Hästarna som fått betala priset...

Det finns tyvärr många hästar som får betala ett (högt) pris för våra misstag - ibland är priset livet...

Allt för ofta hör man historier om hästar som vandrat runt hos olika utbildare och/eller ägare som misslyckats med hästen. Problem som sadeltvång, "istadighet" och andra ofta typexempel på konfliktbeteenden som stegringar, bockningar m m är vanliga. Hästen får i värsta fall förr eller senare epitetet "oridbar". Andra exempel på problem är att hästen efter intensiv träning och deltagande på tre-årstest, breeders och andra unghästtävlingar anses vara "slut" antingen psykiskt eller fysiskt. I värsta fall både ock...

Skulle vara oerhört intressant att se statistik på hur många hästar som möter döden i förtid bara för att vi människor är inkompetenta och har för bråttom.

Det finns (och kommer alltid att finnas) individer som klarar (fysiskt och psykiskt) ovanstående men de är mera undantagen som bekräftar regeln.

Hästar (och andra djur inklusive människor) kan reagera på stress och press på två olika sätt - antingen vara utåtagerande (extroverta) och via konfliktbeteende göra det uppenbart för människor i dess närheten att det inte fungerar. Personligen tror jag dock det finns minst lika många (eller antagligen ännu fler) hästar som är introverta och istället för att bli utåtagerande "stänger av". De visar därför inga tydliga konfliktbeteenden (annat än möjligtvis brist på reaktioner) utan blir istället "robotar". De hästarna kallas ofta "snälla", "lata", "välutbildade" osv men kan må minst lika dåligt som de förstnämnda extroverta hästarna - det bara yttrar sig på ett annat sätt. Var i somras vid en resa i södra Sverige på en ridskola där flera av hästarna visade tecken på introvert beteende...

Man kan tycka det självklart att alla som håller på med hästar borde lära sig vilka tecken man skall leta efter för att se om hästen man har i sin vård mår bra eller ej, men uppenbart är så inte fallet. Man behöver inte leta länge för att hitta hästar som far illa - kanske framför allt psykiskt. För är inte alla hästens basbehov tillgodosedda - då är risken stor för att hästen INTE mår särskilt bra. Det kan vara brist på utevistelse, avsaknad av sociala kontakter och andra för hästen livsviktiga förutsättningar för välmående.

Det finns "De fem friheterna" som The animal Welfare Act 2006 fastställde i djurägarens "Duty of Care" i brittisk lag. Fem friheter som vi djurägare bör sträva mot::

1. Frihet från hunger och törst. 

2. Frihet från obehag.

3. Frihet från smärta, skador och sjukdomar.

4. Frihet att utöva normalt beteende.

5. Frihet från rädsla och press/stress.

Punkt 1 uppfylls nog av de allra flesta - åtminstone får de flesta hästar idag tillräckligt med foder, i många fall även för mycket... Fri tillgång till vatten kan det i vissa fall vara si och så med...

Punkt 2 däremot är en knepig punkt - hur definierar vi "obehag"??? Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så anses sparkande skänklar, hårda spörapp och hårda händer inte som något onormalt - det används frekvent både på ridskolor och bland privathästryttare...

Punkt 3 hänger delvis ihop med punkt två för var går gränsen mellan "obehag" och "smärta"??? Dessutom orsakar ofta vår användning och hållande av häst både skador (diverse ridrelaterade skador som t.ex kotledsinflammation, ryggont m m) och sjukdomar (som exempelvis foderrelaterad fång osv).

Punkt 4 - här finns en hel del övrigt att önska - det finns tyvärr ganska gott om hästar som INTE har möjlighet att gå i hage och inte heller i sällskap med någon annan häst. Det finns gott om forskning som visar på att en häst som inte kan TA i en annan häst, upplever sig ensam, trots stort antal hästar i närheten. Fysisk kontakt med andra hästar är ett måste för god hästhälsa...

Punkt 5 - även här finns en hel del att göra. Mycket av den träning som görs med hästar bygger tyvärr just på rädsla och press/stress. Mycket mer kunskap om inlärning vore önskvärt hos såväl ryttare, hästägare och tränare...

Vi hästmänniskor har ett ansvar att på allvar börja diskutera inte bara VAD vi gör med våra hästar utan även i allra högsta grad HUR vi gör. Vi har idag en ganska skev bild (åtminstone enligt mig :-) ) på vad som är norm och normalt när det gäller hästhållning och träning - vem törs gå i täten för att på allvar börja diskutera dessa frågor?? För de BEHÖVER diskuteras förutsättningslöst.... Inte minst för hästarnas skull som sagt var - för det är ALLTID de som får betala och ibland även det ultimata priset - dvs med sitt liv, långt innan det behöver vara nödvändigt.