Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt mina reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

måndag 24 maj 2021

Att vara duktig elev till en dålig lärare

Ekipaget/tränaren på bilden har inget med texten att göra utan är bara en beskrivande bild av förhållandet elev/lärare

En vän till mig brukar säga att det finns många exempel på ovanstående inom hästvärlden...

Tyvärr måste jag ge henne rätt. Man ser dagligen exempel från sociala medier där ryttare/hästägare rider/hanterar hästar på sätt som strider mot det mesta som inlärning och biomekanik säger. Man ser även dagligen filmer där tränare antingen ger råd till ryttaren som är kontraproduktivt, helt felaktiga alternativt inte adresserar grundläggande problem. 

Ibland ser man ryttare som tränar för någon på relativt hög nivå (medelsvår/svår klass) där det finns stora grundläggande problem som inte adresseras, utan istället tränar man på avancerade rörelser/övningar. Det är som att tro att man skall bygga ett hållbart och bra hus på en grund som är sned, vind och trasig. Ett hus på en sådan grund kommer förr eller senare rasa. När det gäller häst så blir resultatet antingen en skadad häst och/eller att man inte kommer längre i utbildningen av ekipaget... Något som idag ses i försäkringsbolagens skadestatistik.

Inom hästsporten finns det dessutom en tradition av muntligt överförande av kunskap som jag anser vara ett problem. Många ryttare rider för en ridlärare/tränare (som i bästa fall är en bra sådan, i sämsta fall en dålig) där kunskapsförmedlingen ofta är bristfällig. I värsta fall kommer denna ryttare i sin tur bli tränare för andra ryttare. Det blir då lätt som "viskningsleken" - det som kanske från början hade någon bra substans blir för varje led i kedjan allt mer urvattnat och i värsta fall helt förvrängt.

Ovanstående är inte ryttarnas fel utan ett systemfel. Dels för att det ofta inte ens finns ett regelrätt system (åtminstone inte ett som följer hästens biomekanik och inlärningsprinciper) och för det andra att det eventuella systemet inte appliceras och tydliggörs. Verkliga diskussioner kring inlärning, metoder och pedagogik finns alltför sällan inom ridlärar/tränarkåren (och inte heller mellan tränare och elev). Det finns helt enkelt ingen kvalitetssäkring. Att som ryttare hitta en BRA lärare är inte lätt - utan det görs ofta genom att titta på vederbörandes tävlingsmeriter och/eller hur "känd"/populär vederbörande är. Bägge delar sådant som inte egentligen säger NÅGONTING om vederbörandes verkliga kunskap eller förmåga att förmedla denna. 

Hur skall man komma tillrätta med ovanstående? Går det ens? Tror tyvärr inte att nuvarande strukturer kommer att förändras nämnvärt - de är fast förankrade i hästvärlden och det skulle krävas ett mindre mirakel för att åstadkomma några grundläggande förändringar - och vem skulle vara initiativtagare till en sådan förändring? Knappast de som är i "systemet" för de "tjänar" på att inget förändras. Att någon kraft utifrån skulle förändra tror jag inte heller på, det finns för mycket makt och pengar som spelar in för att nuvarande maktstruktur skall kunna påverkas att göra någon större förändring... Jag är pga ovanstående rätt pessimistisk när det gäller förändringar av ovanstående - för ryttare i allmänhet har varken kunskap eller ens bryr sig om ovanstående. Man rider hellre för en tränare som säger "bra, braa" i olika tonlägen och/eller någon som har status inom hästvärlden så man kan säga "jag rider för....!" än att söka någon som kanske ställer krav på verklig grundkunskap innan ribban höjs. Ovanstående är ett konkret hot mot såväl kunskapsnivån hos kommande ryttare men framför allt för hästens hälsa.

Tror enda möjliga vägen som enskild ryttare är att själv vara väldigt selektiv när man väljer ridlärare/tränare. Noga försöka lära sig så mycket som möjligt om inlärningsprinciper, biomekanik och andra aspekter kring hur hästar fungerar. Genom att skaffa dig egen kunskap kan du undvika de värsta minorna när du söker tränare. Att inte låta sig imponeras enbart av vilka meriter tränaren har utan noga undersöka vilka träningsmetoder, hästsyn m m som vederbörande har. Att sen inte utan vidare "köpa" det tränaren säger - ställ frågan "varför?" så ofta som möjligt och nöj dig inte förrän tränaren gett en noggrann förklaring som verkar trovärdig och logisk. Viktigast av allt - notera nog hur din häst reagerar på träningen, det är alltid den som får betala priset för det vi människor gör med och mot den! 

Sist men inte minst - tro inte på "quick fixes" - att träna häst hållbart kräver TID, speciellt om träningen/utbildningen tidigare haft luckor hos dig som ryttare och/eller hos hästen. Hittar du en tränare som du tror på, håll fast vid denne - fladdra inte som en fjäril mellan olika tränare (framför allt inte om de har olika träningsfilosofier). Det krävs en röd tråd för att på allvar komma någonstans med din och din hästs utbildning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar