Hej alla!
måndag 23 november 2015
Kommunikation är SVÅRT!
onsdag 11 november 2015
Kontakt...
Sälja häst?
- sådana som inte dyker upp avtalad tid
- de som åker runt och provrider hästar utan att egentligen avse att köpa häst
- Sådana som inte har råd eller vill betala begärt pris (eller ens i närheten)
- de som kritiserar hästens utbildningsståndpunkt utan att bry sig om att ta reda på hur hästen är riden tidigare och utan någon vilja/förmåga att anpassa sig detta
- hur mkt du har råd att köpa häst för? Slösa inte bort varken din egen eller säljarens tid genom att intressera dig för hästar högt över ditt maxpris
- ifrågasätt inte säljarens pris - tycker du inte hästen motsvarar den utbildningsståndpunkt som anges i förhållande till pris - säg "tack men nej tack, hästen är inte den jag letar efter"
- du kan naturligtvis ge säljaren ett "skambud" men ta inte illa upp eller argumentera emot om svaret blir nej. Respektera säljarens besked!
torsdag 8 oktober 2015
Detta med bett...
Det finns hur många olika varianter på bett som helst - olika metaller, stångverkan och utan stångverkan, olika metaller, raka, två-delade, tre-delade, med tungfrihet och utan, parerstänger, rullar/kulor, fasta/lösa ringar osv. Dessutom har många bett namn som indikerar att bettet skall vara speciellt "snällt" - "Happy tounge". Olika kombinationsbett som dessutom ofta kan ledas i en massa olika riktning (varför och med vilken effekt är sällan helt tydligt förklarat)...
Kort sagt - bett är en DJUNGEL som det gäller att använda sig klokt av och inte gå på smarta försäljningsknep och "bettet på modet" just nu.
Många som håller på och byter bett gör detta för att man upplever att det finns någon form av problem med hästens mun - hästen blir "stark", den kastar med huvudet, "går emot handen" osv.
Min filosofi är ganska enkel - prova rid hästen med en så enkel utrustning som möjligt - vanligt tränsbett (två eller tredelat) med en tjocklek som passar hästens mun (oftast inte alltför tjock). Rid dessutom antingen helt utan nosgrimma eller med en LÖST spänd nosgrimma.
Ställ dig själv efter ridturen ett antal frågor som bl.a nedanstående:
- gapar hästen?
- trycker hästen emot när du gör förhållningar?
- kastar den med huvudet?
- undviker den kontakt med bettet?
- sätter den upp huvudet när du tar kontakt med munnen?
Blir det ett jakande svar på en eller flera av ovanstående frågor så är en sak säker - din häst HAR problem! Frågan är då med vad??
Steg 1:
För att utesluta att problemet/problemen inte består av att hästen har tandproblem = kontakta veterinär för munhåle/tandundersökning.
Steg 2:
Fundera på vilken roll DU har i ekvationen? Hur använder du dina händer? En häst som t.ex blir "stark" kan mycket väl vara en häst som försvarar sin mun mot en dragande hand. Hästar är mottrycksdjur (dvs de försvarar sig ofta med att "gå in" i smärta och trycka emot) och låser halsen för att inte känna lika mycket smärta i munnen.
En hand som går bakåt sätter tryck på hästens oerhört känsliga laner och två saker kan då hända - antingen trycker hästen emot (se ovan) eller så kryper den bakom hand och undviker bettkontakten. Hästar som känns "lätta i handen" är ofta den sistnämnda hästen. Min erfarenhet är att ungefär 80% av alla hästarna trycker emot, övriga 20% undviker kontakten...
Att ryttaren har kontroll över sin hand, är lätt i sin hjälpgivning och aldrig går bakåt med handen är A och O för att få en häst som är "bra" i munnen. En häst som inte upplever obehag i sin mun gapar INTE, nosgrimma eller inte nosgrimma!
Steg 3:
Fundera även på hur bettet du använder påverkar hästen. Kontrollera att lederna på ditt tre-delade bett inte hamnar mitt över lanerna = oerhört smärtsamt!
