Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt mina reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

lördag 8 april 2023

Övertro på grovfoderanalyser


Under mina 50 år som hästägare (under den tiden även mjölkbonde under dryga 10 år) är jag lite faktiskt bekymrad över den som jag ser det ofta oreflekterade övertron på betydelsen av grovfoderanalyser. Å missförstå mig då rätt - skall man räkna foderstater, då måste man ha adekvata analyser, annars är det omöjligt.

MEN, idag när allt fler hästar går på mer eller mindre fri tillgång på grovfoder (och ofta inte behöver kraftfoder annat än om det är växande häst eller digivande sto) så är att räkna foderstater allt mindre viktigt eftersom man inte heller då vet hur många kg hästen äter per dygn. Även där blir det bara en uppskattning.

Dessutom finns det flera förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en analys ens skall fungera som ett ungefärligt riktvärde (som ofta används som argument för att man ska kräva analyserat foder när man köper). 

Några av dessa är:
- att man med säkerhet vet att den analys man får är på just det hö/hösilage man köper 
- hur och var provet är taget? Resultatet kan variera stort beroende på hur provet är taget. 
- att den äng som höet är skördat på är någotsånär homogen. Dvs att inte fördelningen av växter/gräs varierar stort över ytan för då kan även näringsinnehållet variera. Är det ogräsbekämpat eller inte? 
- vilket år i växtföljden det är? Mjölk eller köttdjursbönder brukar ofta plöja o återinså var 3-4 år. Idag när allt färre sådana är kvar är det vanligt med betydligt längre intervall än så. 
- Gödslas vallarna regelbundet och med vad? 
- Ju tidigare i växtföljden o ju oftare gödslat - i allmänhet desto högre proteinvärde
- när under sommaren är höet skördat? Ju tidigare, desto högre proteinhalt
- kolla med hur många varv plast balarna är lindade - detta har inget med näringsinnehållet att göra men är ändå viktigt. Helst skall det vara minst 8-10 varv. Ju färre varv desto större risk för luftläckage och därmed skadade/dåliga balar. Titta även efter lappade balar - även det är högrisk och sådana balar bör användas först om alls.
- är höet/balarna du köper årets skörd eller tidigare års? Med näringsinnehållet händer inget med lagring, annat än att vitamininnehållet sjunker. Däremot kan den hygieniska kvalitén bli sämre. Det behöver inte vara något fel på fjolårsbalar men man bör som kund få veta vad man köper.

Kan man då som kund veta allt ovanstående? Nej knappast, utan det bygger på att det finns en ärlig och kanske flerårig relation mellan dig o den du köper foder av. Dessutom kanske att du kan vara med när "ditt" foder skördas så du ser hur prov tas o du t.o.m kan märka upp dina balar alternativt ta hem dem direkt från ängen. 

Det finns bland hö producenter såväl riktigt duktiga, ärliga o juste personer som de som är raka motsatsen. Har du en bra leverantör så är den personen värd att hålla fast vid. För om du fortsätter att köpa av denne även de år när tillgången är god (även om du skulle kunna få tag i foder lite billigare någon annanstans) så kan jag nästan garantera att den personen ställer upp för dig ett år när tillgången är dålig. En trogen kund (som betalar) är mkt värt för producenten. 

Vad kan man då göra om man får en analys som man är lite osäker på eller om man inte ens kan få en. Ja, först o främst - ta reda så mkt du kan om ovanstående saker. Sen kan du göra en okulär besiktning av höet. Dvs skaffa dig en bild av vilka växter som ingår och i vilken utvecklingsfas de är. Det är nästan omöjligt att gissa näringsvärde men om du i alla fall kan avgöra om höet är skördat tidigt eller sent kan du få en fingervisning. Om du känner att du har råd/vill kan du ju även själv göra en höanalys men då är det ännu viktigare att alla de balar du köper kommer från samma äng o är skördat vid samma tidpunkt, annars behöver du göra en analys för varje bal för att det skall ha någon relevans, vilket blir väldigt kostsamt.

När du sen börjar fodra med höet så är det absolut viktigaste att hålla koll på hur hästen reagerar på det. Håller den vikten eller går den upp eller ner? Beroende på vad som händer får du kanske justera mängden upp eller ner, byta ut en del mot halm, öka mängden kraftfoder osv. De allra flesta hobbyhästar behöver inget kraftfoder utan bara salt/mineraler. Behöver man ge "lite skrammel i krubban" för att andra hästar i stallet får så behöver det inte vara någon större mängd. 

En annan aspekt på rundbal (vilket är det vanligaste idag att fodra med) är att varje bal är en ny mikroflora. Den innebär alltså i princip ständiga foderbyten med någon/några veckors mellanrum. Så kan man på något vis ha en konstant (själv fodrar jag torrt hö en gång per dygn o ger dessutom lite foderjäst varje dag) för att hjälpa tarmfloran underlättar det. Något som jag blir mörkrädd när jag ser är de som bara skär av toppen av balarna o ställer in i hagen. Då har man INGEN koll på den hygieniska kvalitén i balen. Jag skulle aldrig våga göra så, även om man tar bort plasten är det svårt. Även om balen ser bra ut ytterst är det inget som säger att det inte finns jäst eller mögelfläckar längre in... Jag har av ovanstående skäl valt att istället portionera hö 5 ggr/dygn. Då kan jag hela tiden hålla koll på vilket foder hästen får. 

Här i Norrbotten så är nästan alltid energiinnehållet i höet högt (pga ljuset under sommaren). Det är ytterst sällan MJ på norrländskt hö ligger under 8-10 per kg foder. Däremot kan halten smältbart råprotein variera stort (beroende på ovanstående faktorer) från nära 0 till över 100. Helst skall vallfoder för en vuxen häst innehålla ca 6 g smbrp/MJ, det vill säga för varje energienhet (MJ) skall det finnas minst 6 gr smbrp (smältbart råprotein). Dvs om höet innehåller 9 MJ bör smb rp vara ca 54. 

På sajten Hästsverige finns mycket information om foder samt tolkning av foderstater 

Till sist - foderanalys är bra MEN ta den för vad den är - en ungefärlig uppskattning av det foder du ger din häst. Tro inte att det är något du kan förlita dig till 100% - studera hästen!

Vems är felen??

Vilka fel kanske du nu frågar dig? 

Jag syftar på det massiva systemfel som gjort att många av de träningsmetoder vi ser idag, som visar hårt åtdragna nosgrimmor, inspända hästar lååångt bakom lodplanet, ridning i övertempo med störda rörelsemönster och sprättande framben, fått sådant starkt genomslag inom hästsporten. I min egenskap som ordförande i föreningen EquiEthics så får jag allt för ofta mig tillsänt filmer och bilder samt länkar till olika instagramflöden m m som visar på träning som åtminstone i mina ögon (och även den som sänder det till mig) INTE är förenligt med god ridning/hantering och hästvälfärd. Mitt råd är alltid - anmäl detta till SvRF (t.ex Hästvälfärdsrådet - HVR), av den anledningen att det oftast handlar om kända, elitryttare/tränare/unghästryttare med på pappret ofta hög kompetens och utbildning.

Det finns naturligtvis problem (som Carl Hester påpekar i en artikel nyligen) inom andra områden av hästvärlden också men det är de ryttare/tränare som får uppmärksamhet i media som påverkar hästsporten mest. På lägre nivåer beror problemen oftast på okunnighet, brist på pengar och andra resurser. På elitnivå beror det istället på makt, status och pengar (hästsporten idag är en mångmiljardindustri). Okunnighet borde det däremot inte bero på (även om det är mycket möjligt att det delvis ändå gör det).

Som jag många gånger tidigare varit inne på så finns det flera skäl till att det ser ut som det ser ut inom hästsporten:
- en stark tystnadskultur (vilken gjort/gör att människor inte vågar anmäla missförhållanden),
- en övertro på att stora tävlingsmeriter eller utbildning (tränare/ridlärare) med automatik innebär etisk hantering av hästar och kompetens när det gäller inlärningsprinciper,
- att många imponeras av tävlingsframgångar och "influencerstatus"
- att organisationer/domare mfl som har makt att värna hästarna inte tagit sitt uppdrag på allvar utan istället främjat ryttare, ridsätt osv som inte är hästvänliga. I många fall (både nationellt och internationellt) har rätt uppenbara skandaler där hästar farit illa istället lett till ännu större tävlingsframgångar och t.o.m landslagsuppdrag. Att t.ex rida häst i rollkur har vad jag vet inte inneburit några som helst bestraffningar/sanktioner av ryttare, trots att det enligt FEI regler sedan länge är förbjudet. Samma gäller hårt åtspända nosgrimmor, något som på elitnivå senaste åren varit vanligt förekommande.
- vi kan dessutom vara helt övertygade om att det som syns på tävlingsplats, framridningsbanor, clinics m m är bara en liten fraktion av det som pågår på hemmaplan. För den som vet vad man skall titta på avslöjar muskulatur (eller avsaknad av den), beteende, form osv en hel del, även om hästen för ögonblicket inte rids i t.ex rollkur. 
- avsaknaden av egentliga sanktionsmedel om någon bryter mot code of conduct eller andra regler
- en förvrängning av det som står i TR (som i grunden i stora delar är bra) så att det numera inte ens döms efter tävlingssportens eget regelverk. FEI senaste agerande att ändra skrivningen i TR (och lyfta ut vissa delar från regelverket) är bara en i raden av försämringar för hästen. 
- att målet (tävlingsframgångar) fått lov att helga medlen (träningen) oavsett vilket pris hästarna får betala.

Det HAR senaste åren skett en långsam (alltför långsam) förändring - hästvälfärd börjar på allvar komma på agendan och man ser även en långsam förändring på sociala medier där fokus allt mer sätts på hur HÄSTEN uppfattar det vi gör med och mot den. Men, vi behöver fortfarande städa upp inom hästsporten - bort med förlegade och skadliga träningsmetoder, skärpning av tillämpningen (även under träning) av regelverket. Detta gör även att vi måste börja titta på de som idag hyllas (ryttare/tränare mfl) - är det som de förespråkar och gör förenligt med hästens bästa??? För tyvärr är det så att "skit rinner neråt"... Dvs det som görs på "högsta nivå" fortplantar sig neråt i hästvärlden och till slut påverkar ridning/användning på alla nivåer. Det är det som hänt de senaste 30 åren och det som är skälet till att hästsporten ser ut som den gör idag.

Jag som varit aktiv inom hästsporten i 50 år kan se att mycket har blivit otroligt mycket bättre för (de flesta) hästarna under dessa år, framför allt det som rör foder, ute-/hagvistelse och liknande saker. Men när det gäller användningen av dem så är bilden tyvärr inte lika ljus. Där har det snarare blivit sämre i många avseenden. Alltför tidig belastning av unghästar, mera ridning enbart på ridbanor och i ridhus, ridning bakom lod, utbredd användning av diverse "stjälptyglar" o inspänningar osv osv. 

Att hästar idag oftare än tidigare går bakom lod försvaras/motiveras av att aveln förändrats - och det har den. Den har gett hästar som är vekare i sin hals och lättare släpper kontakten med bettet/handen. Dessutom har aveln gett mera spända, lättstressade hästar (eftersom "uttrycksfullhet" har varit på modet och efterfrågat). Dessa saker ställer ännu större krav på ryttaren för det är ryttarens ansvar att se till att den inte kommer bakom lod och att den inte rids i övertempo (vilket bägge är skadligt för hästens hälsa/belastning). Det handlar mycket om målbild. Att med den typen av häst börja hästens bana inom hästsporten genom att spänna in hästen som unghäst ter sig då mer än lovligt korkat... Man lär med andra ord denna (genom aveln?) känsliga häst att från första början undvika kontakt (vilket är vad som händer när man spänner in hästen statiskt). Man skall istället "ge hästen sin hand" så den vågar etablera kontakt.

Vi måste alla som håller på med häst dels reflektera över det vi själva gör, dels vara noga med vilka vi tränar för och låter ta hand om våra hästar. Det är vi som hästägare som bär tyngsta ansvaret för att just vår häst inte bara har ett uthärdligt liv utan har ett så BRA liv som möjligt, ur alla aspekter. Allt hästägande innebär kompromisser mellan vad vi som hästägare kan göra och vill ha ut av hästägandet och vad som är bäst ur hästens synvinkel. Förhållandet häst människa kan aldrig, och kanske inte ens bör, bli helt symmetriskt. Vår uppgift istället är att (så långt det är möjligt) säkerställa att vårt asymmetriska förhållande är etiskt. För det finns även fördelar för hästarna att vara i vår vård, ett helt fritt - utan människans inblandning - är definitivt inte fritt från smärta och lidande. Vi kan om vi agerar etiskt vara en tillgång i hästarnas liv.