Kommunikation är SVÅRT!

Har under alla mina yrkesverksamma år arbetat med människor på olika sätt. Människor ofta i stall och ideella organisationer. Människor i form av arbetskamrater och med dem oftast i arbetsledande ställning. Utöver det så har jag såväl som alla andra privata relationer med människor i min närhet.

Något som jag gång på gång slås av är hur otroligt svårt det är med kommunikation! Att ALLT som skrivs och sägs kan missuppfattas, och också gör det! Dvs kan tolkas på ett helt annat sätt än vad sändarens avsikt var. Man brukar allmänt säga att det är sändarens ansvar att mottagaren förstår men DET är f-n inte lätt!

Ibland (rätt ofta för min del) när det av olika skäl det "blåser kallt" i relationer med andra människor - känner man att man skulle vilja isolera sig på någon bergstopp och bara ha djur omkring sig! Djur lever NU, har inga förutfattade meningar, ingen förmåga till långsinthet eller ältande. De går helt enkelt vidare.

Ovanstående kommunikationsproblem är något som jag genom livet gång på gång upplevt (vem har inte gjort det?) men inte riktigt förstått de bakomliggande orsakerna till... Nu efter att ha läst boken "Omgiven av idioter" av Thomas Erikson har jag fått förklaringen varför... (Boken kan definitivt rekommenderas om du vill veta hur vi människor "tickar" och fungerar i relation med andra människor!)

Boken beskriver nämligen att vi människor enkelt förklarat är indelade i fyra olika "färger" (rött, gult, grönt och blått). Varje färg har olika "grundbeteenden" och sätt att reagera på saker i vår omgivning.

Ska kanske tilläggas att den indelningen fungerar endast på psykiskt friska människor. Vid psykiska sjukdomar fungerar inte längre "mallarna".

Nu tycker säkert en och annan "att jag tycker inte att man ska/kan sätta in människor i fack" och det handlar (som jag i alla fall ser det) inte alls om det. Redan de gamla grekerna och aztekerna la märke till ovanstående - de hade bara lite olika sätt att beskriva det. Aztekerna t.ex använde sig av de fyra elementen jord, vatten,  eld och luft för att beskriva samma sak, dvs människors temperament.

Ingen människa är ju endimensionell utan består av samlade erfarenheter, vanor och ovanor :-) Men jag fick i alla fall otroligt många aha-upplevelser när jag läste ovanstående bok! Både på mitt eget sätt att vara och reagera i olika situationer men också förklaringar till varför människor i min omgivning ibland reagerar på i mitt tycke märkliga sätt. Det har helt enkelt sin förklaring i att vi alla ser och reagerar olika på vår omgivning och i vår kommunikation med andra människor...

Jag behövde inte läsa långt i boken för att inse att jag själv är mestadels "röd". Det finns människor som bara har en färg men flertalet har två eller fler där någon färg dominerar. Alla färger har goda och mindre goda/sympatiska egenskaper. Bokens titel (som jag tycker är väldigt rolig och var det som gjorde att jag köpte den :-) ) syftar på att i allmänhet är det röda personer som är omgiven av flest idioter. Och för att nu ingen ska få fel uppfattning :-) så handlar det om a) ironi och b) inte på omgivande människor utan på den röda personen :-)

Det var också mycket intressant hur relativt enkelt det var att identifiera vilka dominerande färger som mina vänner, ovänner, bekanta, arbetskamrater, familj mfl har. Färg, enligt min uppfattning, kan tilläggas. Säkert skulle inte alla instämma i min färgkodning av dem. :-) Något som både kan bero på att de vet saker som inte jag vet (dvs de känner sig själva) men också på graden av förnekelse. Det kan vara stora skillnader i hur man uppfattar sig själv och hur andra uppfattar en (mig själv inräknad). Positiva egenskaper (alla har vi både positiva o mindre smickrande/negativa sådana) är lätt att ta till sig. Inte fullt så enkelt att ta till sig och erkänna (ens för sig själv, än mindre inför andra) sina negativa/mindre smickrande egenskaper...

I bilden ovan beskrivs på ett enkelt sätt hur de olika färgerna uppfattar sig själva (högra fältet) och hur de kan uppfattas av andra (vänstra fältet). I boken finns mera ingående beskrivningar av de olika färgerna och dess grundbeteenden.

Efter att ha läst denna bok så är det flera saker som slår mig:

att konflikter och krig alltid kommer att finnas så länge det finns människor. (Rätt deprimerande slutsats men har vi inte på alla de tusen år som människan funnits kommit längre än vad vi gjort, dvs ingenstans, så är inte hoppet om fred på jorden särskilt stort.)

att för att grupper (oavsett vilken typ det är) måste innehålla helst en mix av olika personligheter annars fungerar gruppen som helhet dåligt.

att investera i sin egen självkännedom är viktig och att försöka (och det är verkligen inte lätt) analysera "varför reagerar/interagerar jag på det sätt jag gör med andra människor"? Finns det återkommande mönster i mina relationer med andra människor? De mönstren kanske har mer att göra med MIG än de människor jag möter?! Kan (och vill) jag göra något åt det i så fall? "Gör man som man alltid gjort kan man inte förvänta sig ett nytt resultat!" Vill man förändra något börjar förändringen hos en själv! Skylla hela ansvaret på någon annan är att frita sig själv från ansvar i situationen. I en relation/kommunikation finns det alltid ett gemensamt ansvar att försöka lösa eventuella konflikter. Om endast den ena parten tar det ansvaret kan det bli svårt - speciellt om motparten inte inser/vill inse sin roll i det hela. För att komma någon vart måste bägge parter var villiga att kompromissa...

Det dominanta draget (huvudsakliga "färg") hos en viss individ handlar om hur hen närmar sig problem & hanterar utmaningar. Det är också det enda som kan mätas. Dominans handlar om att agera, inspiration om att interagera. Stabilitet om hur mottaglig man är för förändring och den analytiska förmågan hur man förhåller sig till regler och föreskrifter.
Färger används bara för att det är lätt att särskilja.

att kommunikation inte direkt blivit enklare - mer förståeligt kanske, men inte enklare eftersom nu har jag förklaringen (obs! delar av den och inte lösningen :-)) till varför det strular och blir missförstånd. Att försöka vara tydlig och försöka "väga orden på guldvåg" hjälper ofta inte för vi människor är helt enkelt "kopplade" på olika sätt i våra hjärnor. Samma text eller talade ord kan därför uppfattas HELT olika beroende på mottagare.

SHIT så svårt och hopplöst det här känns! Bergstoppen nästa, tack! :-)