Tillbakablick...

Har varit företagare (inom jordbruk) sedan 1979 (startade som 20-åring) och HÄSTföretagare sedan 1994. Jag kan så här i backspegeln se på detta med mixade känslor.

Till det positiva finns det faktum att jag faktiskt lyckats förverkliga en hel del av mina drömmar - egen hästgård, ett antal egna hästar, ridskola med ridhus m m. Jag har även fått arbeta med djur (hästar) vilket alltid varit min dröm, dessutom med utbildning av ryttare - något som legat mig väldigt varmt om hjärtat. Hästarna och själva utbildningssituationen (med alla de elever som passerat och jag sett växa upp) har under många år varit det som drivit mig vidare. Hade jag inte provat på att bli hästföretagare hade jag nog antagligen hela mitt liv undrat "hur skulle det blivit?" Nu vet jag... :-) Det positiva är också de människor som hjälpt mig under årens lopp (ingen nämnd, ingen glömd). Jag har också genom åren (egentligen mot alla odds) hållit verksamheten/gården flytande. En prestation i sig!

Jag har som många hästföretagare drivits inte i första hand av den företagsmässiga sidan av hästföretagandet (då skulle jag nog aldrig startat företaget!) utan av passionen för hästar och allt vad där till hör...

Till det negativa i dessa år finns otroligt mycket jobb, i stort sett ensamt ansvar för gård, hästar och verksamhet (något som är väldigt tärande på psyket, att aldrig kunna "slappna av" och låta någon annan ta över ansvaret för planering och ekonomi), ingen egentlig semester (annat än kanske om jag haft tur, en vecka ledigt per år), dålig lönsamhet - med små eller obefintliga möjligheter att underhålla och byggnader och maskiner på gården. Pga den dåliga lönsamheten har jag oftast haft ett ytterligare jobb förutom hästgården (som mest på 100%, fn 40% - vilket är för lite). Under ganska
många år var jag ALDRIG någonsin ledig, inte heller helger, utan gick bara mellan jobb, det gjorde att jag gick i den berömda "väggen" runt 2002 - något som jag egentligen inte hämtat mig ifrån än. Den dåliga lönsamheten har också gjort att jag nu när jag närmar mig pensionsåldern kan "se fram emot" en väldigt låg pension.

Ur karriärsynpunkt kan man också konstatera att jag ur ekonomisk synpunkt kunnat gjort betydligt smartare val! Dels att jag vid prissättning/budgetering inte borde tittat så mycket på vad liknande saker kostat i närområdet utan mer tittat på "vad måste jag ha för detta för att a) få full kostnadstäckning för utgifter b) få vettigt betalt för mitt jobb?" Om det inte lönat sig skulle jag helt enkelt inte gjort det...

Jag har också genom åren gjort en del val som inte varit särskilt smarta ur företagssynpunkt även om de varit rätt för mig rent personligt. Ett sådant exempel är att jag gick över från den traditionella ridningen till den franska klassiska ridningen. Ett val som är HELT rätt för mig personligen (och även för hästarna) men som inte är så gångbart inom ridsporten generellt. Hade ur företagssynpunkt varit bättre att istället fortsätta på mitt tidigare traditionella spår som är mera säljbart.

Sammanfattningsvis kan jag säga till alla som funderar på att starta hästverksamhet - tänk dig VÄLDIGT noga för! Gör inga glädjekalkyler utan räkna ordentligt på vad du måste ta betalt för att snurra runt verksamhet, hästar och en riktig lön för ditt arbete. Lägg till dessutom till pensionssparande och ordentliga försäkringar. Är inte människor villiga att betala det du måste ta betalt för dina tjänster - lägg ner tanken på hästföretagande och ha häst som hobby! Se också till att ha en VIT verksamhet - alltför många hästföretag i dag är mer eller mindre "svarta" - det snedvrider dels konkurrensen och dels straffar det som helhet hästföretagandet (både personligt och som företagande) i längden. Ibland ser man annonser med priser på ridlektioner, läger m m som med stor sannolikhet är svart verksamhet - alternativt utannonserat av någon som inte har en susning om hur mycket man får kvar på en "vit" 100-lapp när moms och egenavgifter m m är bortdragna... Eller så är det en förening som kan subventionera priset via statliga och kommunala medel (som ingen privat företagare har tillgång till)....

Skulle jag då startat hästverksamhet igen om jag varit tillbaka 1994?? Ja, det skulle jag nog gjort - inte minst för att annars skulle jag ständigt frågat mig "what if?". Däremot skulle jag nog inte byggt ridhuset 2003 - sett i backspegeln var det en alldeles för stor investering i förhållande till lönsamheten. Då var valet "utveckla eller avveckla" - hade jag vetat vad jag vet idag hade jag avvecklat i det skedet.... Idag är det för mig personligen väldigt skönt att ha ridhuset men det har kostat och kommer att kosta ett antal år framåt - återstår att se om jag lyckas "trolla med knäna" och hålla det hela flytande till dess lånen är betalda...