Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt mina reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

onsdag 17 mars 2021

Trender som kommer och ibland går igen...


Pratade för en tid sedan, med min vän som är veterinär, om hennes upplevelse att karies hos häst ökat rätt dramatiskt (enligt hennes uppfattning) senaste åren. Karies var något som för 10-20 år sedan sällan konstaterades på häst. Vi diskuterade hur mycket av detta beror på att man kanske inte var medveten om karies på samma sätt som idag, men också vad som kan ha påverkat förekomsten (för det är inte bara hon som konstaterat att förekomsten ökat utan det finns även forskningskällor på detta - sök t.ex på tänder/karies på Hästsverige.se).

Min kompis teori/uppfattning (som hon delar med åtminstone en del andra veterinärer) är att den ökade förekomsten sammanfallit med den allt mer utbredda användningen av hösilage och även den vanligare fria tillgången av foder. Exakt vad ovanstående beror på vet jag inte (en del tror det beror på annat ph-värde i hösilage och att även strukturen är annorlunda) och det är inte heller skälet till varför jag skriver detta blogginlägg. Det är istället att vårt samtal fick mig att reflektera över vilka trender/moden/företeelser som jag sett komma (och ibland gå) inom hästsporten genom åren, och vad det är som gör att de dyker upp och/eller försvinner...

Under 70-80 talet så gav t.ex SLU ut foderrekommendationer (främst för unghästar) som idag nog skulle få de flesta att slå sig för pannan. Vet inte riktigt var man fick dessa rekommendationer ifrån men jag misstänker att det var att man helt enkelt överförde dessa o i princip rakt av, direkt från forskning om nötdjursuppfödning. På den tiden fanns inte mycket forskning inriktad på häst och att då ta foderrekommendationer från nöt - där maximal tillväxt är önskvärd och djuret dessutom har en livstid innan slakt på kanske omkring 6 mån - 1,5 år och djuret i fråga inte heller skall utföra någon form av arbete - ter sig i dag, med den kunskap som finns nu inte särskilt smart. För det sättet att tänka resulterade i att rekommendationerna var närmast orimliga mängder kraftfoder till unghästar. Att rekommendationen kunde hamna på 5-6 kg kraftfoder totalt var långt ifrån ovanligt (och dessutom med idag ansett relativt små grovfodergivor). Något som antagligen är vettigt om man enbart ser till maximal tillväxt, men som knappast är det ur hållbarhetssynpunkt för en häst som i bästa fall skall leva och fungera i 15-25 år. Som tur är så har ovanstående sätt att resonera försvunnit på senare år.

En annan sak som var väldigt vanlig på 80-talet var regelmässig användning av "Tokosel" (ett preparat med E-vitamin o Selen). "Alla" gav det... Överhuvudtaget så har tillskottsmarknaden under åren haft många preparat som under perioder varit allmänt använda och ansetts närmast livsnödvändiga, för att några år senare varit helt "ute". Samma gäller många utrustningsdetaljer - de säljs i mängder under ett antal år (tack vare "mördande reklam" och ofta någon elitryttare som frontfigur) för att ett tag senare vara helt ute, då det kommit andra produkter på marknaden.

En företeelse som ökat närmast lavinartat på senare år är fri tillgång till grovfoder. Något som är såväl bra som mindre bra. Fördelen är att man då tillgodoser inte bara hästens näringsbehov utan även tuggbehov och att antalet hästar med magsår rimligtvis bör ha minskat. Till nackdelarna finns risken för överutfodring med välfärdssjukdomar som fång, insulinresistens m m som följd (något som även ökat lavinartat). Den större andelen hästar med karies har antagligen också med detta förändrade sätt att fodra att göra.

Många företeelser blir vanliga för att någon "elitryttare" använder det. Ett nuvarande exempel är att linda hästens ben med en padd som går upp över halva karpus. Vet inte vem som kom med det modet från början men det är ett helt vansinnigt påhitt enligt min uppfattning. Det finns forskning som tyder på att överhuvudtaget linda vid ridning (och i andra fall också, om det inte rör sig om rena sårbandage eller liknande) har betydligt fler nackdelar än fördelar. Att dessutom linda så padden sticker upp över karpus har INGA som helst fördelar, bara nackdelar. Den som kan peka på någon fördel får gärna informera mig om den i så fall...

Andra moden som också kommit ifrån någon/några idoliserade ryttare är hyperflexion/rollkur/ldr - trots att all tillgänglig forskning visar att det inte finns några för hästen positiva effekter av detta. Samma gäller den alltmer ökande användningen av olika stjälptyglar som graman m m.

Man bör alltid fundera över - vem säger att detta är bra? Är det vetenskapligt utförda studier (helst stora) eller? Verkar det logiskt och ligger det i linje med hur hästar fungerar?

Det finns stort antal andra "trender" som kommit och ibland gått genom åren - ibland har det varit bra saker som blivit kvar (eller tyvärr försvunnit), andra gånger raka motsatsen (som förhoppningsvis i så fall snabbt försvunnit, men i vissa fall envist blivit kvar trots mängder av vetenskapliga bevis för att de borde försvinna).

Är vi hästmänniskor allmänt lättmanipulerade eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar