Fastna inte...

Jag hör många gånger ryttare som säger "men vi gör så här" - ofta då relaterat till olika inriktningar inom ridningen - kan vara western, akademiskt, hoppning, dressyr eller "what ever".

Mitt råd är - för hästens skull, FASTNA INTE i ett sätt! Vad jag menar med det är att för hästens välfärds skull variera dig. Variera träningen, tempo, gångarter m m. Även om du "bara" rider dressyr - rid bomövningar och hoppa (och vågar/vill inte du hoppa hästen - låt någon annan göra det eller löshoppa den). Rid ut och fastna inte i ridhus! Samma här - vågar du inte rida ut din häst i terrängen - skaffa en medryttare som gör det åt dig... Tävlar du i western, rid inte bara jogg. Hoppar du och "bara" rider i höga tempon - träna att rida långsamt i olika gångarter. Listan kan göras lång...

Det finns också några väldigt allmängiltiga grundprinciper som är viktiga ur hästsynpunkt oavsett vilken inriktning du ägnar dig åt (och du kan även läsa dig till dem i vilken vettig ridhandbok som helst, oavsett inriktning):

- ta inte handen bakåt! Dvs dra inte hästen i munnen! Hästen har känsliga laner/tunga...
- ha en "buren" hand med tummarna högst - inga händer gör någon nytta nedanför manken eller i närheten av dina lår! Även om du sitter med enhandsfattning kan handen vara buren med tummarna högst...
- se till att din häst är lätt för skänkelhjälperna - och det åstadkommer du INTE med ständigt nötande skänkel och/eller mycket användning av sporrar/spö utan med en konsekvent inlärande av hjälperna och med förnuftig sparsam användning av dem i fortsättningen. Fastna inte heller i att ständigt använda sporre utan rid ibland utan för att kontrollera att hästen fortfarande är lätt för hjälperna. Rätt använt spö är ofta bästa förstärkningen men träna även att rida utan det. Förstärk INTE skänkelhjälper genom att ta i mera (=sparka), det enda du då lär hästen är att bli okänslig/trög för skänkeln.
- betsla inte upp hästen när den inte fungerar på ett "snällt" bett. Se i stället till att utbilda hästen i munnen och kanske framför allt - UTBILDA DIN HAND! Ett skarpare bett kan ge en falsk bild av att hästen är utbildad när den i själva verket inte törs gå emot bettet. T.ex ett stångbett ställer ännu större krav på ryttarens hand än ett enklare tränsbett eftersom stångbettet fungerar med hävstångseffekt.
- använd inga "stälptyglar" (just detta står kanske inte i alla ridhandböcker :-) utan är min personliga uppfattning) - dessa orsakar bara större problem (men kanske lite annorlunda) än de man upplevde sig ha när man satte på dem. Stjälptyglar är en riktig senväg istället för genväg och är inte till nytta varken för ryttaren eller hästen. Framför allt inte för hästen för de orsakar all möjliga sorts kompensoriska problem i hästens kropp!

Tänk på ridningen som (sjuk)gymnastik för hästen - ridningens syfte är att gymnastisera hästen så att den håller sig frisk och stark så länge som möjligt! Variation och återhämtning (något som också är viktigt - speciellt på unga hästar) är några av ledorden.

Till sist (men inte minst) med tanke på hur många rider idag - variera även formen! Lång och låg är bra i vissa lägen, men inte alltid! För ju lägre hästen är (speciellt om nosen hamnar bakom lod och nacken inte längre är högsta punkt) desto mera i framvikt är hästen. Det är ett fysiskt faktum - hästens huvud väger kring 30-40 kg och sitter på en lång stång (hästens hals) framför hästen. Prova själv att hålla en stor tyngd på en stång framför dig - ju lägre du håller tyngden desto jobbigare är det att hålla. Om du i stället håller stången mer eller mindre vertikal så kommer du till slut till en punkt där tyngden helt plötsligt blir jättelätt. Så funkar även hästen - ju högre hästens form är (utan att hästen är ihop/uppdragen) desto lättare blir hästen fram och ju mera av hästens vikt förflyttas till bakdelen. Så rid inte hela pass i "lång och låg" (inte ens på unghästen) utan variera formen OFTA med öppen vinkel käke/hals.

Som en vän till mig säger
"Rid inte hästen Low, Deep and Round (LDR) utan rid den High, Open and Proud (HOP)"!
Alltså rid inte hästen Låg, Djup och Rund utan rid den Hög, Öppen och Stolt!!

(blir kanske inte så kul förkortning på svenska - HÖS :-) )