Har du ett stångbett så tänk på att ett sådant ställer ännu högre krav på att din hand är lätt/bra. Stångbettets skänklar förstärker din kraft med hand mångdubbelt (hur mkt beror bl.a på stångens längd, enkelt uttryckt ju längre skänkel, desto skarpare bett). Många ryttare säger "min häst 'trivs' så bra på stångbett" för att den upplevs väldigt lätt i handen och "lättmanövrerad". Detta beror dock ofta på att hästen inte VÅGAR gå emot ett stångbett - skulle DU våga gå emot om du hade ett rakblad mot halsen?
Var skeptisk mot försäljningsknep som att t.ex kalla ett bett för "Happy tounge" (eller andra liknande namn som antyder att bettet i fråga skulle vara speciellt "snällt"/bra). Just det specifika bettet skulle lika gärna kunna kallas "Sad laner". Det är ett bett med tungfrihet (en båge där "tungan skall få plats"). Vad man då skall veta är att en tungfrihet ("frihet" tycker jag i och för sig är ett aningen missvisande namn) innebär är att hästen visserligen har tungan mera "fri" men det innebär också att hästen får det svårare att med tungans hjälp lyfta bettet - ju större tungfrihet, desto svårare för hästen att göra detta. Det i sin tur gör att trycket på de känsliga lanerna blir ännu större. Ett bett med tungfrihet är alltså ett SKARPARE bett än motsvarande utan tungfrihet....
Var också skeptiskt mot alltför avancerade bett och bettkombinationer där verkan är luddig. För hästens skull - håll det hela så enkelt som möjligt med så lite "skrot" i munnen som möjligt. Det finns egentligen INGEN plats för ett bett i hästens mun...
Det är lätt att försöka "lösa" upplevda problem med hästens mun med att köpa ett nytt bett - det svåra är att istället inse att "felet" kanske finns hos den som håller i tyglarna/tömmarna.... Där finns också oftast den egentliga problemlösningen.
En väl utbildad häst, med en ryttare med bra hand - kommunicerar med sin mun. Genom att rida hästen och känna vilken kontakt hästen har med ryttarens hand (utan någon hårt åtdragen nosgrimma) kan man få mycket information om hur hästen mår såväl i sin kropp som "knopp" och även hur den är utbildad/inte utbildad. Att man drar igen hästens mun med en nosgrimma för att hindra den från att gapa gör inte att hästens problem försvinner, man försöker bara dölja det...
tisdag 22 september 2015
Samtycke?
Tillägg 22/9: Har fått en kommentar från någon som sett Mark Todd på mindre tävling med sina unghästar där han inte burit sig speciellt trevligt åt mot sina hästar. Trist att höra men kanske inte så förvånande för det är oftast svårt att bilda sig en uppfattning om någon utan att följa vederbörande under längre tid. Min erfarenhet (live) av Todd var i tävlingssituationen (vid en tävling) med hästen Charisma där Todd var otroligt mjuk och följsam i såväl terrängen, hoppningen som dressyren. De ritterna var på en "färdig" och dessutom under själva tävlingsmomentet. Men, där ser man - under en "fin" yta finns det ibland mindre trevliga träningsmetoder...
onsdag 16 september 2015
Rik eller fattig?
måndag 31 augusti 2015
Spöets vara eller inte vara som hjälpmedel i hästträning?
Vill i det här inlägget därför förtydliga hur jag ser på spöanvändning (och kanske även ge någon tips på hur man kan använda sig av spöet vid ridning/arbete från marken. :-)
Min åsikt är att jag definitivt tycker att spö är närmast en absolut nödvändig utrustning i träningen av hästen eftersom man inte har så många alternativ att förstärka sin hjälpgivning med om inte hästen lyssnar (av vilket skäl det än må vara) på den "primära" hjälpen dvs tyglar/hand och/eller skänkel (vilken det nu handlar om).
Alternativen istället för spö är som jag ser det rösten eller att bli STARKARE i hjälpgivningen med hand eller skänkel - antingen med redskap som sporrar eller skarpare bett, och/eller genom att trycka/sparka till hårdare med skänkeln eller att ta i mera med handen. Att vara tvungen att bli starkare i hjälpgivningen tycker jag är negativt ur utbildningssynpunkt eftersom vad jag riskerar träna in är då att hästen skall vänta/förvänta sig en hårdare/starkare hjälp för att reagera. Sitter du dessutom på en viss typ av häst så riskerar det resultera i en "avinlärning" dvs att hästen blir trögare och trögare... På en het häst riskerar det i stället resultera i en alltmer stressad/het häst. Tryck (oavsett om det är med skänklarna eller i hästens mun) resulterar oftast antingen i en häst som springer och lägger sig i handen och/eller en som undviker bettet.
Den klassiska ramsan "lugn, framåt, rak" är superviktig - utan lugn är det inte kvalité - lugn hos hästen måste ha prioritet framför allt annat! Obs. lugn har dock inte något med energi/framåtbjudningen/farten att göra - det är två helt skilda saker.... Vad man ofta ser hos "talangfulla/framgångsrika" tävlingshästar är att lugnet saknas - man måste skilja på spänning och spänst. En väl riden häst är spänstig men absolut inte spänd!
Spöet är som jag ser det ett otroligt användbart redskap som inte har något med bestraffning att göra - tvärtom. Hästen får absolut INTE vara rädd för spöet. Däremot måste hästen UTBILDAS i att förstå spöet - det kan användas på otroligt många olika sätt.
Frågeställaren i ovanstående exempel förstod inte hur man kan använda spöet t.ex som lugnande/bromsande effekt och det är inte så underligt eftersom man oftast inte får lära sig HUR man kan använda spö - den i särklass vanligaste användningen är att man använder det när man vill "sätta fart" på hästen eller t.o.m bestraffa den. Det är tyvärr oftast nästan den enda användningen som man får lära sig som ryttare. (Så fick även jag lära mig och det var så jag använde spö under de första 20-25 åren av min "ridkarriär".) Många verkar associera spöanvändning med uttrycken "ge spö" eller "spöa upp" - jag brukar istället för namnet spö använda ordet "motivator" :-)
Om hästen är utbildad med spö så kan man t.ex
- stanna den genom att trycka med spöet uppe på länden.
- stanna den genom att "dutta" med spöet framtill på bogen
- få den att gå långsamt när man håller spöet horisontellt en bit framför den när man är på marken
- gå sidvärts när man håller den på olika sätt på sidan av hästen - både mot en och från en beroende på vad man lärt hästen och hur man håller spöet
- påverka bakdelen genom att lägga mot/dutta med spöet på bakdelen
- påverka framdelen genom att lägga mot/dutta med spöet på bogen
- få hästen att gå i ner i "neckextension" - "lång och låg" genom att använda spöet på ett visst sätt på halsen
Detta är bara några av exempel - peka, olika strykningar, "duttningar" med olika rytm och på olika ställen på hästens kropp, "swingar" i luften på olika sätt är andra användningar.... Även hur man håller spöet när man inte använder det och hur man vinklar det (t.ex liggande mot bogen, över sitt eget lår eller rakt upp) har betydelse för användningen (och för hästen).
För några år sedan (2010) skrev jag ett blogginlägg på min gamla blogg "Phoebe och gänget" som hette "Spö - vad anser du om det?" http://blogg.bircahastgard.se/#post295
Innehållet i det blogginlägget var som följer inkl två kommentarer (varav en av mig).
Skapad av helena ons, juni 23, 2010 15:31:20
Skapad av Carina tor, juni 24, 2010 08:34:01
onsdag 19 augusti 2015
En olycka kommer sällan ensam...
Tycando i våras |
Kejsarens nya kläder och ridsporten
Denna bild har INGET med själva texten att göra utan är bara en fin bild på min egen Jeppe. |
måndag 20 juli 2015
Täcke eller inte täcke??
Något som blir allt mer vanligt är att man ser hästar med täcke oavsett årstid och väder...
I djurskyddslagen står det om täckesanvändning: "Du bör bara sätta täcke på hästen om det behövs som skydd för kyla, väta eller insekter."
Som vanligt är ovanstående skrivning i djurskyddslagen väldigt vag och lämnar mycket utrymme för tolkning...
NÄR behövs täcke och när kan det t.o.m vara klart olämpligt att ha det på?
