Dressyrkritiken och dess fortsättning...

Skriver detta måndag 21 november - två dagar innan det forum om hästvälfärd som SvRF bjudit in till onsdagen den 23 november. Inbjudan kom som en reaktion på all den kritik som kommit under hösten angående vad som pågår inom ridsporten... Tyvärr kom inbjudan mindre än en vecka innan träffen vilket naturligtvis negativt kommer att påverka vilka som kan delta!

Jag kommer inte att publicera detta förrän förrän träffen varit för jag vill inte påverka någons uppfattning. TYVÄRR har jag inte möjlighet att närvara själv men jag vet att personer som Anders Eriksson, Caroline Lucia Johansson och Traudi Björling kommer att göra det. Från SvRF sida är det också intressanta människor som kommer att delta som t.ex Tinne Wilhelmsson, Erik Lette, Marie Rohdin, Jens Fredricson och Robert Fritz.

Det ska bli OTROLIGT intressant att se vad denna träff kommer att resultera i. Tyvärr är jag ganska pessimistisk... Jag önskar verkligen att den skulle resultera i förändring i positiv riktning för våra hästar men jag är rädd för att det inte kommer att förändra någonting alls. Det finns flera skäl till detta. En sak är att det finns gott om makt, prestige, pengar osv som står på spel. En annan sak är att många inom organisationen inte anser att det överhuvudtaget existerar något problem och varför då ändra på något som inte är trasigt. Ett tredje skäl är att det är oerhört svårt att "backa bandet" inte minst för att det i förlängningen skulle innebära att man antagligen till slut måste kritisera ryttare som man tidigare höjt till skyarna. Inte lätt alltså att
verkligen göra förändringar... Utöver ovanstående kommer naturligtvis de som utövar den kritiserade ridningen försvara sig "för sitt liv" något som är naturligt eftersom många av dem har byggt upp hela sin karriär inom hästbranschen kring just det som kritiseras.

Jag är pga ovanstående rädd för att vad som kommer att hända på träffen är att SvRF kommer att "informera" om hur bra allt är och att det finns disciplinära system som säkerställer att hästens välfärd värnas. Att många har annan uppfattning kommer antagligen att negligeras. Hoppas VERKLIGEN att jag har helt fel men är tyvärr rätt cynisk efter många år inom hästsporten.

...................

Uppdatering onsdag kl 18.15. 

Caroline Lucia Johansson meddelade tidigare idag att hon hade för avsikt att livestreama alternativt filma kvällens träff och att hon frågat SvRF om det gick bra. Hon fick inget svar men har nu när hon ställt frågan strax innan mötet om det var ok fått nekande svar. Motiveringen är att inte alla de som kommit på mötet gett tillåtelse.... 

...................

Nu har mötet varit, med ett drygt 50-tal närvarande. Har än inte pratat något med någon som personligen varit där men det har kommit fyra referat från kvällen: Tidningen Ridsport, Hippson, Carolines Hästdröm och Tidningen Ridsports bloggare Loi.

Man kan väl säga att alla fyra ovanstående är försiktigt positiva inför fortsättningen. I ridsports referat kan man dock ana att grundinställningen till kritiken som finns är negativ. Man fortsätter att kalla det hela "dressyrdrevet" och antyder på mer än ett ställe att det hela är obefogad kritik...

Några personliga reflektioner från det jag läst ovan: något man tydligen från SvRFs sida tryckte mycket på är att man som enskild skall agera om man tycker något inte är förenligt med hästens bästa - vilket jag i princip håller med om MEN problemet är som jag ser det större än så eftersom det är ett systemfel. Skulle önska att någon skulle orka anmäla ridning liksom den som hände i Falsterbo till överdomare/stewarts - bara för att se vad det skulle resultera i... Antagligen inte någonting alls... eftersom den ridningen anses helt normal och i sin ordning. DET är systemfelet! Dessutom tyckte man att man skulle anmäla det som djurplågeri om man såg någonting, men tillade sedan "men det handlar ju om bevisfrågan". Med ovanstående tycker jag att man lägger över ansvaret på privatpersoner istället för att förbundet faktiskt stampar ner foten och sätter ribban för vad som är acceptabelt under träning och tävling.

Man skulle t.ex dels kunna införa obligatorisk mätning av hur hårt nosgrimman är spänd (obs. Enligt min uppfattning borde det vara två fingrar på HÖJDEN, på NOSRYGGEN och inget annat). En annan åtgärd man skulle kunna införa är att om hästen går bakom lodplanet mer än 10-15 sekunder (på såväl framridning som tävlingsbanan) så får man först en varning och upprepas det så åker man ut. Längden på vad som är godtagbart kan diskuteras men vad syftet borde vara är att komma åt den systematiska ridningen med hästen bakom lodplanet.

Många tycker nog att ovanstående förslag är drastiska (speciellt det sistnämnda) - "det är väl inte så farligt om hästen går lite bakom lod?" Men vad det handlar om är att värna om hästens välfärd, få bort så mycket som. möjligt av "gråzonen" och att faktiskt värna om den klassiska ridningen och de bra regler som finns i TR. Problemet idag är att reglerna finns men de efterlevs inte!

Och tyvärr skulle nog ingenting annat än nolltolerans för ridning bakom lod få effekt - att börja diskutera hur mycket bakom lod som är acceptabelt är inte genomförbart - att däremot förhålla sig till lodlinjen genom ögat är en enkel åtgärd. Det fungerade förr, varför skulle det inte göra det nu? Det finns INGET mervärde för hästen att ridas med nosen bakom lod!

Det finns idag en hel del forskning som talar för att olika grad av rollkur och LDR (nosen bakom lod) påverkar hästen negativt när det gäller t.ex balans, synfält och andning. Det finns även anledning att befara att hästen även psykiskt påverkas negativt. Hårt åtspända nosgrimmor och bett (rättare sagt ryttarens användning av bettet) orsakar skador i munnen hos upp till 80% av alla hästar. Det borde ligga i alla hästvänners intresse att försöka få bort så mycket som möjligt av det som ens misstänks vara skadligt för hästvälfärden - försiktighetsprincipen borde gälla! 

VARFÖR har man inte värnat TRs regler och den klassiska ridningen?! Hade ridsportorganisationerna gjort det hade vi inte varit i den situationen som vi är idag!

................

Uppdatering 25 november

Har nu pratat med några som deltog på ovanstående möte. De var alla försiktigt positiva och tyckte att det varit ett bra möte med bra diskussioner. De framförde dock alla farhågan att det hela inte kommer att resultera i några konkreta förändringar. Den som lever får se...

..............

Uppdatering söndag 18 december

Sedan sist så har två gästkrönikor varit publicerade i tidningen Ridsport. Först Patrik Kittels "Nu räcker det!" och sedan Niclas Jonssons "Låt inte rötägg diktera villkoren". Bägge dessa krönikor tycker jag säger mer om dem som skriver dem än kritikerna. Dels en skrämmande brist på hästkunskap men också en bristande förmåga/vilja att på ett sakligt sätt diskutera sakfrågorna....

Josefin Åkerberg har bett att få göra en replikerade gästkrönika i Ridsport, men trots att tidningen säger sig efterlysa debatt i frågan   har man nekat henne göra detta. Man kan fråga sig varför? Kan det vara så att de ordinarie gästkrönikörerna hotat med att avsluta samarbetet med tidningen om hon får komma till tals??? Vet inte, men det känns inte som ett otänkbart scenario för varför annars säga nej till något man säger sig efterlysa?

Fortsättning följer...