Kommunikation är SVÅRT!

Har under alla mina yrkesverksamma år arbetat med människor på olika sätt. Människor ofta i stall och ideella organisationer. Människor i form av arbetskamrater och med dem oftast i arbetsledande ställning. Utöver det så har jag såväl som alla andra privata relationer med människor i min närhet.

Något som jag gång på gång slås av är hur otroligt svårt det är med kommunikation! Att ALLT som skrivs och sägs kan missuppfattas, och också gör det! Dvs kan tolkas på ett helt annat sätt än vad sändarens avsikt var. Man brukar allmänt säga att det är sändarens ansvar att mottagaren förstår men DET är f-n inte lätt!

Ibland (rätt ofta för min del) när det av olika skäl det "blåser kallt" i relationer med andra människor - känner man att man skulle vilja isolera sig på någon bergstopp och bara ha djur omkring sig! Djur lever NU, har inga förutfattade meningar, ingen förmåga till långsinthet eller ältande. De går helt enkelt vidare.

Ovanstående kommunikationsproblem är något som jag genom livet gång på gång upplevt (vem har inte gjort det?) men inte riktigt förstått de bakomliggande orsakerna till... Nu efter att ha läst boken "Omgiven av idioter" av Thomas Erikson har jag fått förklaringen varför... (Boken kan definitivt rekommenderas om du vill veta hur vi människor "tickar" och fungerar i relation med andra människor!)

Boken beskriver nämligen att vi människor enkelt förklarat är indelade i fyra olika "färger" (rött, gult, grönt och blått). Varje färg har olika "grundbeteenden" och sätt att reagera på saker i vår omgivning.

Kontakt...

Det här är ett inlägg om kommunikation - kommunikation mellan häst och ryttare allmänt och mellan ryttarens hand och hästens mun specifikt...

Har du någon gång på allvar funderat på HUR din kontakt med hästens mun känns vid ridning? Vilken/vilka texturer kan du känna?

Är kontakten jord, vatten, eld eller luft? Eller pendlar den mellan de olika elementen? "Lever" kontakten mellan din hand och hästens mun?

Ovanstående låter kanske som "grekiska" i dina öron - det skulle de gjort för mig för 10-15-20 år sedan... Idag förstår jag på ett helt annat sätt såväl innebörden som vikten av frågorna ovan....

För är det något jag verkligen insett efter alla åren med häst är hur oviktigt VAD är i ridningen och att HUR betyder allt! Det gäller inte bara kontakten med hästen mun genom tygeln utan även de flesta andra aspekter kring hästar och ridning.

När det gäller kontakten till hästens mun är det oerhört viktigt att hästen har en kommunikation med dig via sin mun - hur hästens förhåller sig till bettet och din hand säger mycket om vilken kommunikation hästen har med dig och även dess fysiska och mentala status.

En häst som förhåller sig för mkt till "jord" är en häst som alltför ofta tar för mycket kontakt (antingen på egen hand eller oftast pga hur ryttaren förhåller sig till hästens mun). Den andra ytterligheten "luft" är istället en häst som inte alls tar kontakt - oftast av precis samma skäl som när det gäller "jord-hästen" :-)

Man söker som ryttare efter en lätt (helst bara vikten av tygeln), stadig kontakt med hästens mun. Man vill varken att hästen skall lägga tryck i tygeln (eftersom det i 9 fall av 10 innebär att hästen blir i framvikt och inte längre är självbärig) eller att den skall undvika kontakten - man vill ha ett "sug" framåt i tygeln och hästen måste våga sträcka tygeln. Den häst som inte vågar ha någon kontakt blir svårpåverkbar och blir oftast "bakom" skänkeln & handen. För mycket "eld" blir en häst som stressar och också blir svår att påverka. 

Om jag tänker tillbaka på min ridning (innan jag blev medveten om hur viktig kontakten till hästens mun är) kan jag påminna mig hur många tillfällen som helst där jag suttit på hästar (både mina egna och andras) där kommunikationen med hästens mun inte funnits. Då var jag i allmänhet nöjd med att hästen "gick på tygeln = krökte på nacken". HUR kontakten med hästens mun varken förstod jag betydelsen av eller brydde mig om egentligen. Åtminstone inte så länge hästen hade munnen stängd (med eller utan nosgrimma) och inte la tungan över bettet eller utanför munnen.   

Den brist på kommunikation som jag först blev varse var när jag satt på hästar ridna med graman eller andra inspänningar. Detta eftersom de hästarna får en väldigt specifik "kontakt" till ryttarens hand som inte ens jag kunde missa. :-) Jag brukar kalla att de blir "döda" i munnen - antingen med en väldigt stark kontakt när de går emot eller så säger de "plopp", går bakom hand och blir "extremlätt" i handen. Enligt min uppfattning tar det LÅNG tid att rehabilitera en häst som gått inspänd för att man om möjligt skall få den hästen till en bra relation med ryttarens hand.