Många människor utgår från sina egna mänskliga behov och utgångspunkter när täcke bör användas eller inte och det finns (faktiskt :-) ) en hel del fysiska skillnader mellan häst och människa! Först och främst - hästen har PÄLS. En päls som på ett mycket effektivt sätt isolerar hästen, speciellt i kombination med att hästen har tillgång till foder. Upp till 75% av foderintaget resulterar i värmeproduktion. Kyla är i allmänhet därför inget problem för hästen under förutsättning att den har tillgång till foder. Ett täcke kan t.o.m göra att hästen fryser mera eftersom pälsens naturliga isolerande förmåga hindras...
Inte ens klippning av häst behöver innebära att hästen nödvändigtvis behöver täcke (finns forskning på det), det beror på väder/årstid och vilken typ av klippning man gör på hästen. Jag brukade tidigare spårklippa mina hästar i februari/mars och det var sällan jag behövde täcka hästarna, speciellt inte när man kom in i solig mars/april.
Det väder där täcke kan vara skönt för hästen är däremot kallt höst-/vinterregn när det samtidigt blåser. Då skakar många hästar för att få upp temperaturen i den yttre muskulaturen. Tar man in en sådan häst i stallet slutar den dock skaka inom ett par minuter så detta skakande är inget "farligt" utan bara ett sätt för hästen att reglera temperaturen.
Täcke på sommaren då?? Något som blir allt vanligare... Ja, här anser jag den riktiga faran för hästen ligger. Många försvarar sitt användande av täcke på sommaren med att "min häst är allergisk mot insektsbett". Ett påstående som jag faktiskt allvarligt skulle vilja syna i sömmarna. Det FINNS naturligtvis hästar som är allvarligt allergiska och där ett insektstäcke är enda alternativet för att hästen ska kunna gå ute överhuvudtaget. MEN - om det skulle vara enda orsaken till den galopperande användningen av täcken sommartid (åtminstone i Norrbotten, vet inte hur det är i övriga Sverige) skulle i så fall allergierna hos häst ökat lavinartat de senaste 10 åren och det tror jag helt enkelt inte på. Gränsen hos ägarna för vad DE anser är allergi och när hästen "MÅSTE" ha ett allergitäcke har istället sänkts drastiskt!
Vad spelar det då för roll om hästen om hästen har ett täcke på hela sommaren - det gör väl inget? Ja, det är här det kan bli problem för hästen... Det finns nämligen två saker som kan ställa till det för hästen. Det ena är överhettning (hästen är mycket känsligare för värme än kyla) - hästen reglerar sin kroppstemperatur genom huden (svettning som avdunstar via vinden) och ett täcke (oavsett hur mkt tillverkaren än intygar att det "andas") hindrar den avkylningen! Gå och känn under hästens täcke en solig/varm dag (gäller inte bara under sommaren utan även vår/höst soliga dagar). Är hästen varm/svettig - bort med täcket! För hästens skull.
Det andra problemet med täcke (speciellt sommartid/höst) är kondens/fukt! Spelar ingen roll hur "vattentätt" täcket är - till slut blir hästen blöt under täcket - via vatten utifrån eller svett inifrån... Det är ungefär som att slå in hela hästen i ett "våtvärmande bandage"... Skulle DU vilja gå omkring med ett sådant?? Speciellt hästar i lösdrift
(som i stort sett går ute hela dygnet) - där bör man om hästen MÅSTE ha täcke - kolla helst flera gånger per dygn att hästen inte är fuktig under täcket för det bäddar för både hudproblem och objudna hyresgäster i hästens päls.
Man kanske kunna tro att jag är helt motståndare till täcken på häst när man läser ovanstående men så är det absolut inte. Även jag använder täcken på hästarna vid vissa tillfällen, se ovan.
Jag skulle dock önska att alla hästägare tog sig en ordentlig funderar på varför och när man lägger täcke på sin häst! Oxå fråga sig för vems skull man gör det och om det VERKLIGEN är bra för hästen??
Istället för täcke på sommaren kanske det räcker med att smörja in hästen med mera myggmedel? Lite insektsbett är i allmänhet inget farligt utan hör sommaren till. Man måste noga väga för- och nackdelar med täcke mot det eventuella obehag hästen har av insektsbetten!
ps. hästarna på bilden nedan har inget med texten ovan att göra utan är bara en trevlig bild - hästar under ett skuggande träd.
tisdag 14 juli 2015
Tillbakablick...
Har varit företagare (inom jordbruk) sedan 1979 (startade som 20-åring) och HÄSTföretagare sedan 1994. Jag kan så här i backspegeln se på detta med mixade känslor.
Till det positiva finns det faktum att jag faktiskt lyckats förverkliga en hel del av mina drömmar - egen hästgård, ett antal egna hästar, ridskola med ridhus m m. Jag har även fått arbeta med djur (hästar) vilket alltid varit min dröm, dessutom med utbildning av ryttare - något som legat mig väldigt varmt om hjärtat. Hästarna och själva utbildningssituationen (med alla de elever som passerat och jag sett växa upp) har under många år varit det som drivit mig vidare. Hade jag inte provat på att bli hästföretagare hade jag nog antagligen hela mitt liv undrat "hur skulle det blivit?" Nu vet jag... :-) Det positiva är också de människor som hjälpt mig under årens lopp (ingen nämnd, ingen glömd). Jag har också genom åren (egentligen mot alla odds) hållit verksamheten/gården flytande. En prestation i sig!
Jag har som många hästföretagare drivits inte i första hand av den företagsmässiga sidan av hästföretagandet (då skulle jag nog aldrig startat företaget!) utan av passionen för hästar och allt vad där till hör...
Till det negativa i dessa år finns otroligt mycket jobb, i stort sett ensamt ansvar för gård, hästar och verksamhet (något som är väldigt tärande på psyket, att aldrig kunna "slappna av" och låta någon annan ta över ansvaret för planering och ekonomi), ingen egentlig semester (annat än kanske om jag haft tur, en vecka ledigt per år), dålig lönsamhet - med små eller obefintliga möjligheter att underhålla och byggnader och maskiner på gården. Pga den dåliga lönsamheten har jag oftast haft ett ytterligare jobb förutom hästgården (som mest på 100%, fn 40% - vilket är för lite). Under ganska
En aning cyniskt
För tyvärr är det så att man hela tiden budgeterar kurser så snålt man kan (för att folk skall anmäla sig). Och dessa snåla budgetramar tål inte några avhopp - då går kursen back och vem skall betala det?? OM man kunde budgetera med marginal - så kursens ekonomi "tålde" några avhopp - då skulle man kunna vara generösare när det gäller avbokningar/avhopp....
tisdag 9 juni 2015
Köpa häst - som rysk roulette...
- Till vem är hästen avsedd?
- Vad ska jag använda hästen till?
- Är hästen lämplig till det ändamålet?
- Vilken ålder är lämplig?
- Vilken prisklass har jag råd att söka häst i?
- Och sist men inte minst - ÄR HÄSTEN FRISK?
- Vad vill jag ha hästen till? Och då inte bara för ögonblicket utan det bör även finnas utvecklingsmöjlighet hos hästen - annars kanske du står med en häst på något år som inte räcker till för det du vill ha den till... Har du inga betänkligheter att byta häst spelar det kanske inte dig någon roll men tänk även på hästen! Ingen häst mår bra att bli en "vandringspokal" som får byta ägare o hem gång på gång...
- Vilken typ av häst är lämplig för mig - storlek, typ, ras, utbildningsståndpunkt, ålder, pris m m.
- Inköpspriset är egentligen en (oftast) liten kostnad i sammanhanget - det är de löpande kostnaderna för hästen (uppstallning, foder, hovslageri, veterinärkostnader, utrustning m m) och utbildning som är de stora kostnaderna. Det kostar lika mycket att "föda" en billig häst som en dyr... En billig häst kan också bli en väldigt dyr häst om orsaken till att den är billigare är tidigare skadehistorik - en sjuk häst kostar ofta MER än en frisk häst att underhålla.
Jeppe, mitt senaste förvärv - nordsvensk född 2004. Köptes in som oinriden 4-åring 2008. |
fredag 5 juni 2015
Så enkelt det var en gång...
Började rida när jag var tolv... Red väldigt mycket redan från början - pga min pappa skaffade vi egen häst när jag bara ridit ett år men fortsatte även efter detta att rida på ridskola. Under några år red jag t.o.m samtidigt på två ridskolor (Luleå och Bodens Ridklubbar) förutom på mina egna hästar.
Kursdeltagare & jag under ett "Ridledarläger" - gissningsvis i slutet på 1990-talet. Jag rider hästen Arrac, trea från höger. |
Återigen jag och varmblodstravaren Arrac som jag tävlade LA-dressyr med - tror detta var runt år 2000. |
En av mina duktiga ridskoleelever på min häst Phedra. |
Ridlägerelever klättrande vid Sågån år 2002. Hästarna är framifrån Arrac, Marimba, Grace och Ronja. |
Ridskoleelever på ridbanan nedanför stallet - detta är någon gång under 90-talet. Ronja är på väg över bommarna, därefter kommer Lizz och Tibbe. |
tisdag 2 juni 2015
Varje liv är viktigt...
Har DU några åsikter???
Var går gränsen mellan att ha åsikter och våga stå för dem och vara "åsiktstaliban", dvs till varje pris hävda att "jag har rätt"?? :-)
Ovanstående är något jag funderat på en tid - inte minst senaste tiden sedan detta fenomen "Hästforumtalibaner" har diskuterats i media. Är jag en sådan är frågan jag ställt mig själv?? :-) Och/eller tycker andra att jag är en sådan? (Jag har ganska starka åsikter om både det ena och andra i min blogg och ibland även på Facebook...)
Var går gränsen (och vem är det som avgör denna gräns) mellan det ena och andra? Själv har jag kommit fram till att det hänger på hur man själv uppfattar sig men också vad andra har för uppfattning/åsikter/gränser...
En del i min bekantskapskrets tycker "alla får göra som de vill", "all ridning är bra", "man ska inte lägga sig i hur andra gör", "varför bryr du dig om att skriva något?" osv. Dessa argument tycker jag å ena sidan stämmer men ändå inte... De stämmer så tillvida att jag varken kan (eller vill) hindra någon från att göra som de vill :-), all (alla inriktningars) ridning kan vara bra och jag vill inte lägga mig i hur andra gör.
MEN.... samtidigt förbehåller jag mig rätten att ha synpunkter på företeelser inom hästvärlden - observera FÖRETEELSER, inte personer. Om sedan någon person tar mina synpunkter som personliga påhopp för att de råkar göra det jag kritiserar så är det deras problem, inte mitt. Jag försöker verkligen att aldrig skriva om specifika personer - annat än möjligtvis om de är väldigt offentliga sådana. Har t.ex skrivit om en del "toppryttares" ridning, vilket jag anser att de får tåla eftersom de har den position/påverkansmöjlighet de har i form av sina roller som idoler.
Att jag skriver mina åsikter offentligt på min blogg och inte bara muttrar på min kammare är ett resultat av min allmänna personlighet... :-) Andra fattar helt klart andra beslut.
Att stå för åsikter som t.ex mina om "stjälptyglar", "rollkur" och "Low deep and round" osv anser jag dessutom vara min plikt mot hästarna - det är alltid de som får betala priset för det vi människor gör eller inte gör.
Jag har valt att öppet i min blogg kommentera företeelser inom hästvärlden - mina inlägg har säkert såväl irriterat, oroat och roat mer än en. Kan jag dessutom få en och annan att också reflektera över vad vi håller på med, så är det en bonus. Oavsett om vederbörande kommer till samma åsikt eller slutsats som jag själv eller inte.... Bara reflektionen i sig är viktig.
Att ta konsekvenser....
Tror jag skrivit om detta vid något tidigare tillfälle men det är alltid lika aktuellt :-) Det gäller att många ryttare och hästägare som inte har eget stall sällan och aldrig får ta reda på konsekvenserna av det de gjort (eller inte gjort). Som stallägare får man däremot göra det - både ta reda på konsekvenserna av sina egna misstag men också de andra gjort....
Hade t.ex en vuxen ridskoleryttare som gång på gång, på gång glömde stänga boxdörren till den häst hon ridit. Ibland glömde hon även knäppa loss hästen från uppbindningen. Eftersom man ganska snabbt (som stallägare/ridskoleägare) inser att man alltid måste gå runt och kolla att boxar är stängda, eventuella skydd avtagna och att hästen är lös i boxen var det inte SÅ ofta som ovanstående fick någon konsekvens för mig. Vid ett par gånger hände det dock att hästen varit lös under natten och jag fick ta rätt på kaoset som det ofta medfört i stallgång och/eller fodergång....
När jag påpekade att hon IGEN glömt stänga boxdörren så var ett vanligt svar "men oj då!" sen hindrade det inte henne att göra om samma miss igen - ibland t.o.m samma kväll!!
Andra saker som ofta hände under ridskoletiden var att elever mitt i vintern lämnade ytterdörrar öppna! När man då frågade om de hade svängdörrar hemma och om de inte förstod att t.ex vattenledningar kan frysa om man lämnar dörrar öppna vid -20 grader såg de oftast ut som ufon - för att en tid senare göra om samma sak igen. Var ofta samma människor (vuxna som barn) som gjorde om dessa saker...
Vad jag menar med ovanstående exempel är att alla kan vi göra missar (och även gör det :-) ) MEN om man inte får ta reda på konsekvenserna av det man gör lär man sig ofta inte något. Det kan vara ekonomiska konsekvenser eller bara "en himla röra". I värsta fall kan det vara saker som fysiskt skadar människor eller djur. Det här gäller ju inte bara stall och hästägande utan även i andra sammanhang i livet. Tror inte det är bra om någon (föräldrar/skola/samhället) hela tiden "sopar mattan" både framför och efter ungdomar/vuxna. Man LÄR genom misstag OM man får ta reda på konsekvenserna. Förhoppningsvis lär man sig innan misstagen blir alltför stora och innan de ger konsekvenser som är svåra att reparera....
En bild som har absolut ingenting med texten att göra :-) En av våra stallsvalor fotade i morse! |
fredag 1 maj 2015
Studieresa
Helgen som gick var vi ett gäng från Epona RS styrelse som åkte till Vännäsby och Katrin Wallbergs anläggning för ett studiebesök.
Katrin hade vänligt nog ordnat ett teoripass om akademisk ridning följt av visning av ett antal hästar, både med henne som handhavare/ryttare som andra ryttare. Mycket intressant!
Man kan i korthet konstatera att i stort sett all teori och ridning påminner mycket om den klassiska franska ridningen som vi (jag) håller på med. Lite annat sätt att uttrycka sig ibland och med fokus på lite andra saker men i stort sett är det samma filosofi. Den största skillnaden tycker jag nog är sitsen - där har vi lite olika sätt att förhålla oss till denna.
Jag kan bara uttala mig om den akademiska ridningen som Katrin visade men de, liksom vi som jobbar klassiskt franskt lägger stor vikt vid arbete vid handen som förberedelse för arbete från ryggen på hästen. Katrin visade oss först arbete vid hand (med kapson), därefter longering och sedan uppsutten ridning.
Vad man slås mest av när man ser träning av hästar (oavsett inriktning) är hur OTROLIGT duktiga hästar är på att klura ut vad vi vill! :-) Egentligen spelar hjälpgivningen ingen större roll bara man är konsekvent och tydligt lär hästen vad som förväntas av den. Bra hästhantering/ridning är bra hästhantering/ridning oavsett vilken inriktning man ägnar sig åt - traditionell, akademisk, klassisk fransk, western, WE - "you name it" :-)
Vi avslutade dagen med två-rätters middag och trevligt sällskap - Katrin och en av visningsryttarna.
Tack Katrin mfl för ett trevligt och intressant besök!
Att vara källkritisk - vad är det?
- Vad innehåller det?
- Finns det långvarig beprövad erfarenhet av preparatet? (Och då menar jag att det inte kommit ut på marknaden senaste året/åren? :-)
- Finns OBEROENDE vetenskaplig forskning på preparatet med resultat om eventuell verkan?
måndag 27 april 2015
Ridning som en inre resa...
- hur är känslan i handen, hur mottar hästen min begäran om ställning, kontakt osv? Första "testen" är när jag kortar upp tygeln och skapar en kontakt med hästens mun...
- Svarar hästen på mina framåtdrivande/förhållande hjälper utan fördröjning eller upprepning?
- LYSSNAR jag verkligen på de svar hästen ger mig på min begäran? Eller kräver jag lydnad?
http://www.foundationfortheequestrianarts.org/what-is-wrong-with-my-dres sage/
onsdag 1 april 2015
Lösdrift eller "slödrift"?
