Reflektioner från dissektionskurs

Under tre dagar i september 2018 deltog jag tillsammans med ett antal andra "hästnördar" på en dissektionskurs med veterinären Ivana Ruddock-Lange. Det var tre totalt fullspäckade dagar med MÅNGA intryck och information. Här nedan har jag försökt göra lite reflektioner (inte alla nya och inte heller någon inbördes ordning utan bara som de "poppar upp" i min hjärna...).

Som lite bakgrund så har jag rörelsemekanik/anatomi som ett av mina huvudintressen och jag gick i mitten på 90-talet kurser på Axelssons (hästmassage) och på SLU en fem veckors kurs i hästens rörelseapparat (där vi dissekerade häst, men främst fram och bakben, inte så mycket hela hästen). Jag läser även mycket på området eftersom jag finner det fascinerande med rörelse och hästkroppen. Jag lärde mig ändå mycket nytt under dessa tre dagar.

• Något jag inte insett funnits i den utsträckning som det gör, är bindvävsstrukturer (fascia) och hur allt är kopplat till varandra. Fascia finns i otroligt många lager, olika fasthet - från stram fascia som är stödjevävnad till mera elastisk. Är fascian i dåligt skick så har hästen problem...
• att många nerver i hästen är breda - vissa 0,5-mer än 1cm.
• Om hästens mage är tom och den börjar motionera så skvätter magsyra omkring och orsakar magsår. Magsäcken har i den övre delen inget skydd mot magsyra. Därför viktigt att det större delen av tiden finns foder i magsäcken som buffrar. 
• Levern är i direktkontakt med diafragman och rör sig i takt med denna. 
• Den högra njuren ligger alltid lite framför den vänstra. Den högra ligger till ca 3 delar under ryggkotorna och 1 del under ländkotorna. Vänster ligger ca 3 delar under ländkotorna och 1 del under ryggkotorna. 
• Muskler kan grovt delas in i två typer - posturala (hållningsmuskulatur) och "movers". De förstnämnda har ofta mkt fascia insprängda. 
• De flesta muskler har en kombination av muskelceller - typ 1 (långsamma, som arbetar med hjälp av syre), typ 2a och typ 2b (snabba som jobbar utan syre, anaerob). 
• Hästar är energieffektiva - om hästen rör sig på ett riktigt sätt så används väldigt lite muskelkraft, det är i stället senorna som laddar energi och åstadkommer rörelse när energin utlöses. Senorna fungerar genom "recoil". Skulle hästen röra sig med muskelkraft skulle den inte kunna röra sig långt. Rörelse ska vara kraftbesparande, annars går hästen sönder. 
• Svansen kan visa vad som pågår både i ryggraden och i bakdelens muskulatur baktill (semimembranosus o semitendunosus). 
• I biceps (bogen) finns en TJOCK sena. 
• Hästen kan använda diafragman som postural muskulatur om den har muskulära problem. 
• Smärta i fascia är ofta svår att fastställa var den finns, eftersom all fascia är sammanlänkad. 

• Man måste låta hästen läka skador i rörelse (med få undantag). Rörelse skapar vätska o smörjer. 
• Hyaluronsyra (som finns i ledkapslar, fascia m m) - frisk och cellerna av normal längd så är den antiinflammatorisk, är den dålig så är den istället inflammatorisk. 
• Hästens framben är skapta för att bära vikt, däremot klarar inte bakbenen vikt längre stunder. 
• Patellaupphakning beror ofta på svaghet i muskulaturen. Rakhasiga hästar är mer benägna. 
• Unga hästar har inte lärt sig kroppskontroll. Rytmiska rörelser kommer från ryggraden men kroppskontroll måste läras in. "You don't ned a brain to walk on a smooth surface". Går hästen i en slät hage - bygg gärna "hinder" så den får möjlighet att träna sin kroppsuppfattning. Rid inte bara på tillrättalagda underlag utan rid ut i terrängen. 
• Bursor kan uppstå var som helst i kroppen där det uppstår ett tryck. T.ex piphas. 
• Hästar som skadar senor på framsidan av benen (och får "floppy toe", dropphov) kan lära sig att "flippa fram" hoven - det påverkar inte viktbärandet. 
• Vill man rehabilitera en häst måste man alltid åtgärda hållningen först. Hur många hästar kan stå helt jämt på alla fyra? "Stable table" "Standing is not just standing. It's preparing for movement."
• Har hästen problem med psoasmusklerna (major o minor) blir den ofta lite krum i ryggen o utåttåad. 
• IlioPsoas major är för rörelse, IlioPsoas minor är posturala. 
• Hästar med för lite bakbensaktivitet kan DRA sig fram med frambensmuskulaturen.
• När hästen står i rätt balans då ska 2 av 3 delar av triceps vara "floppy". Endast mittendelen är "core muskulatur" och hör till ståapparaten. De två övriga delarna är rörelsemuskulatur. 
• "you overstrech something, and the horse pay for it later" Ang rollkur/LDR och flickande (överdrivna) frambensrörelser. 
• Finns en "guttural pouch" på vardera sidan nedanför örat - fylld med luft (rymmer 300-500 ml vardera). Uppgiften är att utjämna tryck och kyla hjärnan. 
• Hästen har en "falsk" näsborre vars uppgift är att filtrera luften innan den går ner i luftstrupen. 

• att hästen vid ridning bakom lodplanet (BTV) - den behöver inte ens vara riktigt i lodplanet - får problem genom att tungbenet trycks ihop mot tracea (första delen, ca 10 cm, av luftstrupen som är extra hård). För att lätta av det trycket tar hästen istället och böjer av i halsen. Det är därför vi ser många hästar som istället för nacken som högsta punkt har 2-3 nackkotan som högsta punkt. Det i sin tur resulterar i översträckning av nackbandet och överhängande risk för permanenta skador i detta. Min reflektion är att allt snack om "det är väl inte så farligt att hästen går bakom lod - den kommer fram med nosen när den 'är stark nog' - och liknande" tyvärr inte har någon bäring i verkligheten för hästen.
• att om inte hästen kan skicka fram käken (pga hårt åtspänd nosgrimma och/eller spänd tunga/käke) när den böjer nacken så kommer den även då att "bryta" halsen vid 2-3 halskotan istället för att böja i nacken som högsta punkt.
• Hästar KAN INTE lyfta ryggen om käken är spänd. Man kan göra en övning själv genom att titta upp mot taket, respektive ner i marken med avspänd käke respektive hopbiten/spänd käke. 
• att quarterhästar ofta får rupturer i bakdelens muskulatur (med ofta djup ärrbildning som följd) - Ivanas teori är att det är en kombination av genetisk predisposition och den ridning som ofta görs med denna ras - snabba starter/stopp...
• att mycket utrustning historiskt utformats med utgångsläge ur ett praktiskt behov och att man märkt en viss effekt av utrustningen - kanske man förstått varför men inte alltid säkert. Många av dessa utrustningsdetaljer "fungerar" som den gör pga den smärta den utlöser. T.ex repgrimman, vars knutar ligger precis över den breda nerv"platta" som finns i hästens ansikte strax under kindbenet. När man knyter en repgrimma så är det ju naturligt att göra knutarna precis där man gör det (för att den skall passa hästen), antagligen upptäckte man effekten först efteråt. Att hästen blev foglig och även en "besvärlig" häst argumenterar inte gärna med repgrimman... 
• Ovanstående är bara ETT exempel, det finns gott om andra. Man tror t.ex att man först använde en form av "struptygel" (typ halsring) för att kontrollera hästen. Man påverkade helt enkelt hästens lufttillflöde och gjorde den därför mer hanterbar. Sedan kom man på att sätta något i munnen på den, ökade ytterligare möjligheten att kontrollera hästen. Först antagligen med läder eller något flätat material, sedan med bett i metall. Så småningom kom man på att genom att göra bett med hävstångseffekt så fick man ytterligare kontroll över hästen. Gramantygeln t.ex är en rätt gammal uppfinning, även den (och i princip alla andra typer av inspänningar) har till uppgift att på något vis spänna/tvinga in hästen i en viss position. Människan är en kreativ varelse...
• att mycket "nya" utrustningsdetaljer som olika typer av bett, "anatomiska" varianter av utrustning inte är annat än smart marknadsföring. De utger sig för att vara "bättre" för hästen - många gånger utan egentlig bäring i hästens anatomi. De ger tryck på för hästen känsliga punkter som t.ex ansiktsnerverna. Att man gör en kreativ utformning som ser annorlunda ut än vanlig utrustning innebär ofta inte att det förändrat något i sak för hästen. Namn som "liberty", "happy tounge" osv är inte annat än smart marknadsföring... Vad som verkligen kan förändra saken för våra hästar är om vi människor ändrar vårt beteende och hur och om vi använder den utrustning som finns - oavsett om det är bett, nosgrimmor, stjälptyglar eller vad det nu handlar om.
• En häst som går LDR/rollkur kan bara stärka underhalsmuskulaturen (brachiosephalicus), inte de på ovansidan av halsen (som trapetius, serratus mfl) - därför har sådana hästar ofta en svag överlinje framför manken. Den formen låser även ländryggen och hindrar hästen från att svinga in under kroppen med bakbenen. 

En sista reflektion: LIVET sätter spår i våra kroppar, oavsett om det är människor eller hästar. T.ex viss mängd artros på en gammal häst kan nästan räknas som ofrånkomligt, även vissa andra ålderskrämpor som kommer smygande med ålder. Frågan är mer - hur kan vi avgöra vad och hur dessa saker påverkar hästens livskvalité? Och om hästen fått ålderskrämpor - hur kan vi anpassa livet och hästens användning så att man tar maximal hänsyn till dessa begränsningar? Och sen det viktigaste av allt - hur kan vi undvika att allt yngre hästar får fysiska/psykiska spår i sina kroppar som kanske till slut förkortar hästens liv så att de inte ens uppnår "medelåldern". Vi har ett stort ansvar att välja hästvänliga metoder som FÖRLÄNGER och stärker hästens liv, inte förbrukar och förkortar det. Kunskapen finns, inte minst bland veterinärkåren som ser effekterna av den träning som gått snett. Även andra yrkesgrupper vet ofta genom erfarenhet vilket pris som hästar ofta får betala. I dess ytterlighet med sitt liv. Kanske dags att fler ur dessa yrkeskategorier i högre grad talar öppet om sina erfarenheter istället för att skydda sina inkomstkällor...