man utbildare på tveksamt sätt så kan ju inte deras jobb utföras annat än mediokert... Som sagt var - man kan inte lära ut det man inte själv har förståelse  och ingående kunskap om.

Kompetens och hästägaransvar

En av mina tidigare lektionselever rider halvblodet Marimba (D-ponny)

Skrev för ett år sedan ett blogginlägg som hette "Så enkelt det var en gång...." Det handlade om vilka faser man (eventuellt) går igenom i sin resa med häst i livet.

En kompis kommenterade då med nedanstående (utom nr 2 för den har jag lagt till...):

Omedvetet inkompetent - man bara gör något för att det är kul och har ingen aning om någonting...

Omedvetet inkompetent.2 - man kan ingenting men tror att man kan

Medvetet inkompetent - man har blivit medveten om hur lite man kan...

Omedvetet kompetent - när man börjar kunna en hel del men inte tror att man kan det...

Medvetet kompetent - när man är medveten om att man faktiskt kan en del....

Som hästägare tycker jag man har ett ansvar gentemot hästen att hela tiden försöka lära sig mer! Ytterst få människor går medvetet in för att skada hästen (eller ens göra något som i bästa fall bara är mindre bra för den). Däremot är det mycket skadliga saker som görs mot våra hästar pga nonchalans, okunskap och att man tyvärr litar på andra människors bedömning av vad som är bra och inte.

Det finns MÅNGA tränare/träningsmetoder där ute som inte gagnar hästens välfärd och har du då inte själv tillräckligt med kunskap för att kunna skilja det bra från det dåliga så blir det din häst/hästar som får betala priset för din bristande kunskap!

Lär dig så mycket du kan om hästen som biologisk varelse, träningslära, rörelsemekanik och inlärningsprinciper (hur hästen bäst lär in) m m och uppdatera ständigt din kunskap! Ju mer du vet/kan själv, desto lättare kan du bedöma/värdera de träningsmetoder och företeelser du möter inom hästvärlden.

Fall inte för "känd från tv", välsmort munläder och "snömos" (med det menar jag massor med fina ord, men inte alltid med så mycket substans) osv. SE hästarna - inte minst i ögonen men även hur de verkar uppleva träningen. Hästarnas minspel och andra (konflikt)beteenden kan säga mycket om hur träningen upplevs av HÄSTEN - vilket är det viktiga i "kråksången"! 

Kom bara ihåg att den extroverta hästens reaktioner på (felaktig) träning är lätt att se för den visar tydligt UTÅT att den inte gillar det hela, däremot är den introverta hästens reaktioner betydligt svårare att upptäcka. Den hästen vänder sin reaktion inåt genom att "checka ut" (den stänger av) - det är sådana hästar som ofta får epitet som "snäll", "välriden" (för den protesterar inte utåt), lat osv. Den hästen kan dock må minst lika dåligt som den extroverta hästen som protesterar med bockningar, stegringar m m, det yttrar sig bara på ett annat sätt...

Att "alla" gör på ett visst sätt behöver inte heller innebära att det är bra för hästen. Normer (som förändras över tid), "man har alltid gjort så här" osv är ingen garanti för att det är något som är bra för hästen. Utmana dina "valda sanningar" regelbundet och utvärdera om de verkligen är så bra som du trodde!

Inte bara du utan framför allt HÄSTEN skall uppskatta träningen och tycka den är kul och ok.