Jag varnade redan för flera år för att jag trodde att hästsporten/näringen var på väg in i ett stålbad. Vi ser nu allt fler tecken på detta.
Många hästägare (och djurägare i stort) har problem med att ha råd att ha häst. Alla kostnader (inte minst veterinär- och försäkringskostnader) skenar. Även allt annat stiger snabbt i pris. Ridskolor har det tufft - tävlingarna, tävlingsstarterna, avel minskar. Travet brottas också med stora problem. Exemplen är många.
Blir det färre djurägare (vilket jag tror det på sikt kommer att bli) så drabbas ALLA kringverksamheter. Veterinärer, försäkringsbolag, hovslagare, olika typer av equiterapeuter, tränare/utbildare, ridskolor, hästsportutrustningsbutiker, foderproducenter, de som erbjuder uppstallning m m, m m. Hästnäringen är idag en STOR näring som omsätter omkring 32 miljarder och sysselsätter 18.500 personer.
Här https://hastnaringen-i-siffror.se/home.aspx kan du läsa om Hästnäringen i siffror (tyvärr är siffrorna ett antal år gamla - kring 2017-2019, hade varit intressant att se förändringen på dessa senaste 7-8 åren. Jag misstänker att siffrorna drastiskt går åt fel håll för mkt har förändrats de senaste 7-9 åren.
Frågan som nu uppstår - kan vi göra något åt denna utveckling? Eller kommer frågan om vem som har råd att ha djur bli en extrem klassfråga (igen)?
För samtidigt som alla inblandade måste få vettigt betalt för sitt jobb så faller hela korthuset ihop om de som skall köpa tjänsterna inte har råd. Vissa delar av hästbranschen, som veterinär, hovslagare, försäkringsbolag kan ofta ta mycket betalt eftersom de erbjuder delar som djurägaren inte KAN välja bort. Andra delar (som t.ex de jag jobbat med - ridskoleverksamhet, privathästträningar och uppstallningar), där är det väldigt svårt att få kostnadstäckning på arbetet.
SvRF (Svenska Ridsportförbundet) ropar på att kommunerna skall satsa mera pengar på ridsporten och hjälpa ridskolorna, regeringen utreder de skenande priserna på veterinärvård (o efterlyser mera pristransparans). Frågan är om dessa åtgärder överhuvudtaget skulle hjälpa? Pristransparans när det gäller veterinärvård är bra men det hindrar ju inte den extrema kostnadsökningen som skett det senaste åren på veterinärsidan (ca 70% prishöjning på några år - låååångt mycket större kostnadsökning än inom någon annan bransch i Sverige). Även om det inte finns någon formell kartellbildning så finns en informell - dvs lyckas en del höja sina priser kraftigt så följer resten av branschen med - så fungerar det i alla branscher. I viss mån slås därför konkurrensen ut och hela kostnadsnivån höjs.
Själv är jag faktiskt glad att jag har slutat med min ridskoleverksamhet och är i slutet av all verksamhet med hästar. Det går idag inte att få vettig ekonomi på dessa verksamheter, speciellt inte om man är privatföretagare utan statliga o kommunala stöd. Men med det sagt - jag hoppas att trenden på något sätt kan vändas för djur är något som har stora värden för samhället. Jag förstår bara inte hur...
Dessutom har jag idag både hund o katter men är högst tveksam till om jag kommer skaffa några nya när dessa är borta. Med en låg pension så är det inte lätt att finansiera eventuella veterinärkostnader (dessa kostnader har skenat ÄNNU mera än motsvarande på hästsidan). Numera kan ju relativt enkla åtgärder hos veterinär kosta uppemot 70-150 tusen och även med försäkring så blir den egna insatsen ofta högre än vad många mäktar med. Personligen tycker jag priserna för länge sedan passerat ocker men det är min uppfattning. Många länder har veterinärkostnader (utan att vara sämre) som är en bråkdel av de som uppstår i Sverige.
Står vi inför en total kollaps av den hästnäring vi ser idag? Det finns alltid två sidor av ett mynt - den ena är att de som bedriver verksamhet måste få rimligt betalt, den andra är att kunderna (de som efterfrågar tjänsterna/varorna) måste ha råd. Minskar kundunderlaget finns det till slut en nivå där hela systemet imploderar... Vad kommer att hända? Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar