Nedanstående artikel skrev jag till vår distriktsbilaga i "Häst och ryttare" för ett antal år sedan. Har nu gjort lite kompletteringar/förtydliganden:
Det här är ett inlägg om kommunikation - kommunikation mellan häst och ryttare allmänt och mellan ryttarens hand och hästens mun specifikt.
Har du någon gång på allvar funderat på HUR din kontakt med hästens mun känns vid ridning? Vilken/vilka texturer kan du känna? Är kontakten jord, vatten, eld eller luft? Eller pendlar den mellan de olika elementen? "Lever" kontakten mellan din hand och hästens mun? När det gäller kontakten till hästens mun är det oerhört viktigt att hästen har en kommunikation med dig via sin mun - hur hästen förhåller sig till bettet och din hand säger mycket om vilken kommunikation hästen har med dig och även dess fysiska och mentala status.
En häst som förhåller sig för mycket till "jord" är en häst som alltför ofta tar för mycket kontakt, antingen på egen hand eller oftast på grund av hur ryttaren förhåller sig till hästens mun. Den andra ytterligheten "luft" är istället en häst som inte alls tar kontakt - oftast av precis samma skäl som när det gäller "jord-hästen". Den häst som inte vågar ha någon kontakt blir svårpåverkbar och blir oftast "bakom" skänkeln och handen. För mycket "eld" blir en häst som stressar och också blir svår att påverka. Helst vill man att hästen skall vara så mycket "vatten" som möjligt - alltså påverkbar, följsam och kommunikativ i alla lägen.
Om jag tänker tillbaka på min ridning, innan jag blev medveten om hur viktig kontakten till hästens mun är, kan jag påminna mig hur många tillfällen som helst där jag suttit på hästar, både mina egna och andras, där kommunikationen med hästens mun inte funnits. Då var jag i allmänhet nöjd med att hästen "gick på tygeln" = "krökte på nacken". Hur kontakten kändes var inte något prioriterat eftersom det dröjde många års ridning (med otaliga olika tränare) innan någon talade om eller utbildade mig i just detta. Antagligen för att inte heller de visste hur viktigt just det är...
Den brist på kommunikation som jag först blev varse var när jag satt på hästar ridna med graman eller andra inspänningar. Jag brukar kalla att de blir "döda" i munnen - antingen med en stark kontakt när de går emot eller så säger de "plopp", går bakom hand och blir "extremlätt" i handen. Enligt min uppfattning tar det LÅNG tid att rehabilitera en häst som gått inspänd för att man om möjligt skall få den hästen till en bra relation med ryttarens hand.
Jag har genom åren testat otroligt många hästar - allt ifrån unghästar och för den delen också äldre hästar, från bara absolut grundridna till högt utbildade hästar som gått diverse "krumelurer" som skolor, galoppombyten, piruetter, piaff osv. Det är långt ifrån alla gånger som de högst utbildade hästarna varit de mest välridna - snarare tvärtom tyvärr. Personligen tar jag mycket hellre en BRA grundriden häst som inte kan så mycket än en högt utbildad som är illa riden. Rehabilitering är mycket svårare och tar mycket längre tid än att börja göra "krumelurer" på den endast grundridna hästen (under förutsättning att den är väl riden).
Tips:
- ägna ditt nästa ridpass åt att fundera på hur din kontakt med hästens mun känns?
- Är hästen avslappnad i käken? "Smaskar" den till ibland?
- Hur är kontakten? Kan du korta och länga hästens hals när du vill?
- Vad händer när du kortar upp tygeln i skritt? Följer hästen med upp/kortare eller "stretar den emot"? Måste du göra något med handen/skänkeln innan hästen kommer på tygeln?
- Lägger hästen tryck i bettet vid vissa situationer eller när du begär olika saker?
- Har du samma kontakt, eller brist på kontakt, i bägge tyglarna?
Fundera också på vilken inverkan din kontakt till hästens mun har? Många gånger speglar hästen reaktioner något som du som ryttare gör, eller inte gör. Låga, låsta händer med raka armar kan t.ex ställa till det (mycket!) för hästen. Munnen är en av de allra känsligaste ställena på hästens kropp så ha stor respekt för det du utsätter hästen för där.
Hästens mun är som en blommas doft - en gång förstörd... Så var rädd om den!