Lite intressant är det...

Har en tid intresserat studerat bilder/film på olika "elithästar" i dressyr på Grand Prix nivå - utan sadel....

Anmärkningsvärt ofta kan man se hästar som är VÄLDIGT muskelfattiga i ryggen där ryggraden sticker upp.... Även halsens muskulatur lämnar ofta mycket övrigt att önska. I sig är ovanstående inget anmärkningsvärt inom hästvärlden - många hobbyhästar har liknande brist på muskulatur, beroende på fodring/ridning. Vad som ÄR anmärkningsvärt är att detta är hästar på vad som räknas som absoluta "toppnivå" som dessutom ofta rids "runda o djupa" och där teorin bakom är att hästen skall "få upp ryggen" och med andra ord muskla sig på ett riktigt sätt och bli stark.

Kan inte låta bli att reflektera över att hästarnas brist på muskling tyder på att det är ett visst glapp i resonemanget, eller vad säger ni?

Man kan dessutom ofta se en dip i ländryggen på dessa hästar vid ridning - det är som en kälkbacke upp mot korset bakom sadeln... Även detta tyder på en ridning som inte är optimal ur hästens synvinkel, utan tecken på att hästen inte använder sin rygg o länd på ett riktigt sätt - hur rund och djup den än går...

Det ÄR viktigt att hästen kan gå i olika form, inte minst lång och låg - men det är av största betydelse PÅ VILKET SÄTT den är lång och låg! För att man skall få avsedd verkan på hästens muskulatur måste hästen LÄNGA sin hals med nosen fram, sk "neck extension". Även i andra "former" är det av ytterst vikt HUR hästen går i den specifika formen - inte ATT den gör det...

Några "regler" ang ridning :-)

Craig har en lista på 10 punkter som gäller relationen människa/häst och ridningen. Här nedan har jag gjort en fri översättning på dessa. Håll till godo...

1. Se till att hålla hästen mellan dig och marken...
2. Irritera/förarga inte hästen...
3. Om du irriterar/förargar hästen....... sluta upp med det!
4. Hästen är starkare än du....brottas inte med honom!
5. Hästen är tyngre än du....kasta inte runt din vikt ("sitt still!")
6. Hästen är snabbare än du....försök inte vara snabbare än den!
7. Du är smartare än hästen....visa det!
8. Gör det du vill enkelt!
9. Håll det enkelt!
10. Irritera/förarga inte hästen...

I orginaltext...
Craig Stevens' ten riding rules: 1. Keep the horse between you and the ground. 2. Don't annoy the horse. 3. If you find you have annoyed the horse... stop doing it. 4. The horse is stronger than you... do not wrestle with him. 5. The horse is heavier than you..do not throw your weight around. 6. The horse is faster than you... do not try to be faster than him. 7. You are smarter than he is... act like it. 8. Make what you want easy. 9. Keep it simple 10. Don't annoy the horse.

Vad MIN häst trivs med....

Kan ibland bli lite frustrerad över alla dessa kommentarer "min häst trivs/trivs inte med ditten eller datten". Hur i all världen vet man det?

Ovanstående kommentarer hör man ofta när det gäller olika betslingar - och DÄR är det verkligen tveksamt om man kan lita på människans uppfattning om "trivs med". För vad är det som säger att en häst som inte törs gå emot ett skarpt bett "trivs" med bettet? Eller rättare sagt - är hästen lätthanterlig för att den tycker bettet är ok eller är det den för att den inte törs gå emot ett knivskarpt bett? Eller en hård hand....

Det är också vanligt att människor tror att ett problem har försvunnit bara för att man hindrat hästen från att ge uttryck för problemet...

T.ex att man snörper åt hästens mun med nosgrimmor - ibland med flera remmar - istället för att fundera på VARFÖR hästen gapar om man lättar på nosgrimman - eller "gu be vars" TAR BORT nosgrimman... Det kanske, bara kanske, finns ett skäl till att hästen gapar! (Obs! ironi - ifall någon inte förstår detta :-)

Eller att man knypplar ihop hästen med diverse "stjälptyglar" för att hästen "går emot", går över tygeln osv. Istället för att fundera på VARFÖR gör hästen ovanstående???

Hästar gör i allmänhet inte NÅGOT utan för dem fullgott skäl! Det kan vara skäl som för oss människor inte alltid är logiska eller särskilt vettiga men ur hästens synvinkel så är de alltid motiverade!

Grundproblemet tror jag dock inte är att människor på något vis avsiktligt vill skada eller göra något som är negativt för hästen - de allra flesta vill sina hästar väl! Orsaken stavas i stället OKUNSKAP - man har aldrig fått lära sig varken hur hästar fungerar eller egentligen inte heller hur vår ridning/hantering/utrustning påverkar hästen!

Och tyvärr - som när det gäller så mycket annat - är det HÄSTEN som får betala priset för vår okunnighet.... 

En resa i ditt inre...

Här nedan följer en text från Craig Stevens facebooksida. Den handlar om ridningen som en "inre" resa med avspänning, närvaro och fokus som viktigaste ingredienser. Långt ifrån den vanliga "mekaniska/tekniska" synen på ridning...

Tar DU dig tid att KÄNNA när du rider??

The practice of dressage requires that we are fully in our body. It is not quite about what to do or how to do it as much as it is about how to be present. How and what to do when undertaken with a proper attitude are merely devices used to educate you in how to reside in the body fully.

The more fully you connect with your own body, the easier it is to make a connection with the horse. Today, most people are not grounded or connected with nature and so the horse remains a mystery to them. We tend to live in our head and some live more in the feelings but where most fall short is they are not fully in their body.

To fully practice dressage is very far from being in our head or floating on emotional tides. It is about body connection and it starts with learning how to find patterns of relaxation. The next is how to find the grounding in the earth followed by an awareness of the internal aspects of the body.

One next learns to locate and release inner tensions. Sensing of space is next followed by the cultivation of a sense of cadence in the inward and outward flow.

The training of the horse and the human follow the same pattern. This is somatic learning. In dressage, much of this training is achieved indirectly but a conscious awareness can accelerate training time considerably.

The mind must know how to suspend its judgement and be able to surrender pattern thinking. Calm is always the place to start.

This is at once very clear and yet does not give the details of the how it is done. The direct teachings of this kind of work takes a special kind of student but its indirect teachings are folded into the daily work with the horse.

Practice is always the key but it is not how much you practice but the degree of awareness you bring to the work. Anyone can do this but not anyone will try. This is the door to dressage in its most beautiful form and it is your birthright.

GOTT NYTT ÅR!

önskar Birca Hästgård alla vi känner - ingen nämnd och ingen glömd!

Ponnyryttarföräldrar på krigsstigen!

Nu är det full rulle! Ovanstående kategori hästmänniskor är på krigsstigen just nu! Upprördheten är stor dels för att SvRF håller på med en stor utredning kring hur man kan förändra tävlandet på ponny för att bättre motsvara de mål som finns i Ridsporten Vill (och även Idrotten Vill) - dvs att tävlande för barn upp till 12 år inte skall vara på blodigt allvar utan mera lekbetonat.

Har inte satt mig in i helt vad debatten handlar om men kan däremot reagera lite på graden av upprördhet - är det inte bra att man inte pressar barn i tidig ålder när det gäller tävlande???

Idag tävlas det i väldigt låg ålder på "hög" nivå - lagtävlingar, cuper, SM, internationellt osv. Pressen från föräldrar (medveten eller omedveten) är många gånger hög (inte bara inom ridsporten utan även inom andra sporter). Det är just av detta skäl som dokument som Ridsporten Vill och Idrotten Vill tagits fram. Dessutom för ett antal år sedan... Dokument som vi som organisation (och privatpersoner) tyvärr ofta INTE följer så SvRF skall ha en eloge att de överhuvudtaget börjar röra i detta "ormbo". Det kommer ju INTE att bli populärt med förändringar - det tyder inte minst senaste tidens upprörda skriverier på internet om....

Har även reagerat på graden av upprördhet när det gäller stilhoppningsbedömning på ponnysidan - det finns t.o.m (tydligen...) en facebooksida som heter "Nej till stilbedömning...". Vore det inte på sin plats i stället att uppmuntra ridning som strävar efter god stil istället för "rusa runt snabbast möjligt, på knappt styrbar ponny" - en inte alltför ovanlig syn på våra tävlingsbanor idag??

Man behöver ju bara se uttagningarna till "Ponnyakuten" för att se att det finns en hel del problem med ridningen bland våra unga i Sverige. Även om detta program naturligtvis lockar i första hand de som verkligen har problem men det är ju inga ovanliga problem bland våra ponnyryttare...

Frågan är också VEM dessa frågor trampar mest på tårna??? Är det verkligen alla gånger BARNENS väl och ve man värnar om? Kan det inte istället vara mamma o pappas ambitioner & prestige, bevakning av den ekonomiska investering man gjort i en ponny för kanske flera hundra tusentals kronor???

NÅGOT behöver helt klart göras när det gäller den dåliga grundridning som finns i vårt land - det finns det flera "höjdare" inom internationell ridsport som också anser att vi har ett sådant problem. SvRF bör dock göra grundliga undersökningar med konsekvensanalyser så man kan komma fram till långsiktiga bra lösningar för att komma till rätta med problemen. Tyvärr brukar ofta förslag kastas fram - dåligt förankrade vilket gör att kritiken kommer "som ett brev på posten". Tyvärr tror jag dock också att varje försök att minska ponnyföräldrarnas chans till ett internationellt pris eller cupseger för sin unga teling (under 12 år) resultera i våldsam kritik - alldeles oavsett om förslaget är vettigt eller ej....

Att LÄRA - att GÖRA....

En reflektion som jag gjort efter mina snart 40 år med häst är hur lite som egentligen lärs ut (i allmänhet) om hur hästar lär och vad som är viktigt att fokusera på för att inlärningen skall bli effektiv....

För det mesta fokuserar tränare på att GÖRA saker med hästarna - vilket inte nödvändigtvis innebär att hästen LÄR sig något - eller åtminstone inte det som var avsikten...

Det påminner mig om seriestrippen med Snobben där Charlies kompis frågar Charlie "Du säger ju att du lärt Snobben vissla, men han visslar ju inte?" och Charlie svarar "Jag sa att jag lärt honom, inte att han lärt sig!"

Hästträning går alltför många gånger ut på att på olika sätt få hästen att prestera den form, rörelse eller gångart som vi önskar. Mer eller mindre tvång, baxande hit o dit, utrustning (bett/hjälptyglar osv) som på olika sätt tvingar in hästen i den mall som vi vill ha.

Fraser som "hästen är lat", "hästen vill inte", "ta i mera", "sparka på mera med skänkeln", "riiid mera", "var på den mera" osv är vanligt förekommande.

Frågor "förstår hästen vad jag vill?", "har jag varit nog tydlig?", "ger jag motstridiga hjälper?", "sitter jag rätt?", "KAN hästen genomföra det jag vill?" lyser ofta med sin frånvaro.

OM hästen förstår vad jag vill och själv får lösa frågan om HUR det hela skall utföras gör de det oftast utan motstånd under förutsättning att de fysiska förutsättningarna finns och att hästen är tillräckligt förberedd. 

Man kan många gånger få hästen att GÖRA saker och ting utan att den för den skull nödvändigtvis ha LÄRT sig något. Spänning - framför allt rädsla - blockerar inlärning! Så den klassiska ramsan LUGN, RAK & FRAMÅT är viktig att hålla i åtanke vid hästträning. Ordningen är viktig och utan LUGN sker ingen vettig inlärning! Och det gäller lugn inte bara hos hästen utan även hos oss människor som försöker lära hästen något. :-)

Den viktiga HANDEN hos ryttaren/kusken!

Denna ryttare rider på kandar med "Fillisfattning" - ett sätt att hålla tyglarna som
klart separerar de olika bettens funktion och syfte.

Många gånger får jag frågor som "vilket bett skall jag välja?", "är det här bettet för skarpt?" osv.

Som ryttare borde man istället ställa sig frågan "Hur använder jag min hand???" För enligt min uppfattning har handen betydligt större relevans än eventuellt bett. Även ett bettlöst alternativ - vilka börjar vara vanligare o vanligare - kan ställa till stora problem för hästen om handen inte vet vad den gör! Även dessa varianter av betsling bygger ju på att ett tryck används - visserligen inte i munnen utan istället på nosrygg och/eller nacken. En hård hand kan orsaka mycket problem för hästen även om trycket inte kommer i munnen....

Om man sedan plussar på med diverse stjälptyglar kan eländet för hästen bli ännu större.

En ständig utbildning av ryttarens hand och RESPEKT för hästens mun är därför A och O för att hästen skall få en uthärdlig tillvaro. Mycket smärta och problem orsakas av ryttarens hand - och naturligtvis i kombination med betslingen - eftersom t.ex ett stångbett med långa skänklar mångdubblar ryttarens kraft i tygeltagen!

Hästen är enormt känslig där bettet ligger, dvs lanerna. Överhuvudtaget finns mycket nerver på hästens huvud och i munnen. Hur man använder handen är därför otroligt viktigt! Hästen känner och reagerar på mycket, mycket mindre hjälpgivning från handen än vad de flesta ryttare tror.

Hästar som upplever smärta i munnen kan reagera på lite olika sätt - vissa undviker bettet och kryper "bakom hand", kanske blir oroliga och kastar med huvudet osv. Andra (de flesta enligt min uppfattning) skyddar sig istället med att låsa halsmuskulaturen och käken och därmed i viss mån blockerar smärtan i munnen. Det är de hästarna som ofta får tillmälen som "han är hård i munnen", "stark i munnen" osv. Det är dock i själva verket en häst som reagerar på en smärta i munnen som den försöker lindra och komma undan.... Det kan tyckas ologiskt men en häst är ett "mottrycksdjur" så istället för att ge efter för tryck går den istället ofta IN i trycket. Enligt min uppfattning (personlig o ingen statistisk säkerhet :-) är det ung 80% som har reflexen att trycka emot ett obehag i munnen, de övriga 20% undviker kontakten och kryper bakom hand....

Att utbilda hästen när det gäller kontakten till bettet är därför otroligt viktigt - speciellt redan INNAN man börjar rida. Man kan på olika sätt arbeta hästen från marken för att förbereda den för ridning. T.ex så finns det något som heter flexions som lär hästen hur den skall förhålla sig till bettet och handen.

För ryttarens del så handlar det mycket om att ha en riktig handställning och läge på handen - ikull-lagda låga händer (där den raka linjen från armbåge, via handen, genom tygeln fram till hästens mun är bruten) ger direkt negativa effekter i hästens mun. Ryttaren måste "bära" sina egna händer och inte hänga i hästens mun vilket blir följden av ovanstående. Är handen dessutom så låg att handen hamnar mitt på ryttarens lår är effekten ännu värre... Den raka linje som jag nämner ovan skall vara rak även sedd från ryttarens synvinkel, dvs uppifrån. Många ryttare rider med händerna alldeles för tätt ihop vilket också påverkar kontakten till hästens mun negativt.

Ryttare (och även åskådare till ridning/körning) borde även oftare ställa sig frågan "varför?" när man ser hästar som gapar eller försöker gapa (hårt åtdragna nosgrimmor kan ibland kamouflera detta till viss del). Hästar gapar INTE om de inte har problem med munnen på något sätt - kan vara bettrelaterade skador i munnen men är väldigt ofta också ryttare/kusk med hårda händer, kanske i kombination med ett stångbett. Det är inte för inte som uttrycket "stångbett kan vara som ett rakblad i en apas hand" finns... Det är inget fel att rida med ett stångbett MEN det kräver en utbildad hand hos handhavaren - annars kan det ställa till mycket bekymmer/smärta för hästens del.

Enligt min uppfattning (och även erfarenhet från min egen ridning) läggs alldeles för lite tid till att utbilda såväl hästens mun som (framför allt) ryttarens hand! Vi ryttare skulle betydligt kunna minska hästarnas obehag och smärta från betselrelaterade orsaker om vi från början fick lära oss ordentligt HUR vi skall hantera tyglarna/tömmarna! Fokus borde mera vara på ryttarens hand istället för ryttarens säte/skänklar. De är självklart viktiga men det är ryttarens hand som kan ställa till mest skada och som därför borde vara mest i fokus!

Intressant...

Satt en kväll och såg P Ks clinic från Global Dressage forum 2012 som finns upplagd på Youtube. Vet inte hur lång hela clinic´en var men det är 50 min på youtube... Filmen finns längst ner i detta inlägg.

Det finns enligt min uppfattning en hel del intressanta delar i denna clinic - som för övrigt har temat "Hitta & träna framtida topp hästar". Här nedan följer mina reflektioner...

Det hela börjar med att han får frågor kring rollkur/LDR. Här nedan följer några citat från videon och mina kommentarer:

"Utan att behandla hästar väl så kan man inte sälja hästar & de presterar inte" Tyvärr är det nog minst sagt tveksamt om det stämmer! Hästar har ju förmåga att uthärda en hel del och de har dessutom inget sätt att tydligt visa obehag/smärta. Hästar skriker inte...

"Om jag inte försökte få Scandic att slappna av några minuter så skulle han kasta av mig" (ang att rida i rollkur). Då säger jag bara - är inte meningen med att en högt utbildad häst skall vara lydig, lätt att rida? Kan man verkligen skylla bristen på lydnad/avspänning på att det är en väldigt speciell häst? "Scandic är den svåraste häst jag haft." Borde inte utbildningen i sig skapa en harmonisk häst som inte försöker göra sig av med ryttaren? Speciellt på den nivå vi pratar om? Även om det är en knepig häst? Vi pratar ju inte om en hobbyryttare på låg nivå utan en svår klass ryttare på OS nivå.

"Man kan se på hästen om den mår bra eller ej." "Man kan inte 'tvinga' någon häst att prestera." Här är min kommentar - KAN man verkligen alla gånger se om hästen mår bra? Eller kan man inte tvinga hästen att prestera? Frågan är också - vill man överhuvudtaget SE? Och vad är att TVINGA? Vi lägger nog alla in olika innebörd i dessa påståenden.

"Du kan inte tvinga hästen att jobba. Vi vill alla ha 'the happy athlete'!" Vad är "the happy

Valda sanningar, referensramar & kravallapor....

Titta in på "På Svenska´s" facebooksida. Där finns massor av fina citat!

Har varit engagerad i ridsporten i 40 år - som hästägare, ideell medlem/styrelseledamot i olika föreningar, ridlärare, anställd i distriktsorganisation, egen företagare osv. Jag har pga min breda erfarenhet inom hästsporten sett/hört det mesta! :-)

Tiden inom ridsporten har gett mig otroligt mycket erfarenhet - det mesta på gott men även en del mindre positiva erfarenheter...

Det har under dessa år hänt en hel del inom hästsporten (inte bara inom ridningen utan även annan hästsport). När jag började rida fanns bara ETT sätt att göra saker (och det var det "gamla" militära sättet - eftersom i början på 70-talet var fortfarande militärens inflytande stort på ridningen i Sverige) - numera finns hur många filosofier som helst (western, klassiskt, akademiskt, NH, centrerad ridning), listan kan göras lång. Som hästmänniska har du idag otroligt många fler valmöjligheter när du väljer vilken inriktning du vill ägna dig åt.

En av de viktigaste lärdomarna jag gjort är att saker förändras - såväl min egen som andras syn på

Tänkvärt...

Piaff

Piaff kan se ut på många sätt - beroende på hästens anatomiska förutsättningar och träning. Syftet med piaffen från början var dock att den var en förberedelse för skolorna ovan mark. Dvs att piaffen skulle underlätta för hästen att komma upp i luften...

En riktig piaff får därför hästen att "sätta sig mera" - dvs vinkla sina bakben, flytta över mera vikt på bakdelen och lätta/höja sig fram. Nästa steg är levad - när hästen faktiskt lättar med frambenen och sitter på djupt böjda bakben.

Här nedan har jag lagt in en film med foton på piaff utförd av olika ryttarmästare (idag såväl levande som döda :-) Titta på kompressionen i bakbenen, vart nosen/nacken finns osv. Jämför sedan med nutida tävlingsryttares piaffer - bilder kan lätt hittas på nätet. Notera speciellt om frambenen är lodrätt mot marken (är de understuckna är hästen i framvikt) och hur komprimerade bakbenen är... Enligt min uppfattning är det ytterst få tävlingshästar idag som skulle kunna gå upp i en levad från sin piaff.

Stackars häst - Alskad. Plågad. Förnedrad.

Här kommer en ny video (tysk tyvärr) men den är intressant & titta på även om man inte förstår allt  som sägs! Den handlar främst om Rosarion - en häst som tyvärr fått avlivas pga den "träning" den utsatts för. Men den handlar även allmänt om hur hästar behandlas inte bara inom tävlingssfären utan även i andra sammanhang....

Människan är som sagt var en kreativ varelse!

Nu har återigen någon uppfunnit en "faaantastisk" utrustningsdetalj för hästar och ridning! Det finns tydligen ingen gräns för vilka genvägar människor vill ta för att snabbt få kröken i nacken på hästen. Vilket pris hästen får betala verkar inte ha någon betydelse i sammanhanget....

Dessutom, just när det gäller denna "gadget" så framgår det egentligen inte riktig HUR den fungerar - man får inte heller någonstans se ytan som ligger mot hästen. Vad filmen beskriver är istället bara hur fantastiskt dessa människor tycker att utrustningen är.

Att FEI dessutom tydligen godkänt detta redskap på tävlingsbanan (vad jag kunde förstå av videon?) - antar det måste vara vid hoppning men det skulle inte ens förvåna mig om man godkände den vid dressyr. Det verkar nämligen inte finnas någon som helst tanke från FEI när det gäller hästarnas välbefinnande - åtminstone inte om man skall tolka en del av de beslut man fattat, inte minst detta om rollkur/LDR. Så inget förvånar längre....

Men, skulle inte förvåna om denna nya "gadget" kommer att sälja som smör. Speciellt om någon "känd tävlingsryttare/tränare" börjar använda den. Kan inte bedöma om några av de som finns i videon är namnkunniga, åtminstone jag har aldrig hört talas om dem - men o andra sidan håller jag mig inte ajour med tävlingsvärlden :-). Kunskapsnivån/reflektionen hos de flesta ryttare brukar tyvärr inte vara högre än att man faller för "kändisrekommendation" och "quick-fix-metoder"....

En annan intressant sak är att när jag var in o tittade på klippet för några dagar sedan då fanns det en hel del kommentarer, tror inte en enda var positiv! Nu har man tagit bort dessa kommentarer och stängt möjligheten att kommentera....

Vem (& vad) är framtiden för horsemanship i Sverige???

Längre ner i denna artikel har jag länkat till en artikel på en amerikansk sida för instruktörer, ryttare m fl. Artikeln handlar om jakten på.... Ja, vadå? Rubriken är "Vem är framtiden för horsemanship i Amerika?" Den handlar om dagens konsumtionssamhälle och hur det påverkar hästsporten. Att allt är "högteknologiskt och snabbt". Slit och släng kan man också sammanfatta det som - inte bara varor utan även upplevelser och sociala kontakter....

Författaren tar som exempel på ovanstående en ung flicka som rider sin ponny med diverse skarpa bett och vid frågan på varför hon använder dessa svarar:

1. Jag behöver detta för att få hästen under kontroll (och jag bytte till nytt bett för att det var coolt)
2. Vi behövde en "snabb fix"
3. Vi hade inte tid
4. Han (hästen) var tjurig
5. Han är för stor
6. (och författarens favoritsvar) Min tränare sa att jag skulle rida med detta

Författaren önskar att ovanstående exempel var en isolerad företeelse men hon träffar på allt fler unga

Ny video med Philippe Karl!

Nu har det kommit en ny video med Philippe Karl och hästen High Noon. Har tidigare visat något lite videoklipp med denna häst...

Man får i filmen följa Philippes arbete med hästen under 20 månader.

I klippet nedan pratas tyska men dessa filmer brukar även ha engelskt tal :-)



Den här skall jag skaffa mig vid tillfälle! :-)

Ps. nu har jag hunnit se delar av videon (Tack vare Lena Danius i samband med vår kursteori förra helgen). Som väntat var den jättebra! Philippe visar verkligen steg för steg arbetet med att omskola en häst - från markarbete/longering till start på bl.a piaffträning. Skall DEFINITIVT skaffa mig denna video!

