Spinner vidare på föregående inlägg...
Själv har jag sysslat med häst i snart 40 år och har på senare år mer och mer fascinerats av hur mkt mer man kan få ut av relationen till hästen med en annan attityd & synsätt än den jag hade första halvan av mitt "hästiga" liv...
Det var en attityd o synsätt som jag fostrats in i av den "häst"miljö jag vistades i - "man blir som man umgås" säger man ju och det stämmer verkligen. Det var också den allmänna attityden som fanns inom hästvärlden (och som finns, i stort sett oförändrad även idag). Idag kan jag se att mycket i den världen var bra men även mycket som inte var det....
Jag tackar jag min lyckliga stjärna att jag hittade andra duktiga hästmänniskor, människor med en annan syn och attityd till häst och hästhantering/ridning. De, och framför allt HÄSTARNA har lärt mig att man får så OTROLIGT mycket mera tillbaka från hästen om man verkligen ärligt (i både ord o handling) RESPEKTERAR hästen. Att man helt enkelt BER snällt (obs. absolut inte mesigt - har inget med det att göra!) istället för att med aggression/dominans försöker KRÄVA att hästen ska lyda... En häst som känner sig respekterad och har tillit till människan presterar så oerhört mkt mer och för lättare hjälper än den häst som känner sig tvingad eller t.o.m är rädd för sin handhavare.
Jag skrev i något facebookinlägg för ett tag sedan en reflektion kring den avstängning som en ponnyryttare råkade ut för i samband med ponny-SM. En avstängning som orsakades av att ryttarens tränare enligt uppgift (det videofilmades tydligen även) uppträdde otillbörligt mot hästen (sparkade den på frambenen). I det inlägget skrev jag också om att egentligen är det inte handlingarna i sig (liknande ovanstående) som är det egentliga problemet utan det är attityderna gentemot hästen som i sin tur resulterar i handlingarna... Skulle vi kunna få till en attitydförändring kring vad som är vettigt i form av hästhantering och inte skulle även ovanstående typer av handlingar minska.
Men för att få till en sådan attitydförändring måste det till diskussioner, mycket diskussioner kring vilket sätt vi tränar/hanterar våra hästar. Vilka träningsmetoder är acceptabla och vilka är det inte? De mest uppenbara avarterna är relativt lätta och komma åt - men de mera subtila, normaliserade sakerna är mera svåråtkomliga. Det räcker t.ex att läsa kommentarsfält när det gäller kontroversiella träningsmetoder som t.ex rollkur, LDR (lightly disquised rollkur), diverse stjälptygelsanvändning, olika bett, sporrar osv. Listan kan göras lång. I kommentarerna finns många kritiska röster MEN även MÅNGA positiva (som inte ser något som helst fel med dessa saker). När det gäller mindre kontroversiella saker (som är så vanliga så de flesta ser inget som helst onormalt/felaktigt i dem) är det ännu svårare att få till en attitydförändring. För varför förändra något som "alla" gör och som man anser vara rätt?
Man behöver inte åka långt i närområdet - tittar man på träningar, tävlingar som pågår kan man få se både det ena o andra, saker som jag för 20 år sen inte överhuvudtaget skulle reagerat på men som jag idag kan tycka är på eller under det acceptabla....
Ett av problemen är att en sak som en person anser vara övergrepp mot hästen, kanske någon annan anser vara en helt normal (och rekommendabel) träningsmetod....
Har ingen lösning på hur man får till en attitydförändring men ETT första steg kan vara att varje enskild ryttare tar sig en rejäl funderare på "hur gör jag?" och "varför just på detta viset?" Och att man även diskuterar dessa frågor med sina vänner & bekanta. Ringar på vattnet, ni vet....
Jag hoppas, hoppas också att Djurens Rätts öppna brev till SvRF (med begäran om att SvRF aktivt skall arbeta med etik/moralfrågor gällande hur vi hanterar/rider våra hästar) resulterar i att man verkligen gör det.... Har tyvärr inget större skäl att tro att man kommer att göra det men som sagt var "hoppet är det sista som överger en"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar