Vänskapsband och flocktillhörighet

Har under en tid reflekterat kring hur många hästar (och framför allt ponnyer) som (alltför) ofta får byta både stall, hästkompisar och kanske ägare. Och hur många gånger hästägaren kanske inte förstår, eller vill förstå, hur det påverkar hästen...

Hästar byter stall och hästkompisar av många skäl - hästägaren trivs inte i stallet, har ledsnat på sin häst, byter till en annan häst, ägaren byter bostadsort och därigenom även måste byta stall osv. Ponnyer är alldeles speciellt utsatta eftersom deras ryttare ofta växer ur dem. Det är få ponnyer förunnat att få leva länge i samma stall, med samma flock och människor. Säkraste stället ur den synpunkten är en ridskola, eftersom fungerar ponnyn där, blir den kvar. När ryttare växer ur ponnyerna så kommer nya ryttare till ridskolan. Även när det gäller hästar så är ofta chansen till ett långvarigt hem större på en ridskola (eftersom en fungerande häst i verksamheten blir kvar). Säljer man till en privatperson vet man ofta inte om hästen är kvar om ett år hos den nya ägaren - ändrade förhållanden, att man tröttnat, ekonomiska problem m m kan göra att hästen inom rätt kort tid riskerar få byta hem igen. Finns naturligtvis många exempel på livslånga hem bland privata hästägare men risken för byte av hem är ofta högre än vid försäljning till en verksamhet.

Hur påverkar då dessa stall-/ägarbyten hästarna? Ja, det beror alldeles på - ibland kan det bli jättebra och andra gånger inte alls bra. Men en sak kan man vara säker på - det påverkar hästen i STOR grad och det tar tid för hästen att fullt ut finna sig tillrätta med ett nytt stall, nya hästkompisar och kanske nya människor och ridning.

När man som jag under många år har studerat och följt stabila hästflockar så är det mycket intressant att se såväl hur hästar i den befintliga flocken tar till sig nya bekantskaper som hur de reagerar när någon flockmedlem lämnar flocken, oavsett om det är för att resa till ett nytt stall eller för att möta döden. Min fasta övertygelse är att de VET. Att jag säger det beror på hur hästarna reagerar vid de olika händelserna. De känner helt säkert på sig att något är på gång. De kanske inte egentligen förstår VAD som kommer att hända, men ATT det kommer att hända något utöver det vanliga är ställt utom allt tvivel (för mig). Enligt min erfarenhet skiljer sig dessutom hästarnas reaktion om hästen skall resa iväg eller om den skall möta döden...

Hästar som tappar kanske sin bästa kompis i flocken kan bli deprimerade under en tid, eftersom dynamiken i flocken förändras. Det tar tid att skapa nya vänskapsband och komma över sorgen efter den som försvunnit.

Ibland hör man även att ryttare som skaffar en ny häst redan efter någon/några vecka/veckor kursar/tränar/tävlar osv. Det är ett högriskbeteende och helt olämpligt. Många hästar får fysiska problem inom ett halvår efter ett ryttarbyte. Detta eftersom de inte bara byter miljö, hästkompisar och foder utan även byter ryttare och kanske utrustning och ridsätt/träning. Hästen måste få TID på sig att acklimatisera sig till de nya förhållandena.

TID är nyckelordet - hästar måste få tillräckligt mycket tid på sig för att en förändring av deras livsbetingelser inte skall orsaka mer skada/problem än nödvändigt.