Var på kurs för någon vecka sedan och där diskuterades bl.a fenomenet med de allt mer ökande lösdrifterna för hästar. En deltagare hade då ett (för mig) nytt namn på det hela och det var att det fanns risk för att det blev "slödrift" istället för lösdrift...
Personens erfarenhet var att det tyvärr ibland var mest hästägarens vilja att minska jobbet med hästarna istället för att det var hästarnas väl och ve som var i fokus. Hon var själv positiv till lösdrift (eller åtminstone väldigt mycket utevistelse) men tyckte att hon såg tendenser till just "slödrift" istället...
Jag är nog tyvärr böjd att hålla med - enligt min uppfattning ställer om möjligt lösdrift ännu mera krav på hästägaren än "vanlig" uppstallning. Har skrivit om det i samband med ett "mockningsinlägg" som jag gjorde för en tid sedan. Risken med en lösdrift är (tyvärr) att man har ännu sämre koll på hur hästen mår och man kanske inte ens är till stallet dagligen utan hästen "sköter sig själv" i lösdriften. Som jag ser det ställer lösdrift stora krav på att man verkligen kollar hälsostatusen på hästen noga - något som man får lite av sig själv om man har hästen uppstallad.
Vid uppstallad häst ser man varje morgon om hästen ätit, skitit och kanske även druckit (om man vattnar i hink och ej med vattenkopp) normalt. Du ser också när du släpper ut hästen om den rör sig normalt, om den är svullen i några ben osv. Har du hästen i lösdrift är en del av dessa saker nästan omöjligt att upptäcka i ett tidigt stadium om du inte har ett väldigt gott djuröga - vilket tyvärr inte alltid är fallet... Speciellt inte om du som hästägare inte ens är till hästen varje dag utan förlitar dig till att stallägare eller andra hästägare håller koll på din häst...
Och missförstå mig nu rätt - det finns en massa fördelar (även för hästarna :-) med lösdrift, men det är oerhört viktigt att det är BRA lösdrift och inte bara ett bekvämt, billigt, arbetsbesparande sätt för hästägaren.... Jag skulle inget hellre än att ha råd och göra en lösdriftshall för att kunna ha ute hästarna ännu mera än vad jag har idag.
Det kommer att bli jätteintressant att på ett antal år se hur fenomenet med lösdrift utvecklar sig. Kommer vissa sjukdomar öka i frekvens (t.ex fång och kolik) och andra minska (t.ex skador i rörelseapparaten & kolik)? Kolik t.ex kan både (som jag ser det) öka respektive minska totalt sett genom lösdrifterna. Den ökande rörelsen kan förhindra kolik medan sättet man hanterar foder i lösdrifterna ev kan öka frekvensen. Sättet att bara skära av toppen av rundbalar eller ha rundbalar till för få hästar kan vara potentiella (stora) hälsorisker för hästarna. Att bara skära av toppen av rundbalen innebär att man inte har NÅGON koll på kvalitén i balen (kan finnas hur mkt mögel som helst, t.ex) och att det tar kanske 10-20 dagar för häst(arna) att göra slut på en bal är en annan hälsorisk....
Kommer antalet lösdrifter att fortsätta öka eller kommer det ske en utplaning efter "första" årens boom?
Min uppfattning är nog - MYCKET utevistelse i stora hagar med hästkompisar, gärna en lösdriftshall men med möjlighet att ta in hästarna vid riktigt dåligt väderlek. Hellre det än täckade hästar i lösdrift (för hur kul är det att gå omkring med våtvärmande bandage i ur och skur??) - har man täcken i lösdriften MÅSTE man (tycker jag) byta täcken flera gånger per dag vid dåligt väder annars mår hästen betydligt bättre utan täcke och med en rejäl lösdriftshall....
När man skriver något sådant menar man då att skänkeln och handen INTE medför lika stort ryttaransvar? Den meningen anser jag vara väldigt lätt att misstolka. Jag tycker att man borde lägga lika mycket vikt vid att påpeka att ALLT du gör på hästryggen medför ett stort ansvar oavsett om du rider med eller utan "hjälpmedel".