 |
| Det finns olilka grader av dålig ridning - detta är regelrätt "rollkur" men även lättare varianter av ovanstående är illa och alltför vanligt! |
Som ni vet (ni som brukar läsa mina inlägg på blogg och FB) så är jag ofta kritisk mot den ridning som blivit norm idag. För att ingen ska missförstå mig eller använda den vanliga frasen "gör det bättre själv då!" - en fras som jag inom parentes tycker är rätt korkad för det har inte med sakfrågan att göra. Efter över 40 yrkesverksamma år som ridlärare så anser jag mig faktiskt dessutom ha ett rätt bra öga för häst och ridning :-) Tillräckligt bra öga för att kunna skilja "lort ifrån pannkaka" även om jag inte rider Grand Prix själv.
Jag tycker det är viktigt att skilja på "mindre lyckad träning av häst" som ofta sker pga okunnighet och även ofta av en hobbyryttare alternativt tävlingsryttare på lägre nivå. En "dålig" träning som antagligen innebär en sämre prestation av ekipaget ifråga men förhoppningsvis inte så mycket mer. Denna träning kanske håller ojämn kvalité - ibland går det sämre och ibland bättre men förhoppningsvis med inga långtgående negativa effekter för hästen. Alla har vi ibland gjort den här typen av träning av häst. Förhoppningsvis blir dock vår ridning (och kunskap) bättre över tid. :-)
Det är den andra typen av "dålig ridning" som jag tycker är så farlig. Främst för hästarna men också eftersom det är den som skapar normer för hur de flesta andra rider på alla nivåer ner till "lilla Lisa" på ridskolan!
Det är den systematiska dåliga "träningen"/ridningen som görs - ofta av "professionella" tävlingsryttare, (ung)hästutbildare, tränare mfl - inom hästvärlden. Träning med mer eller mindre inspänd häst (LDR/rollkur), med eller utan inspänningar som graman, inspänningstyglar eller liknande. Ridning i spänning, i övertempo, med stört rörelsemönster m m och där många säger "oh, vilka fantastiska gångarter" medan jag (och fler med mig) ser något helt annat. Ovanstående ridning är livsfarlig - såväl fysisk som psykisk för hästen - och den är även på sikt farlig för sporten. För ska sporten långsiktigt få acceptans hos djurrättsorganisationer och allmänhet då MÅSTE sporten vara etiskt försvarbar.
Dessutom är ovanstående dåliga ridning skadlig för hela hästvärlden genom den normsättande roll dessa ofta kända (idoliserade) ryttare har. De sätter normen för vad som anses som bra/framgångsrik ridning. Det gör att deras metoder sipprar neråt i hästsporten - för vem vill inte vara framgångsrik?!
Effekten av ovanstående är att det är alltid hästarna som får betala, ibland det ultimata priset i form av en alldeles för tidig död! Det är därför jag anser det som min uppgift att på alla sätt jag kan försöka påverka ridsporten (även om mina möjligheter är små) så den ändrar riktning och tar mer parti FÖR hästen. I såväl tävlingens "Code of conduct" som SvRFs ledstjärnor står det att hästens välfärd skall gå före alla andra hänsynstaganden.
Det känns som att det snart upp till bevis att våra organisationer, FEI och SvRF, lever upp till sina egna värdegrunder....
