Fortsättning följer på dressyrdebatten....

Jag har idag "roat" mig med att titta på de kommentarer som finns gällande debatten om (dressyr)ridning som pågår just nu.

Det fascinerar mig hur många sätt det finns att reagera på kritiken... Här skall också poängteras att de flesta (alla tror jag) som reagerat i kommentarerna är "vanliga ryttare" - inte någon från någon organisation eller någon av dem som känner sig utpekade (i så fall har de uttalat sig utan att tala om att man är en av ryttarna)...

Jag är inte heller förvånad (bekymrad snarare) över att många försvarar dagens ridning för är du lite yngre (framför allt) så har du ofta inte hunnit se annan ridning än den som är norm idag. Man kan också se på många kommentarer att de som är mest kritiska oftast är de som är lite äldre och hunnit se ridningen som den var på 70-80tal. Och missförstå mig då rätt - allt var INTE bra på den tiden heller men man hade helt andra målbilder för vad som var BRA. Normen för "exellent" var helt annorlunda än vad de är idag.

Något som jag också ibland blir lite förvånad över är hur en del tränare från "äldre gardet" har hakat på de nya träningsmetoderna och frångått det som anses som klassisk ridning. Ibland har jag t.o.m blivit OERHÖRT förvånad när jag sett tränare som jag trodde var fast förankrade i de tidigare
principerna numera verkar ha "köpt" de nya normerna och sättet att träna. Varför kan man fråga sig?? Har man fallit för vad som är populärt just nu för att det är mera lukrativt att följa strömmen? Att faktiskt hålla fast vid principer och ideal kräver civilkurage. Det är betydligt lättare att följa strömmen och säkra sina intäkter som fortsatt populär tränare....

Vad jag (i många år) har sett som oroande är hur ridningen på "toppnivån" färgat av sig på alla led neråt. Åker man ut på ridskolor, träningar, kurser ser man på de allra flesta fall bara hästar mer och mindre bakom lod (i mer och mindre uttalad LDR med andra ord). DET har blivit norm så ser man någon gång träning med hästar som faktiskt håller nosen framför lod blir man väldigt förvånad... Är man då lite yngre och inte hunnit se annat än det så tror man naturligtvis att det skall se ut så - speciellt om man får höra det av sina ridlärare/tränare/kompisar... Det är oerhört viktigt vilka målbilder och "idoler" man har inom ridningen!

Nu kommer säkert en hel del säga "nosen framför lod är inte det viktigaste" och det stämmer - MEN det är faktiskt en ganska enkel "måttstock" för vad som är på rätt väg och inte...

Som jag ser det så är det viktiga nu att
- på allvar börja diskutera ridsporten (inte bara dressyren) ur etisk synpunkt
- hur påverkas hästen fysiskt/psykiskt av de träningsmetoder som vi använder?
- inte haka upp sig på vilka ryttare det är som använder sig av tveksamma metoder - de gör det som behövs för att bli framgångsrika - premieras inte träningsmetoderna i form av prisrosetter och medial positiv uppmärksamhet så kommer de inte heller att användas, åtminstone inte i den utsträckning som görs idag.
- hur skall vi "backa bandet" - dvs komma tillbaka till dressyrens mål och faktiskt följa TRs viktiga (och bra) riktlinjer?
- faktiskt sätta fokus på vad som är bra för HÄSTEN - det är alltid hästen som får betala priset för det vi gör med dem! Skall Code of conducts tre första punkter verkligen bli värda pappret de är skrivna på MÅSTE vi agera:
"Att inom all hästsporten är omsorgen om och omvårdnaden av hästen av yttersta vikt. Att hästens välbefinnande skall alltid komma i första hand (före krav från uppfödare, tränare, ryttare, ägare, hästhandlare, organisatör, media och funktionärer). Att hästens hälsa och välfärd måste garanteras vid all hantering av hästen såväl som vid all veterinär behandling."
- NU är det hög tid att våra hästorganisationer på allvar börjar diskutera ovanstående - det är dessa organisationer som har makten att förändra. Fortsätter man att sätta "huvudet i sanden" finns det risk för att någon annan tar initiativet från hästsporten...

ps.

Epona.tv skrev för två år sedan ett blogginlägg med rubriken "Arguing without arguments" listar fem olika sätt att reagera - flera av dem används i ovanstående kommentarer på nätet:

1. Misskreditera "budbäraren". Genom att försöka hitta tecken på inkompetens, anmälningar till djurskyddet eller liknande. Att man anklagar vederbörande för att "inte själv rida Grand Prix", "saknar kompetens/kunskap", "felinformerad" osv. Hittar man inget på personen ifråga kan man till och med försöka hitta någon annan som har liknande åsikter och via denna försöka hitta något - och genom detta misskreditera budbärarens åsikter.

2. Byta fokus. Människor har en benägenhet att reagera om någon utmanar ens egna attityder och vanor - man blir "utmanad" och känner sig personligt kritiserad. En strategi är då att tvinga motparten att byta fokus och börja prata och skriva om något annat. I kommentarerna ovan så har många skrivit om rollkur och LDR även om det hela inte handlade om det i första hand. Eller varför videon visade även andra ryttare i bakgrunden. Man har även diskuterat enskilda ryttare vilket inte heller var poängen i debattinlägget (åtminstone inte som jag uppfattade det). Man brukar ofta också ta upp det faktum att "det pågår ännu värre saker" inom travet, bland hobbyryttarna" eller whatever.... Som om det skulle rättfärdiga det aktuella förhållandet?

3. Upprepa så länge det behövs... Upprepa dina argument så länge det behövs och kalla gärna dina opponenter okunniga. När någon påtalar att det du påstår motsägs av i stort sett all vetenskaplig fakta som finns på området - upprepa det du lärt dig/fått höra av din tränare eller du läst i en bok (finns det i en bok måste det ju vara sant, eller hur?)

4. Falska kopplingar. När man t.ex säger "jag är allergisk mot jordnötter, så jag kan bara äta vattenmelon" - dvs att man argumenterar som att det bara finns två olika alternativ - antingen jordnötter eller vattenmelon... Något som används ofta i diskussionerna ovan är att tävlingsryttarnas hästar blir "omhändertagna som kungar", att ryttarna är "jättetrevliga människor" osv. Det har ju ingenting med saken att göra egentligen. Det är ungefär som att säga om en människa som torteras en timme per dag - "men hen får ju allt hen begär resten av dygnet!" Att säga att det finns "gott om hobbyhästar som har det mycket värre" är ju inte heller något hållbart argument. Det finns naturligtvis hästar som har det ännu sämre än tävlingsryttarnas hästar men det innebär ju inte att dagens ridning är rätt. Eller? Att använda sådana argument är ju att ignorera alla alternativ som finns mellan hobbyhästarna som far illa och tävlingshästarna som far illa. Det är som att be folk ta ställning mellan ditt sätt och ett annat riktigt dåligt sätt...

5. Använd erfarenhet/position inom ridsporten. Används ofta i argumentation när man inte kommer på så mycket annat. "Så har man alltid gjort!" Att anklaga andra för att vara okunniga, ogina, avundsjuka osv är också vanliga "argument". Men tyvärr innebär ju inte att man har 30 års erfarenhet av att göra fel att man nödvändigtvis har rätt :-) Att ibland hota med repressalier via sin position inom hästsporten för att försöka tysta kritiska röster är inte heller alltför ovanligt.