Vad MIN häst trivs med....

Kan ibland bli lite frustrerad över alla dessa kommentarer "min häst trivs/trivs inte med ditten eller datten". Hur i all världen vet man det?

Ovanstående kommentarer hör man ofta när det gäller olika betslingar - och DÄR är det verkligen tveksamt om man kan lita på människans uppfattning om "trivs med". För vad är det som säger att en häst som inte törs gå emot ett skarpt bett "trivs" med bettet? Eller rättare sagt - är hästen lätthanterlig för att den tycker bettet är ok eller är det den för att den inte törs gå emot ett knivskarpt bett? Eller en hård hand....

Det är också vanligt att människor tror att ett problem har försvunnit bara för att man hindrat hästen från att ge uttryck för problemet...

T.ex att man snörper åt hästens mun med nosgrimmor - ibland med flera remmar - istället för att fundera på VARFÖR hästen gapar om man lättar på nosgrimman - eller "gu be vars" TAR BORT nosgrimman... Det kanske, bara kanske, finns ett skäl till att hästen gapar! (Obs! ironi - ifall någon inte förstår detta :-)

Eller att man knypplar ihop hästen med diverse "stjälptyglar" för att hästen "går emot", går över tygeln osv. Istället för att fundera på VARFÖR gör hästen ovanstående???

Hästar gör i allmänhet inte NÅGOT utan för dem fullgott skäl! Det kan vara skäl som för oss människor inte alltid är logiska eller särskilt vettiga men ur hästens synvinkel så är de alltid motiverade!

Grundproblemet tror jag dock inte är att människor på något vis avsiktligt vill skada eller göra något som är negativt för hästen - de allra flesta vill sina hästar väl! Orsaken stavas i stället OKUNSKAP - man har aldrig fått lära sig varken hur hästar fungerar eller egentligen inte heller hur vår ridning/hantering/utrustning påverkar hästen!

Och tyvärr - som när det gäller så mycket annat - är det HÄSTEN som får betala priset för vår okunnighet.... 

En resa i ditt inre...

Här nedan följer en text från Craig Stevens facebooksida. Den handlar om ridningen som en "inre" resa med avspänning, närvaro och fokus som viktigaste ingredienser. Långt ifrån den vanliga "mekaniska/tekniska" synen på ridning...

Tar DU dig tid att KÄNNA när du rider??

The practice of dressage requires that we are fully in our body. It is not quite about what to do or how to do it as much as it is about how to be present. How and what to do when undertaken with a proper attitude are merely devices used to educate you in how to reside in the body fully.

The more fully you connect with your own body, the easier it is to make a connection with the horse. Today, most people are not grounded or connected with nature and so the horse remains a mystery to them. We tend to live in our head and some live more in the feelings but where most fall short is they are not fully in their body.

To fully practice dressage is very far from being in our head or floating on emotional tides. It is about body connection and it starts with learning how to find patterns of relaxation. The next is how to find the grounding in the earth followed by an awareness of the internal aspects of the body.

One next learns to locate and release inner tensions. Sensing of space is next followed by the cultivation of a sense of cadence in the inward and outward flow.

The training of the horse and the human follow the same pattern. This is somatic learning. In dressage, much of this training is achieved indirectly but a conscious awareness can accelerate training time considerably.

The mind must know how to suspend its judgement and be able to surrender pattern thinking. Calm is always the place to start.

This is at once very clear and yet does not give the details of the how it is done. The direct teachings of this kind of work takes a special kind of student but its indirect teachings are folded into the daily work with the horse.

Practice is always the key but it is not how much you practice but the degree of awareness you bring to the work. Anyone can do this but not anyone will try. This is the door to dressage in its most beautiful form and it is your birthright.