Något som är högaktuellt just nu, inte minst pga de debatter (om träningsmetoder, om vi överhuvudtaget skall rida/köra hästar m m, m m) som pågår inte bara i Sverige utan i hela världen, är just ovanstående fråga....
De allra flesta vill sina hästars väl men frågan är hur väl vi förstår vad riktig "hästvälfärd" innebär? Vad är "för hästens bästa" och vad är det inte? Som några av mina vänner och jag diskuterat så innebär ju hästägandet en massa kompromisser - vi varken kan eller i vissa fall inte heller bör efterlikna den verklighet som hästen skulle möta om den var vildhäst.... Däremot så både måste vi, och ibland som sagt var bör, kompromissa när det gäller hur vi hanterar, rider/kör och håller hästar.
Som ett exempel på ovanstående har vi t.ex skor eller inte skor på hästen? Där handlar det ofta om ett kompromissande. Dels för att människan vid sin selektivitet när det gäller avel inte fokuserat på hästens hovar - en god hovkvalité är därför minst av allt någon självklarhet på dagens hästar. Dels för
att vi om vi skall använda hästen kanske "måste" sko den. Eller rättare sagt - om vi tar min ridskola som exempel - inte har råd/möjlighet att lägga ner ridskoleverksamheten under den tid som det skulle ta för att (eventuellt) härda hästarnas hovar för att vara barfota. På vissa av mina hästar skulle det säkert gå men på andra inte... Därför måste jag göra kompromissen att sko hästarna - åtminstone fram.
Andra kompromisser kan vara hästarnas behov av ättid kontra hästens näringsbehov, täcke/inte täcke, antal timmars utevistelse, ensam i hage eller i flock, på vilket sätt vi tränar osv. Listan kan göras lång...
Hur avgör vi då om hästens välfärd är god? Och vad innebär hästvälfärd? Tar man 100 st
hästägare/ryttare får man antagligen lika många svar på detta eller hos många bara ett enda stort frågetecken. Vi har av tradition inte varit vana att diskutera/tänka i termer som dessa. Dessutom "lider" hästsporten av något som jag skrivit om tidigare - en "muntlig tradition" dvs att hästfolk "lär" sig av auktoriteter (som t.ex namnkunniga tränare) utan att egentligen varken reflektera över eller ställa sig frågan "kan detta verkligen stämma?" Ofta har det vi lär/lärt oss liten eller ingen grund i vetenskaplig forskning utan bygger på denna "muntliga tradition" vilken många gånger kan vara bra men ofta inte...
På senare år har dock "hästforskning" på olika områden verkligen kommit igång. Vilket är jättebra MEN risken med att lita allt för mycket på forskningsresultat är det faktum att det i princip (enl min uppfattning :-) inte finns den forskning som är helt objektiv. Av det enkla skälet att även forskare är människor - människor som har förutfattade meningar (vare sig man är medvetna om dem eller ej) och som därför lägger upp sin forskning och ställer sina frågor utifrån sina subjektiva, förutfattade meningar. Forskningens svar kan därför inte heller alltid vara "hela sanningen" och helt objektiv. Finns otaliga exempel på forskning (inom många områden) som har kommit fram till helt orimliga slutsatser.
Petra Andersson är doktor i praktisk filosofi, med inriktning mot bland annat miljöetik och djuretik. Hon är intresserad av hur man kan resonera etiskt om djur, som ju inte själva kan föra sin talan.
När det gäller djuretik håller Petra mest på med hästar och fiskar (!). Hon är vid sidan av sin profession också hästägare och hobbyryttare, och beskriver sin häst Fia (född 2005, e. Danzas - Warsteiner) som en av sina viktigaste vänner. Hon har skrivit på ett mycket intressant sätt om ovanstående frågeställningar. Klicka på länken nedan så kan du läsa om hennes forskning :-)
Hästvälfärd, intressekonflikter och normativ etik
Här nedan finns också en länk till ett inlägg som hon gjort på Hippson (hon har även gjort något till där) - även detta väldigt läsvärt.
http://www.hippson.se/artikelarkivet/hasthantering/djuretikern-filosoferar-kring-epona-tv.htm
Här finns även en debattartikel som hon varit författare till
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fordomsfullt-och-okunnigt-om-ridsport_6790217.svd
Vad man kan läsa sig till i hennes forskning så skiljer sig ryttares (för hon har mest intervjuat ridsportmänniskor) uppfattning rätt mycket om vad som är hästvälfärd och inte. Intressant är att många skiljer på "vad som är viktigt för hästar i allmänhet" och vad som är "viktigt för MIN häst" eller hästar som har en viss uppgift, som att vara tävlingshäst.... T.ex att "avelshästar, föl och unghästar har ett stort behov av utevistelse, stora hagar, hästkompisar - men tävlingshästar behöver inte det". Kanske inte riktigt uttryckt så men andemeningen är denna. Hör man inte själv att det låter sjukt??? En häst är en häst, är en häst osv.
Jag har skrivit det tidigare & skriver nu igen: Vi MÅSTE börja på allvar våga diskutera de sätt vi håller och tränar våra hästar på. Gör inte vi det själva inom hästsporten riskerar vi en dag att stå inför det faktum att andra grupper utanför ridsporten gör det åt oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar