Vad alla ovanstående dokument i korthet går ut på är att hästens välfärd i alla lägen ska gå före alla andra och allt annat.
Är det då så i verkligheten? Nej tyvärr långt därifrån, inte minst på elitnivå där mängder av pengar, många gånger miljonbelopp, står på spel.
Man kan dagligen (på sociala medier) se exempel på ridning som är högriskridning när det gäller hästhälsa - mycket av det hyllas som "fantastisk" ridning och rörelsemekanik. Utöver detta finns MYCKET som pågår bakom "lykta dörrar" och aldrig visas upp offentligt.
Många ryttare och tränare har även en yttre "fernissa" där man använder alla de rätta orden och även i offentlig handling (vid clinics och tävlingar) verkar förespråka en hästvänlig verksamhet. Det TRÄNAS många gånger helt annorlunda och verkligheten bakom kulisserna är tyvärr många gånger något HELT annat än det som offentligt påstås. Det finns MÅNGA som kan vittna om fruktansvärda missförhållanden där hästar far oerhört illa. Det är dock ytterst sällsynt att dessa historier blir offentliga. Ibland beroende på att vederbörande har skrivit på en tystnadsklausul i sitt anställningskontrakt, att det finns hot om negativa konsekvenser (som stämning och/eller "svartlistning") osv som gör det omöjligt att offentligt tala om vad som faktiskt pågår.
De som inte står ut att arbeta på ställen där ord och handling inte går hand i hand slutar ofta snabbt. De som blir kvar har antingen rymligt samvete och/eller tror att det som sker med hästarna är fullt naturligt och som det skall vara. Chansen till en framgångsrik karriär inom ridsporten med kända namn i sitt CV spelar antagligen också sin roll.
Vi har stora problem inom hästsporten. Vår sociala licens bygger på att vi kan stå för att vi hanterar våra hästar med kunskap, ödmjukhet, omsorg och känsla för individen. Att vi inte gör något som medvetet skadar hästen och att vi har hästens bästa framför ögonen i allt det vi gör med och mot dem.
Kan vi det?
De som inte står ut att arbeta på ställen där ord och handling inte går hand i hand slutar ofta snabbt. De som blir kvar har antingen rymligt samvete och/eller tror att det som sker med hästarna är fullt naturligt och som det skall vara. Chansen till en framgångsrik karriär inom ridsporten med kända namn i sitt CV spelar antagligen också sin roll.
Vi har stora problem inom hästsporten. Vår sociala licens bygger på att vi kan stå för att vi hanterar våra hästar med kunskap, ödmjukhet, omsorg och känsla för individen. Att vi inte gör något som medvetet skadar hästen och att vi har hästens bästa framför ögonen i allt det vi gör med och mot dem.
Kan vi det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar