Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt mina reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

måndag 27 april 2015

Ridning som en inre resa...



Detta inlägg blir kanske lite "flummigt" enligt somliga men... :-)

Det är intressant att reflektera över hur mina referenspunkter för ett ridpass förändrats genom åren - från att under MÅNGA år varit fokuserat på prestation mer än känsla har jag nu kommit till en punkt när känslan är mycket viktigare än prestationen. Skall inte säga att prestationen är helt oviktig för det är svårt att frigöra sig helt från både sina egna föreställningar om hur det "bör" vara och se ut men också hur man tror att ens ridning uppfattas av andra.... Men trots allt har mitt fokus skiftat - hoppas jag kan göra det ännu mera renodlat.

För vad jag insett med åren är att hur det SER ut har väldigt lite med kvalité att göra. Vad som är viktigt är istället relationen med min häst! Till den yttre (ytliga) formen kan ibland ridning se väl så bra ut men hur är det EGENTLIGEN? Om man skalar av den yttre formen....

Numera ägnar jag därför MYCKET tid och tanke åt att fundera på bl.a:
- hur är känslan i handen, hur mottar hästen min begäran om ställning, kontakt osv? Första "testen" är när jag kortar upp tygeln och skapar en kontakt med hästens mun... 
- "Pratar" hästen med munnen? 
- Tar den lika kontakt med bägge tyglarna eller har jag mer kontakt i en av dem? 
- Följer hästen min begäran om riktning, ställning och rörelse utan motstånd eller "hakar" det i kontakten någonstans? 
- Är hästen mentalt "med mig"?
- Svarar hästen på mina framåtdrivande/förhållande hjälper utan fördröjning eller upprepning? 
- Går hästen på LÄTTA hjälper?
- LYSSNAR jag verkligen  på de svar hästen ger mig på min begäran? Eller kräver jag lydnad?

De (korta :-)) ögonblick när hästen och jag verkligen är "överens" och har en ömsesidig känsla/uppfattning om riktning, gångart och rörelse - då är det som att rida "i smör" - hästen följer min minsta begäran, utan motstånd och utan fördröjning. Ridningen blir då en form av meditation med hästen - en inre resa tillsammans....

Craig Stevens har i ett blogginlägg berört en del av det jag skriver om ovan
http://www.foundationfortheequestrianarts.org/what-is-wrong-with-my-dres sage/

onsdag 1 april 2015

Lösdrift eller "slödrift"?


Var på kurs för någon vecka sedan och där diskuterades bl.a fenomenet med de allt mer ökande lösdrifterna för hästar. En deltagare hade då ett (för mig) nytt namn på det hela och det var att det fanns risk för att det blev "slödrift" istället för lösdrift...

Personens erfarenhet var att det tyvärr ibland var mest hästägarens vilja att minska jobbet med hästarna istället för att det var hästarnas väl och ve som var i fokus. Hon var själv positiv till lösdrift (eller åtminstone väldigt mycket utevistelse) men tyckte att hon såg tendenser till just "slödrift" istället...

Jag är nog tyvärr böjd att hålla med - enligt min uppfattning ställer om möjligt lösdrift ännu mera krav på hästägaren än "vanlig" uppstallning. Har skrivit om det i samband med ett "mockningsinlägg" som jag gjorde för en tid sedan. Risken med en lösdrift är (tyvärr) att man har ännu sämre koll på hur hästen mår och man kanske inte ens är till stallet dagligen utan hästen "sköter sig själv" i lösdriften. Som jag ser det ställer lösdrift stora krav på att man verkligen kollar hälsostatusen på hästen noga - något som man får lite av sig själv om man har hästen uppstallad.

Vid uppstallad häst ser man varje morgon om hästen ätit, skitit och kanske även druckit (om man vattnar i hink och ej med vattenkopp) normalt. Du ser också när du släpper ut hästen om den rör sig normalt, om den är svullen i några ben osv. Har du hästen i lösdrift är en del av dessa saker nästan omöjligt att upptäcka i ett tidigt stadium om du inte har ett väldigt gott djuröga - vilket tyvärr inte alltid är fallet... Speciellt inte om du som hästägare inte ens är till hästen varje dag utan förlitar dig till att stallägare eller andra hästägare håller koll på din häst...

Och missförstå mig nu rätt - det finns en massa fördelar (även för hästarna :-) med lösdrift, men det är oerhört viktigt att det är BRA lösdrift och inte bara ett bekvämt, billigt, arbetsbesparande sätt för hästägaren.... Jag skulle inget hellre än att ha råd och göra en lösdriftshall för att kunna ha ute hästarna ännu mera än vad jag har idag.

Det kommer att bli jätteintressant att på ett antal år se hur fenomenet med lösdrift utvecklar sig. Kommer vissa sjukdomar öka i frekvens (t.ex fång och kolik) och andra minska (t.ex skador i rörelseapparaten & kolik)? Kolik t.ex kan både (som jag ser det) öka respektive minska totalt sett genom lösdrifterna. Den ökande rörelsen kan förhindra kolik medan sättet man hanterar foder i lösdrifterna ev kan öka frekvensen. Sättet att bara skära av toppen av rundbalar eller ha rundbalar till för få hästar kan vara potentiella (stora) hälsorisker för hästarna. Att bara skära av toppen av rundbalen innebär att man inte har NÅGON koll på kvalitén i balen (kan finnas hur mkt mögel som helst, t.ex) och att det tar kanske 10-20 dagar för häst(arna) att göra slut på en bal är en annan hälsorisk....

Kommer antalet lösdrifter att fortsätta öka eller kommer det ske en utplaning efter "första" årens boom?

Min uppfattning är nog - MYCKET utevistelse i stora hagar med hästkompisar, gärna en lösdriftshall men med möjlighet att ta in hästarna vid riktigt dåligt väderlek. Hellre det än täckade hästar i lösdrift (för hur kul är det att gå omkring med våtvärmande bandage i ur och skur??) - har man täcken i lösdriften MÅSTE man (tycker jag) byta täcken flera gånger per dag vid dåligt väder annars mår hästen betydligt bättre utan täcke och med en rejäl lösdriftshall....