Det är så OERHÖRT viktigt att få lära sig rätt från början. Inte minst för att undvika kommande problem för det är som att bygga hus på en dålig grund - det kan fungera ett tag men så småningom rasar korthuset.
Där är den utbildade RIDLÄRAREN oerhört viktig. Skriver ridläraren eftersom denne i allmänhet har mycket mera (och bredare) kunskap än tränaren. Såväl ridlärare som tränare kan man kalla sig oavsett om man har formell utbildning på området eller ej. Skillnaden mellan Level utbildade ridlärare och A-B-C tränare är främst att tränarna har tävlingsmeriter, vilket inte säger NÅGOT om vederbörandes pedagogiska kunskaper och förmåga. Har ridläraren erhållit sin Level via någon av ridsportens längre utbildningar (och inte "bara" diplomering) så garanterar det även oftast en längre utbildning på en mängd områden. I många länder är det inte överhuvudtaget tillåtet att hålla ridlektioner för andra än sin omedelbara familj utan formell utbildning. I Sverige kan vem som helst kalla sig såväl ridlärare som tränare, även helt utan utbildning, erfarenhet och formell kompetens.
Det gäller att välja utbildare (och ridskola) med omsorg - vilket inte är så lätt om man inte själv har kunskaper. Åk gärna och titta på lektioner (oavsett om det gäller en ridskola eller tränare) för att bilda dig en uppfattning om lektionernas upplägg och ledarnas kompetens. Välj någon som är noga med grundridningen, sits osv och inte går för fort fram, för annars riskerar du att förr eller senare vara tvungen att "backa bandet" och starta om, vilket är mkt svårare än att lära rätt från början. Välj även någon med hästvänliga metoder. För att "sudda" tidigare felaktigheter krävs MÅNGA repetitioner och stark motivation. Undvik även som pesten ridlärare/tränare som använder sig av diverse quick-fixes som t.ex olika stjälptyglar. Det är som att pissa i brallorna - det kan kännas varmt o skönt direkt men blir väldigt obehagligt o besvärligt på sikt. Genvägar blir oftast senvägar...
En vän till mig beskrev ovanstående "ombörjarprocess" som nedan:
"Kommer ihåg när jag fick lära om mig. Efter lång tid med skenande skritt gav jag upp och bara suckade och (tydligen) slappnade av, varpå hästen Marimba måste ha tänkt "Äntligen fattar hon. Nu kan jag börja lära henne." Efter det började vi kunna utvecklas. Är för evigt tacksam för att den stunden tändes fast jag först trodde att ljuset slocknade!"
Oftast så är det en speciell häst som gör att man beslutar sig för att bli "ombörjare". En häst som dels får en att inse att man kanske inte har rätt verktyg men där inte heller de verktyg man har sedan tidigare fungerar. Hästar som kräver ridning som rehab är därför också ofta skälet till varför man känner ett behov att lära om.
Att bli "ombörjare" kräver motivation och tålamod. För att ändra på tidigare uppfattningar om rätt/fel och sätt att förhålla sig till ridningen är inte lätt. Ofta så faller hela ens tidigare system först samman för att så småningom, del för del, hitta plats i ett nytt system och skapar ofta framför allt ett annat sätt att tänka och förhålla sig till ridningen. För att detta skall vara möjligt måste VILJAN till förändring finnas, annars går det aldrig. Man måste även vara beredd på att processen tar TID.
Är DU motiverad nog att utforska andra synsätt än de du hittills växt upp med i din ridning? Sök dig då till de ridlärare/tränare/inspiratörer som utmanar ditt sätt att tänka kring häst och ridning... Det kan lyfta din ridning och kommunikation med hästen till nivåer du inte trodde var möjliga.