Fantastisk ridning

Avspänd häst med härlig aktivitet & i "uppförsbacke"

Ni som läser min blogg vet att jag ofta är rätt kritisk till olika företeelser inom hästsporten :-)

I detta inlägg tänker jag istället vara väldigt positiv som omväxling! :-)

Det är nämligen så otroligt kul och inspirerande att se ryttare och hästar träna när det är verklig kvalité på ridningen! Och då spelar det ingen roll vilken nivå det handlar om. Det kan vara lika inspirerande att se en ryttare rida verkliga grunder bra som en ryttare som rider Grand Prix rörelser eller däröver. Det är i alla fall min uppfattning :-)

I somras hade jag möjligheten att se just ovanstående. Eftersom jag inte vet om vederbörande vill att jag skall nämna dem vid namn så väljer jag att inte göra det (de är nämligen inga kända tävlingsryttare - sådana tycker jag i och med sitt val av offentlighet får stå ut med både ros och ris!) :-)

Att t.ex få se ryttare som kan göra närmast perfekta övergångar mellan arbetsskritt, samlad skritt, ökad skritt, skolskritt och spansk skritt - är häftigt (OM man inser HUR svårt detta är)! Att få se ekipage träna på galoppombyten, piruetter, piaff m m där kvalitén genomgående är hög - oavsett om det är i den inledande träningen av detta eller med hästar/ryttare som kommit längre. Se ryttare där man ofta sitter och funderar på - VAD gjorde hon/han för hjälp? Så osynliga är de... Eller att se ryttare som rider en ung eller orutinerad häst med lätta hjälper, hela tiden i god form, lösgjort och framåt. DET är kvalité - och hamnar man på rätt kurs med duktiga tränare och dedikerade ryttare kan man få se just det!

Häst i riktig "neckextension" - här är det ingen nos bakom lod & i LDR!

ps. för er som känner ekipagen på bilderna är det lätt att se vilka det är... :-)

Hästig vetenskap...

Jag har i tidigare inlägg nämnt det faktum att det numera kommer allt mer vetenskaplig forskning, utrustningsdetaljer m m för att "mäta" kvalitén på ridningen. Tryckmätningsvojlockar, olika typer av tygeltrycksmätare osv.

Frågan man då kan ställa sig - är dessa saker bra, eller? Och vilka är i så fall bra och varför? Vilken praktisk nytta kan jag verkligen ha som ryttare av dessa "attiraljer"?

Här nedan följer tre youtubeklipp av en grej som mäter tygeltryck genom att man har olikfärgad belysning som sitter mellan öronen på hästen. Grönt ljus innebär ett tygeltryck på under 1 kg, blått ljus ett tryck på 1-3 kg och rött ljus ett tryck på 3-4 kg.

Tidigare forskning har visat att ryttare kan ha upp till 15 kgs tryck (eller ännu mera) per hand så med ovanstående mätare kommer antagligen rätt många ryttare ligga på rött hela tiden och ha betydligt mer än 4 kgs tryck i tyglarna.

Hästvälfärd - vad är det?

Något som är högaktuellt just nu, inte minst pga de debatter (om träningsmetoder, om vi överhuvudtaget skall rida/köra hästar m m, m m) som pågår inte bara i Sverige utan i hela världen, är just ovanstående fråga....

De allra flesta vill sina hästars väl men frågan är hur väl vi förstår vad riktig "hästvälfärd" innebär?  Vad är "för hästens bästa" och vad är det inte? Som några av mina vänner och jag diskuterat så innebär ju hästägandet en massa kompromisser - vi varken kan eller i vissa fall inte heller bör efterlikna den verklighet som hästen skulle möta om den var vildhäst.... Däremot så både måste vi, och ibland som sagt var bör, kompromissa när det gäller hur vi hanterar, rider/kör och håller hästar.

Som ett exempel på ovanstående har vi t.ex skor eller inte skor på hästen? Där handlar det ofta om ett kompromissande. Dels för att människan vid sin selektivitet när det gäller avel inte fokuserat på hästens hovar - en god hovkvalité är därför minst av allt någon självklarhet på dagens hästar. Dels för 
att vi om vi skall använda hästen kanske "måste" sko den. Eller rättare sagt - om vi tar min ridskola som exempel - inte har råd/möjlighet att lägga ner ridskoleverksamheten under den tid som det skulle ta för att (eventuellt) härda hästarnas hovar för att vara barfota. På vissa av mina hästar skulle det säkert gå men på andra inte... Därför måste jag göra kompromissen att sko hästarna - åtminstone fram.

Andra kompromisser kan vara hästarnas behov av ättid kontra hästens näringsbehov, täcke/inte täcke, antal timmars utevistelse, ensam i hage eller i flock, på vilket sätt vi tränar osv. Listan kan göras lång...

Hur avgör vi då om hästens välfärd är god? Och vad innebär hästvälfärd? Tar man 100 st

Intressant blogg!

Fick för någon dag sedan en kommentar på ett av mina senaste inlägg. För ovanlighetens skull hade vederbörande länkat till sin egen blogg. KUL! :-)

Så klicka er gärna fram till "Tankar från draknästet". Där finns flera intressanta inlägg men ett av det senaste handlar om hur det är att jobba som ridlärare - både för och nackdelar...

Jag kan inte annat än att hålla med om det Elin skriver om! Har själv jobbat som ridlärare i 35 år, såväl på flera föreningsdrivna ridskolor som egen (de senast 20 år på egen ridskola). Jobbar dessutom som utbildningskonsulent åt Norrbottens Ridsportdistrikt sedan massor av år tillbaka och kommer via detta jobb också i kontakt med såväl ridlärare, stallpersonal och ideella styrelseledamöter.

Det var mina egna erfarenheter av att jobba inom föreningsdrivna ridklubbar (och framför allt de problem som detta innebar) som gjorde att jag fattade beslutet att starta egen ridskola... TROTS konkurrensen från svarta verksamheter (som ingen ingen inom ridsporten kan blunda för att de finns! Dessutom i rätt hög omfattning!), statligt o kommunalt subventionerad verksamhet vilken håller nere prisbilden på olika hästrelaterad verksamhet. Något som naturligtvis är jättebra för kunden - dvs rideleven, hästägaren mfl men tuffare för den som försöker livnära sig på egen hästrelaterad verksamhet...

Som exempel (som jag skrivit tidigare om) har t.ex inte uppstallningshyror på långa vägar ens hängt med kronans utveckling sedan början av 1990-talet. En normal stallhyra i början av 90-talet låg på kring 1.200-1.500 kr/månad - idag ligger den på kanske 2.200-2.400 kr (här i Norrbotten skall kanske tilläggas - i vissa storstadsregioner HAR priset följt kostnadsutveckling och ibland mer därtill). Såg dessutom senast för någon dag sedan när jag var in på Blocket annonser om 500 kr i kallhyra - det priset var vanligt redan i början av 80-talet! Hade utvecklingen följt kronans värde skulle uppstallning idag kostat dryga 5.000 kr/månad (eller ovanstående kallhyra ca 1.750 kr).... Utan att ha något "bevis" för det så tror jag inte heller att ridavgifterna följt med kronans utveckling - kanske den inte släpar efter riktigt lika mycket men tvivlar starkt på att den heller egentligen är "i fas".

Vad är det då som gör att jag fortfarande har egen ridskola, kan man ju fråga sig (för uppenbarligen är det inte den fantastiska möjlighet till stora inkomster - ps. Ja, jag ÄR ironisk.)?! Ja, det är just det som Elin också skriver om - glädjen att jobba med de fantastiska hästarna och eleverna. Att få möjlighet att förmedla något av den kunskap som jag (förhoppningsvis :-) hunnit skaffa mig under 40 år som hästägare och 35 som ridlärare. Utan detta så skulle jag för länge sedan sökt mig till enklare sätt att försörja mig :-)

Det finns även fler intressanta inlägg i ovanstående blogg så ta er tid att läsa :-)
Bland annat finns ett till som heter "Varje torn man bygger upp ska nån annan riva ner" - även detta handlar om föreningar och dess struktur.

Fram för fler kommentarer i min blogg (och gärna då precis som i Elins fall - en länk till er egen blogg eller hemsida)!