Senaste året/åren så HAR det hänt något med debatten kring Hästvälfärd. Den är uppe på agendan (vilket den inte var tidigare) och små, små framsteg görs i dess namn.
MEN...
I stor sett ingen (förutom några enstaka privatpersoner) har vågat börja peta i den elefanthjord som befinner sig i hästvärlden. Vilka elefanter undrar du kanske då? Ja, det är hästvälfärden med fokus på hur vi använder oss av hästar, dvs rider/kör eller vad vi nu håller på med.
DET är "elefanter" som ingen än så länge har vågat (eller vill) börja peta på...
Orsaken till att alla (offentliga) diskussioner saknar just detta fokus är med all säkerhet flera. Några skäl är antagligen att
- vissa anser att det inte finns något att diskutera och "varför laga det som inte är trasigt?"
- människor i hästvärldens maktelit inte vill röra i "status quo" eftersom det skulle påverka just deras makt, position, försörjning, penningflöde m m.
- det skulle ifrågasätta vissa elitryttares (vissa t.o.m landslagsryttares) metoder och även SvRFs val att utse dessa som representanter för Sverige trots högst tveksamma träningsmetoder.
- det skulle påverka såväl utbildningar inom hästsporten som landets ridskolor
Hästvärlden är dessutom en gigantisk "hydra" där många är i beroendeställning och/eller "sitter i knäet" på andra delar av hästvärlden. Det gör hela hästvärlden förändringsovillig eftersom åtgärd på ett ställe påverkar flera andra.
Övriga hästvälfärdsfrågor är mera uppe på agendan nu än tidigare t.ex frågor om hagar, utevistelse, ättider, samvaro med andra hästar osv. Vilket är jättebra. Men det är områden som inte är i närheten lika känsliga som just HUR vi rider, kör, utbildar hästar.
Läste nyss en artikel (skriven av Moa Mellberg, hållbarhetsstrateg Tailorbird) som visserligen handlar om hållbarhet men kan lika gärna handla om frågan om hästvälfärd. Några citat ur artikeln där jag ändrat ordet hållbarhet till hästvälfärd...
"Alla arbetar med hästvälfärd, men ingen förändrar sig" (överskriften på artikeln i fråga).
"Jag har hittills inte mött ett enda företag (läs organisation) som inte tycker att hästvälfärd är viktigt och som inte påstår sig ha ett hästvälfärdsarbete - ändå går utvecklingen alltför långsamt."
I artikeln görs sedan två exempel på olika vanliga arbetssätt i organisationer, genom två fiktiva personer som kallas Dokument-Doris och Agenda 2030-Amir.
"Dokument-Doris sätter hästvälfärdsmål, skriver hästvälfärdspolicy´s och gör en hästvälfärdsrapport. Hon har alla papper på plats men de saknar förankring i verksamheten/verkligheten. I kärnverksamheten har inga större förändringar skett."
"Agenda 2030-Amir har en annan taktik, han vill jobba med de globala målen. Han väljer ut några av målen som han skall jobba mot. Han beskriver på hemsidan hur han jobbar med dessa mål och ger exempel på åtgärder i organisationen. Amir känner sig nöjd då han anser att han redan uppnått målen. Att det praktiska arbetet/verksamheten i organisationen inte återspeglar Amirs önsketänkande är inget han reflekterar över."
"Varken Amir eller Doris upplever sitt hästvälfärdsarbete som något "lönsamt" - det ser det som något man som organisation behöver ha, de ser hästvälfärdsarbetet som ett krav utifrån. När jag möter Amir och Doris förstår jag varför det går långsamt - de båda är nöjda med det hästvälfärdsarbete de gjort utan att egentligen förändra något i sin verksamhet. De väljer mål som de redan uppnått och insatser som konkurrenterna redan gjort, istället för att göra de insatser som gör störst skillnad, där de har möjlighet att göra störst positiv förändring och där det finns möjlighet att ligga i verklig framkant."
"Det räcker inte att du har en policy och några mål på plats - du måste våga förändra din verksamhet och uppfylla nya behov för att bli den verkliga vinnaren".
Den stora frågan framöver är - vilken/vilka hästorganisation i Sverige (och även globalt i världen) skall bli den/de som VERKLIGEN tar ordentliga steg framåt när det gäller hästvälfärdsfrågorna - och då även börja diskutera "elefanthjorden i rummet" (=användningen)??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar