Min shettis Jaques, 27 år gammal som jag på försommaren 2018 fick ta bort pga bl.a cushings |
fredag 28 december 2018
Två saker som jag tycker alla hästägare bör prova på
Ridning bakom lodplanet och annat
måndag 24 december 2018
Vad vet vi.... egentligen?
Ibland funderar jag på hur lite vi egentligen vet om våra djur...
Hela hösten har min Phoebe inte varit sig lik. "Ledsen i ögat", låg och ovanligt lugn/trött. Väldigt subtila förändringar men ändå oroande. Så pass mycket att jag allvarligt funderat på att göra en ingående veterinär utredning på henne.
Innan jag hann göra det så vände det helt plötsligt. Nu är glimten tillbaka i ögonen, hon busar i hagen och min "stängselterrorist" är tillbaka. Phoebe har nämligen i alla sina nu 15 år varit svår att stänga in. Hon är specialist på att rymma ur hagen.
Jag vet fortfarande inte vad som orsakade dippen i Phoebes humör men plötsligt slog det mig... Kan hon ha varit i sorg? Vi människor pratar ofta om att man inte ska förmänskliga djur och i det håller jag med om på så många plan. Men samtidigt ska vi kanske inte heller förminska deras förmåga till känslor. Djur ÄR känslor...
Kan hon ha varit i sorg? I somras så tappade hon två av de hästar hon haft i sin närheten hela sitt liv, Tibbe och Jaques. Speciellt Jaques och hon hade en speciell relation. Eftersom de bägge har/hade fångkänslighet så fick de ofta (under sommaren) gå i egen hage halva dagarna. Dessutom var de "kompisar i brott" eftersom de var lika benägna att smita ur hagen - de följdes oftast åt.
Tror ofta vi underskattar våra djurs känslor, inte minst vänskapsrelationer. Att skiljas från sina vänner (oavsett orsak) kan ha större effekt på våra hästar än vad vi nog många gånger förstår... 💕
torsdag 1 november 2018
Sorgsen och beklämd
"Jag fick också kritik när jag vann UVM. Det bjuder jag på, men där var sex domare - hade de alla fel, undrar jag. Jag kvalificerar mig o hästen till finalen, och så är det kanske en som skriver att det är fel. Är det han eller hon som har tolkningsföreträde för vad som är rätt? Det är så orättvist, att det går så långt. Ibland känns det som en personlig hets mot mig". "Han ser det som att det är få personer som egentligen står för kritiken. Kanske handlar det också om att inte många i den etablerade hästvärlden öppet kritiserar någon som har så stora framgångar och inflytande".
Min uppfattning är att vi alla måste ta ställning (för hästarnas skull eftersom de saknar röst) och inte bara hylla det vi tycker är bra utan även tala om vad vi INTE vill se. Det FINNS människor inom hästbranschen som är värda att hyllas, inte bara för sina tävlingsframgångar utan framför allt för deras inställning till hästarna som kompanjoner och kännande varelser som förtjänar all respekt vi kan ge dem.
tisdag 9 oktober 2018
Houston, we have a (big) problem...
En del av senaste tidens diskussioner här på sidan (EquiEthics) tycker jag har satt fingret på en av denna tids stora problem inom hästsporten (enligt min uppfattning) och det är den starka polarisering som dykt upp (framför allt de senaste 10-15 åren). När jag började rida så fanns det bara EN sorts ridning - det var den svenska militära ridningen... Just för att det bara fanns en typ av ridning var alla även relativt överens om vad målbilden var...
lördag 29 september 2018
Reflektioner från dissektionskurs
Under tre dagar i september 2018 deltog jag tillsammans med ett antal andra "hästnördar" på en dissektionskurs med veterinären Ivana Ruddock-Lange. Det var tre totalt fullspäckade dagar med MÅNGA intryck och information. Här nedan har jag försökt göra lite reflektioner (inte alla nya och inte heller någon inbördes ordning utan bara som de "poppar upp" i min hjärna...).
Som lite bakgrund så har jag rörelsemekanik/anatomi som ett av mina huvudintressen och jag gick i mitten på 90-talet kurser på Axelssons (hästmassage) och på SLU en fem veckors kurs i hästens rörelseapparat (där vi dissekerade häst, men främst fram och bakben, inte så mycket hela hästen). Jag läser även mycket på området eftersom jag finner det fascinerande med rörelse och hästkroppen. Jag lärde mig ändå mycket nytt under dessa tre dagar.
- Något jag inte insett funnits i den utsträckning som det gör, är bindvävsstrukturer (fascia) och hur allt är kopplat till varandra. Fascia finns i otroligt många lager, olika fasthet - från stram fascia som är stödjevävnad till mera elastisk. Är fascian i dåligt skick så har hästen problem...
- att många nerver i hästen är breda - vissa 0,5-mer än 1cm.
- Om hästens mage är tom och den börjar motionera så skvätter magsyra omkring och orsakar magsår. Magsäcken har i den övre delen inget skydd mot magsyra. Därför viktigt att det större delen av tiden finns foder i magsäcken som buffrar.
- Levern är i direktkontakt med diafragman och rör sig i takt med denna.
- Den högra njuren ligger alltid lite framför den vänstra. Den högra ligger till ca 3 delar under ryggkotorna och 1 del under ländkotorna. Vänster ligger ca 3 delar under ländkotorna och 1 del under ryggkotorna.
- Muskler kan grovt delas in i två typer - posturala (hållningsmuskulatur) och "movers". De förstnämnda har ofta mkt fascia insprängda.
- De flesta muskler har en kombination av muskelceller - typ 1 (långsamma, som arbetar med hjälp av syre), typ 2a och typ 2b (snabba som jobbar utan syre, anaerob).
- Hästar är energieffektiva - om hästen rör sig på ett riktigt sätt så används väldigt lite muskelkraft, det är i stället senorna som laddar energi och åstadkommer rörelse när energin utlöses. Senorna fungerar genom "recoil". Skulle hästen röra sig med muskelkraft skulle den inte kunna röra sig långt. Rörelse ska vara kraftbesparande, annars går hästen sönder.
- Svansen kan visa vad som pågår både i ryggraden och i bakdelens muskulatur baktill (semimembranosus o semitendunosus).
- I biceps (bogen) finns en TJOCK sena.
- Hästen kan använda diafragman som postural muskulatur om den har muskulära problem.
- Smärta i fascia är ofta svår att fastställa var den finns, eftersom all fascia är sammanlänkad.
- Man måste låta hästen läka skador i rörelse (med få undantag). Rörelse skapar vätska o smörjer.
- Hyaluronsyra (som finns i ledkapslar, fascia m m) - frisk och cellerna av normal längd så är den antiinflammatorisk, är den dålig så är den istället inflammatorisk.
- Hästens framben är skapta för att bära vikt, däremot klarar inte bakbenen vikt längre stunder.
- Patellaupphakning beror ofta på svaghet i muskulaturen. Rakhasiga hästar är mer benägna.
- Unga hästar har inte lärt sig kroppskontroll. Rytmiska rörelser kommer från ryggraden men kroppskontroll måste läras in. "You don't ned a brain to walk on a smooth surface". Går hästen i en slät hage - bygg gärna "hinder" så den får möjlighet att träna sin kroppsuppfattning. Rid inte bara på tillrättalagda underlag utan rid ut i terrängen.
- Bursor kan uppstå var som helst i kroppen där det uppstår ett tryck. T.ex piphas.
- Hästar som skadar senor på framsidan av benen (och får "floppy toe", dropphov) kan lära sig att "flippa fram" hoven - det påverkar inte viktbärandet.
- Vill man rehabilitera en häst måste man alltid åtgärda hållningen först. Hur många hästar kan stå helt jämt på alla fyra? "Stable table" "Standing is not just standing. It's preparing for movement."
- Har hästen problem med psoasmusklerna (major o minor) blir den ofta lite krum i ryggen o utåttåad.
- IlioPsoas major är för rörelse, IlioPsoas minor är posturala.
- Hästar med för lite bakbensaktivitet kan DRA sig fram med frambensmuskulaturen.
- När hästen står i rätt balans då ska 2 av 3 delar av triceps vara "floppy". Endast mittendelen är "core muskulatur" och hör till ståapparaten. De två övriga delarna är rörelsemuskulatur.
- "you overstrech something, and the horse pay for it later" Ang rollkur/LDR och flickande (överdrivna) frambensrörelser.
- Finns en "guttural pouch" på vardera sidan nedanför örat - fylld med luft (rymmer 300-500 ml vardera). Uppgiften är att utjämna tryck och kyla hjärnan.
- Hästen har en "falsk" näsborre vars uppgift är att filtrera luften innan den går ner i luftstrupen.
- att hästen vid ridning bakom lodplanet (BTV) - den behöver inte ens vara riktigt i lodplanet - får problem genom att tungbenet trycks ihop mot tracea (första delen, ca 10 cm, av luftstrupen som är extra hård). För att lätta av det trycket tar hästen istället och böjer av i halsen. Det är därför vi ser många hästar som istället för nacken som högsta punkt har 2-3 nackkotan som högsta punkt. Det i sin tur resulterar i översträckning av nackbandet och överhängande risk för permanenta skador i detta. Min reflektion är att allt snack om "det är väl inte så farligt att hästen går bakom lod - den kommer fram med nosen när den 'är stark nog' - och liknande" tyvärr inte har någon bäring i verkligheten för hästen.
- att om inte hästen kan skicka fram käken (pga hårt åtspänd nosgrimma och/eller spänd tunga/käke) när den böjer nacken så kommer den även då att "bryta" halsen vid 2-3 halskotan istället för att böja i nacken som högsta punkt.
- Hästar KAN INTE lyfta ryggen om käken är spänd. Man kan göra en övning själv genom att titta upp mot taket, respektive ner i marken med avspänd käke respektive hopbiten/spänd käke.
- att quarterhästar ofta får rupturer i bakdelens muskulatur (med ofta djup ärrbildning som följd) - Ivanas teori är att det är en kombination av genetisk predisposition och den ridning som ofta görs med denna ras - snabba starter/stopp...
- att mycket utrustning historiskt utformats med utgångsläge ur ett praktiskt behov och att man märkt en viss effekt av utrustningen - kanske man förstått varför men inte alltid säkert. Många av dessa utrustningsdetaljer "fungerar" som den gör pga den smärta den utlöser. T.ex repgrimman, vars knutar ligger precis över den breda nerv"platta" som finns i hästens ansikte strax under kindbenet. När man knyter en repgrimma så är det ju naturligt att göra knutarna precis där man gör det (för att den skall passa hästen), antagligen upptäckte man effekten först efteråt. Att hästen blev foglig och även en "besvärlig" häst argumenterar inte gärna med repgrimman...
- Ovanstående är bara ETT exempel, det finns gott om andra. Man tror t.ex att man först använde en form av "struptygel" (typ halsring) för att kontrollera hästen. Man påverkade helt enkelt hästens lufttillflöde och gjorde den därför mer hanterbar. Sedan kom man på att sätta något i munnen på den, ökade ytterligare möjligheten att kontrollera hästen. Först antagligen med läder eller något flätat material, sedan med bett i metall. Så småningom kom man på att genom att göra bett med hävstångseffekt så fick man ytterligare kontroll över hästen. Gramantygeln t.ex är en rätt gammal uppfinning, även den (och i princip alla andra typer av inspänningar) har till uppgift att på något vis spänna/tvinga in hästen i en viss position. Människan är en kreativ varelse...
- att mycket "nya" utrustningsdetaljer som olika typer av bett, "anatomiska" varianter av utrustning inte är annat än smart marknadsföring. De utger sig för att vara "bättre" för hästen - många gånger utan egentlig bäring i hästens anatomi. De ger tryck på för hästen känsliga punkter som t.ex ansiktsnerverna. Att man gör en kreativ utformning som ser annorlunda ut än vanlig utrustning innebär ofta inte att det förändrat något i sak för hästen. Namn som "liberty", "happy tounge" osv är inte annat än smart marknadsföring... Vad som verkligen kan förändra saken för våra hästar är om vi människor ändrar vårt beteende och hur och om vi använder den utrustning som finns - oavsett om det är bett, nosgrimmor, stjälptyglar eller vad det nu handlar om.
- En häst som går LDR/rollkur kan bara stärka underhalsmuskulaturen (brachiosephalicus), inte de på ovansidan av halsen (som trapetius, serratus mfl) - därför har sådana hästar ofta en svag överlinje framför manken. Den formen låser även ländryggen och hindrar hästen från att svinga in under kroppen med bakbenen.
måndag 27 augusti 2018
Människan är en märklig farkost del 2
onsdag 25 juli 2018
Helgar målen medlen??
Ibland undrar man över hur folk tänker....
Det verkar att för en del människor är det viktigaste att man lyckas på tävling... Tyvärr är flera av de som idag ligger högt i ranking på världslistan även de som är mest kända för sina tvivelaktiga träningsmetoder. Vissa ryttare har gång på gång valsat runt i sociala medier på bilder och i video´s med minst sagt hårdhänta metoder - hårt åtspända nosgrimmor, kandarstänger som ligger mer och mindre horisontellt i hästens mun, blod i hästens mun och/eller sidor, hästens hals och nos i positioner som de flesta av oss kallar rollkur men andra kallar hyperflexion eller LDR. Enligt mig är det "same shit but different name"...
Att domarkåren inte verkar kunna skilja på en verkligt lösgjord häst som jobbar igenom hela kroppen i balans och en häst som med sänkt rygg, sprättiga framben och i framvikt gör tyvärr att ridning som beskrivs i första stycket många gånger premieras med höga poäng trots att rörelsen inte ens är en riktig rörelse enligt TR (tävlingsreglementet). Många hästmänniskor hakar på och hyllar dessa ryttare "för de vinner ju" - därav min fråga i rubriken - helgar verkligen målen medlen??? Ska vi hylla ryttare som verkar sakna verklig känsla för ridning och framför allt för hästarna????
Vet inte hur ni känner men för mig är VÄGEN till framgången absolut viktigast! Är träningsmetoderna juste mot hästen eller ej? Har vägen till framgång gått via bryska metoder, rollkur, LDR m m då är framgången inget värd (enligt min uppfattning), oavsett hur många priser/medaljer vederbörande får. Det är dessutom svårt att avgöra ibland vilka träningsmetoder som används - det som syns på framridningsbanor är antagligen bara en friserad version av det som sker hemmavid. Blir man upprörd av ridningen på framridning (med stewarts och publik som ser det hela) - då vill man knappt tänka tanken "vad händer hemma???"
Ett stort problem inom ridsporten är dessutom (som jag ser det) att mycket av kunskapsförmedlingen sker via "muntlig tradition" dvs att ryttare rider för någon som påstår en hel del saker - ofta utan att ens förklara varför eller om man gör det har ett övertygande sätt oavsett riktigheten i det man säger. Något som mer eller mindre verkar ge "carte blanche" är att vederbörande har tävlingsframgångar - något som i sig tyvärr inte har NÅGON som helst koppling till verkligt hästkunnande... Teknisk skicklighet - ja, hästkunnande - inte nödvändigtvis.
Att enbart lyfta fram positiva exempel fungerar ju inte heller för tyvärr är många av de ryttare som rider på de kritiserade sätten högt upp i världsrankingen och det smäller högre än allt vad korrekt/god ridning gör. Idag är det dessutom knappt någon "toppryttare" som INTE rider sina hästar mer eller mindre btv (bakom lod) så att hitta riktigt goda förebilder bland dem är inte helt lätt - de finns oftast inom andra delar av hästvärlden och använda dem som förebilder har inte så stor genomslagskraft bland den genomsnittliga hästintresserade. Fame and glory är det som man tittar/lyssnar på och tror är bra...
måndag 18 juni 2018
Materialdoping
Inom hästsporten tycker jag det är väldigt vanligt med olika typer av "materialdoping". Det går dessutom rätt mycket mode i föremålen för denna materialdoping.
måndag 7 maj 2018
Allt bättre förr?
Eftersom jag ibland publicerar olika tidsdokument om ridsporten förr - nu senast ett från 50-60 tal så får jag ibland reaktionen "men allt var ju verkligen inte bättre förr!"
Det finns även företeelser inom andra inriktningar inom ridningen som verkligen får en att fundera på hur människor ser på sina hästar? Gångarter som inte ens påminner om de normala där hästen ser mer eller mindre halt ut på alla fyra, hästar som är "döda" i uttrycket (såväl ögon som hållning), eller åt andra hållet, stressade med rullande ögon och sprättiga gångarter - ändå hyllas det som "bra ridning" och något man eftersträvar.... Att vi ser på världen med olikfärgade linser är helt uppenbart!