 |
Fram till 1968 fanns de flesta hästar i Sverige antingen inom jordbruket eller inom militären. Militären avhästades 1968. Innan dess fanns väldigt få "civila" nöjes-/hobbyhästar utan de flesta hästar var arbetande - antingen i jordbruket eller inom militären.
Verkligt arbetande hästar (oavsett om det var i jordbruket eller inom militären) ställde speciella krav på hästhållningen. Hästar var en långsiktig investering - det var dåliga affärer att "förbruka" hästar.
Av den anledningen hade man vissa rutiner inom militären (som jag skall skriva om nedan) för att försäkra sig om så lång tjänstgöringstid som möjligt på hästarna. Det var viktigt att långsamt bygga upp hästarna för att de skulle (om möjligt) vara i tjänst till långt över 20 års ålder.
Av den anledningen hade man vissa rutiner inom militären (som jag skall skriva om nedan) för att försäkra sig om så lång tjänstgöringstid som möjligt på hästarna. Det var viktigt att långsamt bygga upp hästarna för att de skulle (om möjligt) vara i tjänst till långt över 20 års ålder.
Man pratade inom militären om "remonter" - det var unga hästar som var under utbildning. På den tiden visste man (om det var vetenskapligt bevisat vet jag inte men åtminstone av erfarenhet) att man belastade inte unga hästar i någon större utsträckning förrän vid 7 års ålder (nu vet man att hästen växer fram till den åldern och en del tillväxtzoner i halskotpelaren och ryggraden inte har slutit sig förrän vid 7 års ålder). Hästar räknades därför som "remonter" fram till 7 år. Första åren av hästens liv ägnades den huvudsakliga tiden åt att långsamt bygga upp hästen genom ridning i terräng. Vanligt var att den vandes vid sadel och man satt upp på den som 2,5 åring, sen fick den ofta vara till efter sommaren som 3-åring alternativt började ridas i korta pass under våren. Först som 4-åring började hästen överhuvudtaget hoppas och ridning på ridbana gjordes endast i mindre omfattning. Kraven på hästens form var även små under hästens första år, den fick i stor utsträckning på egen hand hitta balans och form.
(För att förtydliga - för det finns säkert någon som protesterar mot ovanstående beskrivning med "allt var minnsann inte bättre förr" - nej, det var det naturligtvis inte. Dålig hästhållning och ridning fanns naturligtvis även då MEN militärens syn på unghästar och dess träning hade fortfarande stor inverkan på hela Hästsverige, i motsats till det vi idag ser som norm.)
När man då jämför ovanstående med dagens ridning ter sig dagens ridning som väldigt forcerad och inte direkt på hästarnas villkor. Unghästtester, unghästchampionat m m är kanske bra för uppfödarna, sporten och ryttarna men de är knappast bra för hästarna i ett långt perspektiv.
Här skall dock tilläggas att det ALLTID finns individer som fysiskt/psykiskt klarar av vilka påfrestningar som helst (samma gäller oss människor) men frågan är hur många som får betala det ultimata priset (dvs möter döden betydligt tidigare än vad de borde) för varje häst som tål det i dag forcerade tempot? Vore VÄLDIGT intressant att ta del av statistik över vad som händer med hästar som vid 3-års ålder får bra placeringar vid 3-årstester och även följa toppen bland championatshästar (5-7 år). Säg att man skulle göra en uppföljning vid t.ex 7, 10, 15 och 20 års ålder. Hur många lever fortfarande och hur ser deras tävlingskarriär ut? Detta vore SUPER-intressant men ärligt talat tror jag ingen är intresserad av att få veta detta - för jag misstänker att det skulle vara rätt deprimerande läsning.
Vad som HAR förändrats sedan den militära tiden är AVELN och som jag ser det är detta även (för hästarna) delar av problemet. Idag finns gott om hästar som har extrema gångarter och som redan innan de rids rör sig fantastiskt. Målet med dressyren (om vi håller oss till den) är bl.a att UTVECKLA hästens gångarter - idag har hästar ofta så maffiga gångarter att de istället ofta försämras av ridningen... Hästarna/ryttarna kan dock komma ganska långt med hästens medfödda kvalitéer innan ridningen/nedbrytningen fysiskt/psykiskt kommer ifatt.
Och det är här frågan i överskriften kommer in? Är du en ryttare som förvaltar den häst du rider eller är du en som förbrukar??
Vad jag menar med det är:
- utvecklas (eller åtminstone behålls) din hästs naturliga gångarter?
- byter du häst ofta pga skador?
- utvecklas (eller åtminstone behålls) din hästs naturliga gångarter?
- byter du häst ofta pga skador?
Om svaret på det sistnämnda är ja, bör det få en att tänka efter...
En skadad häst inom loppet av ett par år, kan vem som helst råka ut för. Två hästar skadade kan vara otur men börjar det finnas ett mönster i skadestatistiken för ens hästar bör man fundera på orsakerna...
Vad som kan påverka är framför allt hur man tränar - att lära sig träningslära och hur man på bästa sätt bygger upp en häst är oerhört viktigt. Framför allt bör man komma ihåg att träna upp hjärta o lungor (och även muskulatur) på en häst går otroligt mycket fortare än att förbereda skelett, senor och ligament för hårdare ansträngningar. Man kan t.ex utan vidare med lite fiffig utfodring och rejäl konditionsträning på tre månader få en innan helt oriden häst att SE och verka vältränad. Att den hästen kanske är belastad långt över vad som är vettigt när det gäller skelett, senor och ligament är kanske inte något som blir uppenbart direkt men som antagligen resulterar i hältor och andra problem längre fram.
Den tid man lägger ner på långsam uppträning, mycket rakt ut i terrängen under hästens första 1-3 år som riden kan i andra änden av hästens liv kanske ge 10-15 år extra livslängd.
Så tillbaka till frågan - är DU en förbrukare eller förvaltare???
Intressant läsning, men det fattas en aspekt och det är att militärens hästar verkades o skodde på ett helt annat sätt än vad som sker idag.
SvaraRaderaOch tyvärr är det den allra största anledningen till varför hästar så ofta blir förbrukade idag.
Men tyvärr är det ju inget hästägaren kan kontrollera när hen betalar för ett arbete som utförs av en yrkesutbildad person.
Hoppas du har ett intresse av att veta mer om detta!
Det är förstås chockerande sorgligt men även positivt eftersom vi då redan vet hur vi ska få våra hästar att bli både ridbara o hållbara igen.
De hästar du nämner som rör sig bättre innan de rids är helt enkelt gångartsverkade/skodda!
Det innebär att deras naturliga rörelser hindras av förlorad balans till förmån för en artificiell balans hästen endast finner vid full aktion o yviga rörelser...
Som man gör med travhästar....
Och tyvärr blir bieffekten förlorad ridbarhet o en inte träningsbar eller utvecklingsbar häst.
Hör gärna av dig, mitt mål är att öka medveten om detta o även sprida kunskapen om den klassiska verkningen /skoningen. Mvh
Hej igen Birgitta.
SvaraRaderaVi har ju pratat om ovanstående tidigare och jag håller med dig i sak om att sättet att sko har förändrats. Och det är även mycket möjligt att det har förändrats i negativ riktning som du är inne på. Utan att vara hovslagare så tycker jag att ditt sätt att beskriva en riktig verkning/skoning verkar sunt - det känns självklart att hoven inte skall vara varken "högklackad" eller med "klacken lägre än tån". Samt att en felaktig skoning självklart påverkar hästen negativt. Hur man skall "komma åt" en felaktig trend inom hovslageriet vet jag dock inte - spelar ju ingen roll hur mycket vi "lekmän" än tycker så skor ju utbildade hovslagare som de lärt sig, oavsett vad vi hästägare har för åsikter. Och om det är som du säger att merparten av hovslagare skor felaktig - då är det inte heller lätt att byta hovslagare och använda någon annan...
Det sagt så är det några saker i ditt resonemang som jag INTE köper. Det är att ALLA problem med dagens ridning skulle kunna härledas från ovanstående felaktiga skoning. Det är först och främst att frånta alla ryttare ansvar för hur man rider och jag köper helt enkelt inte ditt resonemang att alla de hästar som går bakom lodplanet inte är påverkade av den ridning som görs. Skulle ditt resonemang hålla så skulle med andra ord en riktigt verkad och skodd häst aldrig hamna bakom lodplanet (för att ta ett exempel). Naturligtvis påverkar hästens skoning hur hästen rör sig och uppträder under ryttare men problemen är mera komplexa än att EN sak skulle vara den enda orsaken och det enda som man skulle behöva åtgärda. Få saker i livet är svart eller vitt. När det gäller det mesta så finns det en gråskala - där man måste väga in flera detaljer - skoning, uppfödning/genetik, fodring, utevistelse OCH ridningen/användningen m m.
Vill du påverka just skoningen så måste du försöka påverka hovslagarna och de som håller i hovslagarutbildningen. Om det finns "gångartsskoning" (vilket inte skulle förvåna mig för balansering och olika skoningar för att påverka hästens rörelse har ju funnits hur länge som helst inom travet) så är det ju något som bör diskuteras på allvar. Skor man för att för tillfället visa något "flaschigt" eller skor man för att hästen skall kunna leva ett långt o friskt liv?
Angående ridningen kan förstås en korrekt skodd häst ridas bakom lod, men en häst med negativt vinklade hovar KAN rent fysiskt inte ridas framför lod!
RaderaMe tanke på det du protesterar emot,kan jag bara be dig höja dina tår( med en klack av vilt tidningspapper ex) ex 15mm jämfört med hälen, o sen gå på din löprunda o.din gympagrupp.
Så talar vi mer om det efteråt.
Tror att detta endast går att förändra om vi ryttare o hästägare organiserar oss och framför våra önskemål.
Hoppas att en grupp ska uppstå som inser alla konsekvenser,då kan vi ta en kontakt.
Läs mitt inlägg en gång till - jag protesterar inte alls mot att en häst med negativt vinklade hovar påverkas negativt rörelsemässigt (både för stunden och framför allt långsiktigt fysiskt/hälsomässigt) det känns för mig som en självklarhet.
SvaraRaderaDäremot undrar jag vad du har för underlag för att hävda att det just påverkar hur hästen håller sitt huvud? Dvs den direkta kopplingen hovarna och häst bakom lod? Jag vidhåller fortfarande att man kan INTE plocka bort ryttarens ansvar från hela ridningen och hur hästar rör sig. För det skulle innebära att alla de hästar som de facto INTE rids bakom lod per automatik skulle vara riktigt skodda, och att 100% av alla hästar som rids bakom lod är felskodda - så enkelt tror jag inte heller att det är. Det finns felaktigt skodda hästar överallt, och det fanns det även tidigare. Som jag sagt/skrivit till dig tidigare så måste man för (åtminstone ha en chans) att nå fram till ryttare/hästägare/organisationer på något sätt kunna BEVISA sina teser, spelar ingen roll hur övertygad man själv är (tro mig, jag vet - försöker själv påverka dressyrridningen i en viss riktning och TROTS vetenskapliga bevis på mycket av det jag - och många med mig - anser så är det i princip stört omöjligt att påverka de som tror annat). Vill igen påtala "gråskalan" i alla diskussioner - inte mkt i livet är svart/vitt. :-)