Jag syftar på hur vi människor uppfattar saker i vår omgivning - att våra referensramar, valda sanningar, tidigare erfarenheter m m formar hur vi upplever omvärlden. Det gäller ju allt men här syftar jag på hästhantering/ridning som ni kanske anar...
Det händer ofta när jag diskuterar med hästintresserade om ridning att vi sett samma saker (kan vara video´s, träningar eller bilder) men vi har inte SETT samma saker! Beroende på vilka referensramar vi har så tolkar vi information på olika sätt - inget behöver nödvändigtvis vara "rätt" eller "fel" utan det är bara olika. Dessutom kan jag med säkerhet säga att MIN uppfattning om ridning har förändrats (och tur är väl det!) genom årens lopp. Jag har ändrat min uppfattning om vad jag tycker är bra ridning och inte - tack vare ökad erfarenhet skulle jag vilja påstå :-)
Vad ser ni t.ex när ni ser nedanstående två bilder?? Den övre är en siluett från en ryttare i världstoppen i dressyr, den nedre är Melissa Simms, en elev till Nuno Oliviera....
Mina reflektioner över bilderna:
Den övre representerar väldigt väl hur det oftast ser ut på våra ridbanor o tävlingsbanor numera - en häst som går mer eller mindre LDR (low, deep and round) - en "form" som blivit målet för de flesta ryttare eftersom man fått höra att hästen "får upp ryggen" när den går så... Den vanligaste kommentaren när man lyssnar till träningar idag är "ta den rundare/djupare"...
Jag tycker att det är väldigt tveksamt om den övre hästen ens är "på tygeln" - min erfarenhet är att hästar som går på detta vis ofta/länge har mycket muskulära problem (hårda/oelastiska muskler) - många gånger har de dessutom bakbenen "i nästa socken".... Den övre hästen är dessutom i rätt rejäl framvikt pga sitt indragna låga huvud. Ovanstående bild visar dock inget riktigt skräckexempel - det finns gradskillnader i LDR...
Den undre bilden anser jag visar en avspänd häst i riktig form! Nacken är högsta punkt med nosen framför lod - möjligheten till mera samling är där... Här nedan en bild på samma häst i en bra piaff!
Reaktioner jag fått på Melissas två bilder är dock "skulle jag komma på dressyrtävling med hästen så där skulle jag få kommentaren - över tygeln eller för öppen i formen!" "Den är ju inte på tygeln". Systemfel eller vad???En av de saker som förändrats mest hos mig genom åren är nog hur jag uppfattar ridningen rent etiskt/moraliskt - en del träningsmetoder som jag tidigare tyckte var helt ok tar jag idag avstånd ifrån. Jag har (tycker jag själv :-) idag en mkt mera ödmjuk inställning till hur man faktiskt bör hantera/rida hästen. Och missförstå mig rätt - tycker absolut inte man skall vara "mesig" med hästarna - men jag lägger mycket mera fokus på att man skall RESPEKTERA hästen, inte minst för att jag upptäckt att respekt är en "two-way-street". Vill jag att hästen verkligen skall respektera mig - så måste jag oxå respektera den! Förtroende är viktigt i relationen till hästen och vill jag att hästen skall få förtroende för mig måste jag också förtjäna det förtroendet! Agerar jag som en "mini-Hitler" - vilket är en inte helt ovanlig hästhanterings"filosofi" inom hästvärlden - kan jag inte heller räkna med verklig respekt och förtroende från hästens sida. Hästen (och inte människor heller) kan inte respektera och ha förtroende för någon som man är rädd för!
Samma gäller att rida (eller på annat sätt) hästen för konstant press. Många ryttare rider t.ex med en konstant drivande sits mot en mer eller mindre inverkande hand. Personligen tror jag att detta är mkt stressande för hästen - det blir något som hästen inte kan undkomma. Resultatet blir antingen en utåt stressad häst - eller vad jag tror är ännu vanligare - en häst som "stänger av" och får en massa muskelspänningar i sin kropp. Det är VÄLDIGT vanligt med hästar som har gamla muskelproblem i sin kropp som visar sig genom stumma/hårda muskler. Sådana muskelproblem blir förr eller senare kompensatoriska problem i t.ex leder.
Vad jag ofta slås av är hur lite reflektion det finns inom hästsporten! Valda sanningar och bristande kunskap gör att många hästar (tyvärr) lever i en miljö där de inte får sina behov tillgodosedda och dessvärre oxå ofta blir missförstådda när det gäller reaktioner i ridning/hantering.... Olika grader av våld/tvingande blir ofta resultatet - för hästen. "Hästen är lat/trög/ovillig/istadig!" är vanliga kommentarer.... Hästar som mår mindre bra (och i vissa fall rent dåligt) psykiskt (ja, en häst kan utan tvivel bli deprimerad - har sett detta upprepade gånger under mitt hästägande) och fysiskt (t.ex ovanstående gamla muskelproblem kan på sikt orsaka andra problem - som t.ex ledlidanden) resulterar ofta i en, visserligen ibland långsam, nedbrytning och för tidig död för hästen!
För mig personligen innebär hästhanteringen/ridningen en ständigt pågående process... En process där jag nästan dagligen värderar/omvärderar det jag håller på med - och missförstå mig rätt - jag har idag en ganska klar bild över vad jag tycker är kvalité i hästhantering/ridning och inte, så den här pågående processen innebär inte att jag ändrar mycket i det jag gör utan det innebär mera att jag reflekterar över det jag gör och vad som händer! Det resultat jag kommer till i mitt reflekterande gör att jag ibland gör "nya" upptäckter i mitt hästägande som innebär förändringar i ridning/hästhantering - ibland så förstärker de bara mig i mina tidigare uppfattningar.... :-)
Har varit inne på det tidigare - hästarna är enastående (livs)lärare, om vi bara tillåter dem att vara det!
ps! Något som (indirekt) har med ovanstående att göra - Hör ibland (via "ombud") att det finns ryttare som anser den klassiska ridningen ineffektiv, "lallande", kravlös osv. Ofta kommer detta dessutom från personer som inte satt sig in ordentligt i ämnet i fråga :-) utan som skaffat sig dessa fördomar genom hörsägen, korta besök i anslutning till någon kurs eller liknande....
MÅLET med den klassiska ridningen och den traditionella är precis densamma - en självbärig, lösgjord häst som kan utföra allt det jag som ryttare vill med lätthet. VÄGEN till målet skiljer sig dock en del åt - och även synen på vad BALANS är & hur viktig den är i sammanhanget! Därför skrittjobbar vi mkt - antagligen kommer flera av ovanstående fördomar därifrån - eftersom många ryttare sätter likhetstecken mellan jobb & mkt arbete i trav & galopp.... I ovanstående gör sig återigen detta med olika referensramar märkbart - man kan inte relatera till annat än det som finns inom eller i anslutning till ens referensram! Och VILL man (& det är nyckelorden) förstå det hela måste man oxå vara villig att kanske omvärdera en del av sina tidigare valda sanningar. Vill man inte så hjälper inga förklaringar i världen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar