Författaren tar som exempel på ovanstående en ung flicka som rider sin ponny med diverse skarpa bett och vid frågan på varför hon använder dessa svarar:
- Jag behöver detta för att få hästen under kontroll (och jag bytte till nytt bett för att det var coolt)
- Vi behövde en "snabb fix"
- Vi hade inte tid
- Han (hästen) var tjurig
- Han är för stor
- (och författarens favoritsvar) Min tränare sa att jag skulle rida med detta
ryttare med denna (relativt nya) attityden till ridning. Jag är böjd att hålla med henne!
Hon sammanfattar också attityden till 5 punkter:
- Unga amerikaner (läs svenska ryttare) följer vad som anses "coolt" för tillfället
- De vill ha det snabbt!
- De har inte tid!
- Det är hästens fel!
- Det är tränarens fel!
Ja, om man tar ovanstående 5 punkter ett steg vidare så innebär det:
- Att självkänsla är kopplat till "ting"
- Uthållighet saknas
- Målet är mera viktigt än processen - dvs "målet helgar medlen"
- Ansvar saknas
- Det finns en oförmåga att tänka själv
Hennes slutkläm är frågan på vilket sätt vi inom hästvärlden kan få unga människor att förstå vidden av riktigt Horsemanship? Är ovanstående trend ofrånkomlig och är den det är det ÄNNU viktigare än någonsin att förvalta ridningens historia i United States.
Jag kan inte annat än instämma i hennes artikel - jag har under snart 40 år följt ridsportens "utveckling" i Sverige (och även på internationell nivå). Vi påverkas alla av den samtid vi lever i och många av de nya trender/företeelser som finns inom hästsporten är påverkade av den sociala miljö vi lever i. Frågan är om vi kan (och vill) försöka göra något för att försöka bevara de historiskt viktiga traditioner som finns inom hästsporten. Eller skall vi bara "följa med strömmen"?
Vad säger ni?
Håller ni med om ovanstående (väldigt generaliserade) exempel? Eller har ni en annan bild av dagens unga ryttare?
Personligen tycker jag att ovanstående stämmer in inte bara på unga ryttare utan även på väldigt många äldre ryttare - jag ser det mer som en generell samhällstrend.
Här följer länken till hela denna artikel
http://theridinginstructor.net/587/who-is-the-future-of-horsemanship-in-america/
Jag håller fullständigt med!
SvaraRaderaDe tragiska är bara att de är "vi" vuxna som måste göra något, eller rättare sagt i första hand dom som skriver TR & dom dömer tävlingarna. TR måste skrivas mer utförligt så att INGET går att fel/miss tolkas eller ge en chans till egen tolkning. Sedan måste vi ha domare som FÖLJER TR & inte modet, strömmen eller egna åsikter, för att det ska ske någon förändring tror jag, eftersom att de tyvärr är dom som hörs & syns i olika media med sina "framgångar" som är förebilderna för dom unga. På vilket sätt ska vi få utvecklingen att förändras när de som ska vara förebilder söker snabbare & coolare vägar till rosett jakterna, & genom att söka snabbare sätt får tillverkarna bekräftelse i att skapa nyare, hårdare & tuffare "verktyg" för att kunna bemästra hästarna på snabbaste vis.
Sedan tycker jag att mycket av ansvaret ligger i ridskolorna & instruktörerna som själva inte har kunskap nog för att själva förstå & i sin tur kunna lära ut de allra viktigaste grunderna i hästhantering mm. Jag tycker att första året på ridskola skulle vara i stallet & från marken för att dom unga ska få lära sig hur hästar lever & fungerar de resterande timmar på ett dygn som dom inte går i manegen med en ryttare. Sedan få lära sig vad som är fram & bak osv osv innan dom ska sitta upp & där efter lära sig att hantera hästen i skritt innan man kör vidare. Ja tror du vet vad jag menar utan att fylla upp hela din blogg med ett inlägg ;)
Som vanligt Carina är du "spot on". Vi äldre ryttare måste bidra med rätt kunskap även om jag inte tror att man ska tillbringa första terminen avsutten.
SvaraRaderaJag tror att man måste ifrågasätta eleven eller stallkompisen som kommer med märkliga utstyrslar på hästen. Frågor som varför, är det nödvändigt och hur fungerar det där är avgörande i ifrågasättandet.