En av de absolut enklaste testerna på hur välriden hästen är att helt enkelt bara korta upp tyglarna och etablera en mjuk kontakt till hästens mun - hur hästen reagerar på det säger massor om hur (väl) hästen är riden....

Jag har genom åren testat otroligt många hästar - allt ifrån unghästar (eller för den delen också äldre hästar) bara absolut grundridna till högt utbildade hästar som gått diverse "krumelurer" som skolor, galoppombyten, piruetter, piaff osv. Det är långt ifrån alla gånger som de högst utbildade hästarna varit de mest välridna - snarare tvärtom tyvärr. Personligen tar jag mycket hellre en BRA grundriden häst som inte kan så mycket än en högt utbildad som är illa riden. Rehabilitering är mycket svårare och tar mycket längre tid än att börja göra "krumelurer" på den endast grundridna hästen under förutsättning att denna är väl riden.

Till sist ett tips:

Ägna ditt nästa ridpass till att fundera på hur din kontakt med hästens mun känns? Är hästen avslappnad i käken ("smaskar" den till i bland?), hur är kontakten - kan du korta/länga hästens hals när du vill? Lägger hästen tryck i bettet vid vissa situationer eller när du begär olika saker? Har du samma kontakt (eller brist på) i bägge tyglarna? Fundera också på vilken inverkan DIN kontakt till hästens mun är? Många gånger speglar hästens reaktioner något som du som ryttare gör (eller inte gör).... Låga, låsta händer med raka armar kan t.ex ställa till det (mycket!) för hästen...

Sälja häst?

Jag får inspiration till mina blogginlägg via samtal, facebookinlägg, andra bloggar, personliga erfarenheter m m. Ofta är det "mockningsreflektioner" som skrivs ner, ofta på natten när jag har svårt att sova. Inlägg får gärna "ligga till sig ett tag" innan jag (eventuellt) publicerar.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om svårigheterna med att KÖPA häst - det här kommer att handla om motsatsen, dvs att SÄLJA häst. För det är inte heller okomplicerat - är glad att jag själv inte behöver/vill sälja någon häst...

Hitta rätt köpare är SVÅRT, mycket skall stämma på det personliga planet eftersom man (åtminstone om man är en seriös säljare) vill att det verkligen ska bli en lyckad matchning - såväl för köparen men framför allt för hästen.

Dessutom verkar det finnas ALLA sorters hästköpare...
- sådana som inte dyker upp avtalad tid
- de som åker runt och provrider hästar utan att egentligen avse att köpa häst
- Sådana som inte har råd eller vill betala begärt pris (eller ens i närheten)
- de som kritiserar hästens utbildningsståndpunkt utan att bry sig om att ta reda på hur hästen är riden tidigare och utan någon vilja/förmåga att anpassa sig detta

- de som överskattar sin ridförmåga - är man på jakt efter sin första häst och har begränsad ridkunskap kanske man inte skall rikta in sig på en unghäst...

- de som tror att man kan få en "OS-häst" för småpengar...

.... listan här kan göras lång. 

Köpare - fundera på:
- hur mkt du har råd att köpa häst för? Slösa inte bort varken din egen eller säljarens tid genom att intressera dig för hästar högt över ditt maxpris
- ifrågasätt inte säljarens pris - tycker du inte hästen motsvarar den utbildningsståndpunkt som anges i förhållande till pris - säg "tack men nej tack, hästen är inte den jag letar efter"

- vilken typ av häst letar du efter och vad ska ha du ha den till?
- du kan naturligtvis ge säljaren ett "skambud" men ta inte illa upp eller argumentera emot om svaret blir nej. Respektera säljarens besked!

Som säljare tar man en oerhörd risk eftersom man sällan kan veta hur köparen kommer att förvalta hästen. En köpare kan tyvärr på kort tid förstöra en häst oavsett tidigare hälsostatus. Alla hästar behöver en längre tid än man tror att anpassa sig till ny ryttare, nytt sätt att rida, ny utfodring, hästkompisar m m. En häst som kanske håller utan problem hos en ryttare, går kanske sönder hos en annan.

En ordentlig veterinärundersökning med en HÄSTveterinär (där helst såväl säljare som köpare närvarar), ett ordentligt skrivet kontrakt med "öppna kort" både från säljarens sida (om ev problem med hästen) som köparen (till vad man avser använda hästen till och hur man tränar) ökar förutsättningen för att både köpare och säljare skall bli nöjda.

Lova bara vad du kan hålla och håll det det du lovar!