Hörde för en tid sen en fras i en podd som fastnat. Den löd "Den som säger att det inte finns några åsiktskorridorer har aldrig hyst en obekväm åsikt". Det är en fras som åtminstone jag tycker har stark relevans i ridsportsverige.
Det är inte lätt att föra en konstruktiv diskussion inom Hästsverige idag (även om jag trots allt upplever att det blivit något lättare under senaste åren). Minsta lilla fundering, ifrågasättande eller kritik sablas oftast ner som näthat hur väl inlindad den än är. Dessutom så finns av tradition en väldigt tydlig hierarki inom hästvärlden - där vissa grupper anses ha tolkningsföreträde utan att nödvändigtvis behöva kunna motivera/förklara sin ståndpunkt. Hästsverige lider (enligt min mening) av en långvarig "tystnadskultur" som i princip innebär att man ifrågasätter inte de som är högre upp i hierarkin.
Att ändå våga ställa frågor, ha avvikande åsikt och kanske t.o.m ifrågasätta rådande normer har pga ovanstående ett pris. Man uppfattas som obekväm och riskerar sin plats i hierarkin och kanske i förlängningen sin försörjning (om man arbetar inom häst sektorn). Av den anledningen är det få
personer från platser relativt högt i hierarkin (som t.ex tränare, ridlärare, domare mfl) som öppet uttrycker sina åsikter i händelse av att de skiljer sig från "main-stream-åsikten". För gör de det riskerar de att bli "persona-non-grata" och åka ut i kylan (och i förlängningen kanske mista sin försörjning). Det är inte många som i det läget gör valet att säga det man anser, det är lugnare att simma med strömmen...
Det FINNS en hel del saker inom hästvärlden som borde och faktiskt måste diskuteras. Inte minst för att nuvarande normer starkt riskerar ridsportens sociala licens på sikt. Det FINNS träningsmetoder och sätt att hålla häst som inte klarar en kritisk granskning om det skulle göras en värd namnet, och då ska man dessutom veta att mycket inte ens kommer till allmänhetens kännedom. Det finns sådant som pågår bakom lykta dörrar som inte skulle accepteras av allmänheten om de visste om hur det i verkligheten fungerar. Inte minst ur djuretiska synvinklar. Det vi ser (och många av oss upprörs över) på öppna träningar och framridningar är bara en friserad del av verkligheten av det hästar utsätts för i daglig träning.
Missförstå mig då även rätt - det finns otroligt många tränare/ryttare/hästmänniskor som rider/tränar/tävlar sina hästar på föredömliga sätt. Det är inte DE som är problemet. Problemet är de utövare som INTE tränar sina hästar på ett etiskt sätt. De finns inom alla grenar och i alla länder. Tyvärr finns det bland dem dessutom en del som har stor makt och påverkansmöjlighet på andra ryttare (såväl nationellt som internationellt). Deras metoder sprids därför "neråt" i hästsportens hierarki och genomsyrar nu många normer på alla nivåer. Det är den normförskjutningen vi sett de senaste 20-30 åren. Att inte deras sätt fördömts och motverkats av de organisationer och instanser som kan påverka är det allra största problemet. FEI mfl hästorganisationers huvudsakliga och främsta uppgift borde/ska vara att värna hästen. Sportens Code of conduct (CoC) säger det, i verkligheten verkar man mera värna sporten och utövarna än hästarna.
Det finns ett antal strategier som används för att kväsa alla försök att diskutera ovanstående... Olika typer av härskartekniker är vanligt. "Argument" som ofta används är "visa att du kan göra det bättre själv!", "du rider ju inte på GP-nivå, vad vet du?", "gör det perfekt själv då!" Som en vän till mig brukar säga "att rida bra behöver inte innebära att det är perfekt - de två sakerna blandas ofta ihop". Det handlar istället om målbilder, system och etisk inställning till hästen och träning.
Annat som ofta används som motargument är krav på forskning på området och visar man då på forskning så det ofta "fel forskning". Jag finner det ganska märkligt att vid vissa företeelser ställer människor stora krav på forskning och bevis, vid andra har man inga problem att rakt av godta sådant som verkligen borde ifrågasättas om det är bra för hästarna.... Man skulle kunna tycka att "försiktighetsprincipen" borde användas mer - dvs sådant som inte uppenbarligen (och bevisat) är BRA för hästarna borde undvikas.
Andra varianter som sker är att sidor/grupper inte tillåter minsta diskussioner utan snabbt tar bort sådana diskussioner och även ofta blockerar den som försöker lyfta olika frågor som innebär att någon medlem känner sig träffad, direkt eller indirekt. Det kan även vara att någon helt enkelt vill diskutera något som anses kontroversiellt.
Ett annat problem som uppstår när människor försöker använda bilder och/eller videos för att beskriva sånt man vill diskutera är att diskussionen ALLTID blixtsnabbt byter fokus från vad som de facto händer hästen till "stackars ryttare" och anklagande om "uthängning" och "hat". Personligen anser jag att det allra bästa är om man helt kan undvika bilder/videos där ryttare kan identifieras, men ibland kan det vara svårt att helt undvika för bilder/videos kan vara nödvändiga för att visa på exakt VAD man vill diskutera.
VEM som gör en viss sak är aldrig intressant, däremot VAD hästar utsätts för. För det hela handlar om systemfel, åtgärdar man inte systemfelen kommer bara utövarna avlösa varandra...
Hur ska vi då kunna komma framåt? Ja, först och främst - tillåta diskussioner! Så länge inte människor går till personangrepp och/eller blir otrevliga så borde detta tillåtas. Att två personer har olika uppfattningar borde inte upplevas kränkande. Att tro att man hela tiden skall befinna sig i en "safe space" som innebär att man aldrig skall få höra något som man inte håller med om, är en infantil tro (i alla sammanhang, inte bara de som rör häst).
Det är genom att diskutera (på ett moget sätt) olika ståndpunkter och uppfattningar man kanske kan komma en bit på vägen till ett förändrat synsätt som gagnar hästarna. Kanske inte bland de som är direkt inblandade i diskussionen (eftersom människor sällan ändrar uppfattningar och det lätt resulterar i "skyttegravskrig") men de övriga som läser/lyssnar på diskussionen kanske kan få olika infallsvinklar om det som diskuteras och sedan själva kan bilda sig en uppfattning om vad de tycker i frågan.
Den tystnadskultur och övertro på olika typer av auktoriteter (ofta mer eller mindre självutnämnda, ofta faktaresistenta och/eller har sin position genom sin proffession som tränare/tävlingsryttare/känd från tv eller liknande) inom hästvärlden, där man inte törs ifrågasätta utan ofta nöjer sig med fraser som "det är bara så", har gjort att en normförändring (enligt min uppfattning, till stora delar till nackdel för hästarna) skett under de senaste ca 30 åren. De organisationer som har som främsta uppgift att värna framför allt hästarna men även den klassiska ridkonsten (som bygger på att ridningen skall bygga upp hästarna till friska, starka individer som kan få ett bra och långt liv) har för länge sedan abdikerat från sitt ansvar. Nu är det andra krafter som är drivande...
Vi skulle, för hästarnas skull, behöva få till en revolution inom hästvärlden - där forskning, kunskap om biomekanik/fysiologi/inlärningsprinciper, ryttare/tränare/utbildare med långvarig erfarenhet av friska hästar som uppnår hög ålder (inte bara enstaka individer för de är inte bevis på något, det finns alltid individer som överlever allt de utsätts för), skadefria hästar som får vara just hästar och tillåts leva sitt liv tillsammans med andra hästar i stora hagar (även om de samtidigt arbetar/tävlas) - har större influens (och betydelse) på/inom hästvärlden än dagens "fame and glory".
Hur ska vi då kunna komma framåt? Ja, först och främst - tillåta diskussioner! Så länge inte människor går till personangrepp och/eller blir otrevliga så borde detta tillåtas. Att två personer har olika uppfattningar borde inte upplevas kränkande. Att tro att man hela tiden skall befinna sig i en "safe space" som innebär att man aldrig skall få höra något som man inte håller med om, är en infantil tro (i alla sammanhang, inte bara de som rör häst).
Det är genom att diskutera (på ett moget sätt) olika ståndpunkter och uppfattningar man kanske kan komma en bit på vägen till ett förändrat synsätt som gagnar hästarna. Kanske inte bland de som är direkt inblandade i diskussionen (eftersom människor sällan ändrar uppfattningar och det lätt resulterar i "skyttegravskrig") men de övriga som läser/lyssnar på diskussionen kanske kan få olika infallsvinklar om det som diskuteras och sedan själva kan bilda sig en uppfattning om vad de tycker i frågan.
Den tystnadskultur och övertro på olika typer av auktoriteter (ofta mer eller mindre självutnämnda, ofta faktaresistenta och/eller har sin position genom sin proffession som tränare/tävlingsryttare/känd från tv eller liknande) inom hästvärlden, där man inte törs ifrågasätta utan ofta nöjer sig med fraser som "det är bara så", har gjort att en normförändring (enligt min uppfattning, till stora delar till nackdel för hästarna) skett under de senaste ca 30 åren. De organisationer som har som främsta uppgift att värna framför allt hästarna men även den klassiska ridkonsten (som bygger på att ridningen skall bygga upp hästarna till friska, starka individer som kan få ett bra och långt liv) har för länge sedan abdikerat från sitt ansvar. Nu är det andra krafter som är drivande...
Vi skulle, för hästarnas skull, behöva få till en revolution inom hästvärlden - där forskning, kunskap om biomekanik/fysiologi/inlärningsprinciper, ryttare/tränare/utbildare med långvarig erfarenhet av friska hästar som uppnår hög ålder (inte bara enstaka individer för de är inte bevis på något, det finns alltid individer som överlever allt de utsätts för), skadefria hästar som får vara just hästar och tillåts leva sitt liv tillsammans med andra hästar i stora hagar (även om de samtidigt arbetar/tävlas) - har större influens (och betydelse) på/inom hästvärlden än dagens "fame and glory".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar