Rida med sätet?

En tyvärr alltför vanlig syn, ofta med ännu lägre händer, nedanför manken och ibland även med raka armar.

Skrev för en tid sedan ett blogginlägg om ridning bakom lodplanet och fick då synpunkten "att varför fokusera på hästens form ur det perspektivet - fokuseringen blir alltför mycket på hästens huvud?" Dessutom brukar ett vanligt argument när man pratar mkt om nosen framför lod och handen att "man ska inte rida med handen utan med skänklar och säte...". Till det vill jag säga "ja, MEN...."

Vad jag menar med det är först och främst att visst skall man i första hand rida med skänklar och säte - eller framför allt position. Dvs man kan på en utbildad häst arbeta mkt med position (ryttarens) och "öppna och stänga dörrar" med skänklarna. T.ex en sidvärtsrörelse kan man göra genom att rotera lite ifrån rörelseriktningen och öppna upp skänkeln i rörelseriktningen. Men, finns det något som kan "driva en häst till vansinne" så är det en dålig ryttarhand! Därför anser jag att man måste lägga ner MYCKET tid åt att utbilda/förfina ryttarens hand för utan en bra hand så fungerar inte helheten.

I den svenska (egentligen översättning från den tyska versionen) Ridhandboken 1 står det angående handen bl.a "Händerna skall vara knutna utan att vara spända. De skall hållas rakt upp, för endast med en sådan handställning kan ryttaren ge fina tygelhjälper genom att bara röra handleden." Det står också "Underarmen-tygeln-hästens mun skall alltid bilda en rak linje, både ur ryttarens synvinkel som från sidan . Om denna linje behålls, kan ryttaren med mjuk hand ge korrekta och känsliga tygelhjälper".

(Tycker själv att skrivningen "skall hållas rakt upp" är en aning märklig - vad är "rakt upp"? Hade varit bättre att skriva "med tummarna högst"...)

Tygelhjälper har man i ovanstående bok använt rätt många sidor att förklara (närmare bestämt sidan 79-88, 8 sidor) vilket visar vilken betydelse man anser detta har. Ett citat därifrån: "Mellanrummet

mellan händerna beror på hur kraftig hals hästen har, eftersom tygellinjen skall vara rak även uppifrån sett". Som exempel på felaktig handställning nämns omkullagda händer. Ingenstans står det att något tygeltag skall gå bakåt! Som mest ges rådet att man förstärker tygeltaget genom att "vrida handleden en aning inåt".

Som jämförelse så har man i samma bok använt 3,5 sidor åt att förklara vikthjälper (sid 74-77) och knappa 2 sidor åt skänkelhjälperna (sid 78-79).

(Hur håller DU dina händer och på vilket sätt använder DU dina tygelhjälper???? VÄLDIGT vanligt i dag är låga, ikullagda händer som hänger i hästens mun... Bär dina egna händer!) 

När det gäller sitsen i övrigt så anser jag att man bör lägga ner mycket tid åt dynamisk sitsträning. Dvs via övningar där man tränar förmågan att göra ingenting - eller egentligen inte ingenting utan att följa hästen. Man måste nämligen först kunna passivt följa hästen i dess rörelser innan man kan inverka på ett vettigt sätt.

Att sträva efter en lodrät sits där man varken sitter i "vattenskidesits" = bakåtlutad stolsits, eller i framåtlutad hängsits med tryck på låren, har även det hög prioritet. Att man helt enkelt (men det är det inte, enkelt alltså...) sitter mitt över hästen såväl longitudialt (framåt/bakåt) som lateralt (sidledes).

Att man utan spänning (annat än ändamålsenlig sådan - man ska inte vara som en säck potatis) kan följa hästens rörelser. Att man inte rider i högre tempo än att man kan vara avspänd. Det finns ingen positiv träningseffekt i att spänna sig och studsa. Vill du rida ett högre tempo och har svårt för att sitta ner - rid lätt i stället! När det gäller skänklarna så bör man sedan tänka sig skänkeltrycket, inte det som driver hästen framåt, utan bara "hallå, jag vill något" -  efter ett lätt tryck med skänklarna så lossar man skänkeln och det öppnandet av skänkeln är den egentliga signalen att hästen skall röra sig fortare eller mera aktivt. När det gäller sätet så skall man bara tänka "passivt följ" - försök inte "driva" med sätet - det har bara motsatt effekt. Hästar är oerhört känsliga djur och man kan styra hästen mkt genom positionen, t.ex att rotera åt något håll, sluta följa med sätet, sträcka upp sig el dylikt.

Sammanfattningsvis så ÄR säte och övriga delar av ryttarens kropp oerhört viktiga men utan en dirigerande och bra hand så är det svårt att få helheten att fungera. Bra övning kan t.ex vara att rida med en hand - då måste resten av kroppen säga rätt saker, annars fungerar det inte. 

Eller helt enkelt rida utan tyglar, kanske med en halsring. Obs. se till att prova detta i inhägnat område och ta inte onödiga risker om du gör det någon annanstans - huvudlag är trots allt en säkerhetsaspekt om något händer, kanske något utanför din möjlighet att påverka. Man kan ju rida utan tyglarna även om huvudlaget sitter på hästen.... 

Om handen (händerna) säger en sak men vikten säger något annat kommer alltid hästen försöka följa det sistnämnda. Vet du vad du EGENTLIGEN säger med dina hjälper? Använder du flera motstridiga hjälper eller använder du en hjälp i taget som blir förståelig för hästen? 

"Hand utan skänkel och skänkel utan hand" är en bra, gammal, regel. Använd inte flera hjälper samtidigt och "cykla inte med handbromsen på"....