Hästig vetenskap...

Jag har i tidigare inlägg nämnt det faktum att det numera kommer allt mer vetenskaplig forskning, utrustningsdetaljer m m för att "mäta" kvalitén på ridningen. Tryckmätningsvojlockar, olika typer av tygeltrycksmätare osv.

Frågan man då kan ställa sig - är dessa saker bra, eller? Och vilka är i så fall bra och varför? Vilken praktisk nytta kan jag verkligen ha som ryttare av dessa "attiraljer"?

Här nedan följer tre youtubeklipp av en grej som mäter tygeltryck genom att man har olikfärgad belysning som sitter mellan öronen på hästen. Grönt ljus innebär ett tygeltryck på under 1 kg, blått ljus ett tryck på 1-3 kg och rött ljus ett tryck på 3-4 kg.

Tidigare forskning har visat att ryttare kan ha upp till 15 kgs tryck (eller ännu mera) per hand så med ovanstående mätare kommer antagligen rätt många ryttare ligga på rött hela tiden och ha betydligt mer än 4 kgs tryck i tyglarna.

Det finns även andra enklare varianter på samma tema som sätts på tyglarna - har skrivit om denna i ett tidigare blogginlägg.

Det andra youtubeklippet är från en demo i samband med en ISES-konferens. Personligen tycker jag den videon inte är så bra - bl.a för att det är svårt att höra vad de säger och själva demonstrationen inte är så tydlig. Dessutom rider ryttaren med kandar o har mätutrustningen på bridongtygeln. När hon rider så har hon dock ofta mera tryck i stången än bridongen - mätningen blir då enligt min uppfattning helt missvisande. Ryttaren rider dessutom med väldigt låga händer och hästen ordentligt LDR. Den andra videon tycker jag själv är mera beskrivande.

Den tredje videon (på holländska? :-) visar även lite hur den fungerar i hoppning...

Vad tycker DU om denna anordning? Själv är jag lite tveksam - inte minst för att tygeltryck bara är EN måttstock på kvalitén i ridningen. Har du t.ex en häst som konsekvent undviker kontakt med bettet så kan du ju vid ovanstående exempel hamna på "grönt ljus" hela tiden. Är kvalitén på kontakten med hästens mun nödvändigtvis bra för det? Nej, åtminstone inte enligt min uppfattning.

Ett annat problem är t.ex en häst som på något vis är tvingad in i en LDR position - antingen om det är via handen eller någon "stälptygel" som t.ex graman blir ofta "lätt" i handen - eftersom den har lärt sig att lägger jag tryck i bettet så är det något som tvingar mig tillbaka in i LDR positionen. Hästen har med andra ord hamnat i ett "inlärd hjälplöshetstillstånd" som definitivt inte innebär någon kvalité...

Den kan dock vara bra för att få ryttaren medveten om HUR mkt tryck man har i tyglarna, och om man har lika mkt tryck i bägge tyglarna. Ligger man på rött hela tiden bör man nog fundera på vad man kan göra åt saken :-)

Så min uppfattning om just denna grej - den kan vara ett vettigt hjälpmedel OM man använder den på rätt sätt och under rätt förutsättningar MEN den kan också vara helt meningslös och bara skapa för mycket fokus på en liten, liten del i vad som kan räknas som kvalité i ridningen....