Nästa år är det 25 år sedan Dag Nätterqvist skrev skrivelser (till bl.a jordbruksverket, idrottsministern, SvRF mfl) om hur han ansåg ridningen i Sverige var på fel väg, inte minst ur hästarnas synvinkel.
Normer förändras över tid, många gånger så långsamt att det kan vara svårt att upptäcka rörelsen. Det var det som i morse fick mig att tänka på hur man kokar en groda levande (kanske smått bisarr liknelse men det är ett talesätt). Man sätter en groda i en gryta med kallt vatten och höjer temperaturen ytterst långsamt till dess grodan är kokt... Grodan hoppar inte ut ur kastrullen för den inser inte att den håller på att bli kokt.
Lite som ovan har förändringen inom ridsporten varit. Successiva förändringar som var och en för sig ofta inte utgjort någon större förändring men staplade på varandra har de inneburit stora förändringar i synsätt och normer. Dessutom har många yngre ryttare inte upplevt något annat än det som är norm idag och de är därför ofta frågande inför den kritik som en del av oss äldre framför.
Det har inte hänt särskilt mycket positivt inom hästvälfärdsområdet (åtminstone inte när det gäller användningen av häst) sedan Dadde skrev sina texter men det har känts som (de senast 1-2 åren) som det faktiskt börja röra sig i positiv riktning. Hästsportens SLO (Social Licence to Operate) är på allvar på agendan - nu krävs dock HANDLING för att vända/styra om den "oljetanker" som hästsporten är och det gör man inte så lätt. Frågan är vem som vill och vågar gå i täten för en sådan omdirigering??
Vill du läsa Daddes texter så finns de HÄR.
