 |
| Lång och låg. Foto: Carina Sundström |
Skrev detta för ett år sedan - i mars 2024, men tyvärr lika aktuellt idag. Åtskilliga skandaler/avslöjanden har hänt under det senaste åren men inte mkt har hänt som gjort verklig skillnad för hästarna:
HÄR kan du läsa denna.
Det får mig att reflektera kring vad det är som lett ridsporten dit den är idag - många gånger kritiserad, avslöjande på avslöjande om oetiska träningsmetoder, risken att förlora vår Sociala licens (SLO) och hoten att hästsporten skall försvinna från OS grenarna m m.
Läget vi befinner oss idag är resultatet av en åtminstone 20-25 år lång process, det är inget som hänt över en natt.
Hästsporten som helhet och ryttare mer specifikt har under lång tid levt i en bubbla där de varit "nontouchables". All eventuell kritik har runnit av som vatten på en gås eftersom man har haft inställningen av "vi vet vad vi gör, vi vet bäst och vi talar om för andra vad som är rätt". Ovanpå detta har det funnits en MYCKET stark tystnadskultur där varje antydan av kritik omgående trycks ner (alternativt nonchalerats total).
Nu har dock "Pandoras ask" öppnats och inte enbart direkt hästintresserade utan även allmänheten och därmed riksmedia fått upp ögonen för vad som pågår inom sporten, och då inte enbart de positiva sakerna (som trots allt är många) utan även de övergrepp (både mot människor och hästar) och oetiska träningsmetoder som länge pågått inom sporten.
Att då (som i ovanstående artikel) gå ut och kräva att inte framridningar på tävling skall filmas sänder HELT fel signaler. Vår sport får inte vara något som skall censureras utan all träning/tävling måste vara transparent. Är vår träning och träning etiskt försvarbar så är det inga problem, är den det inte skall det åtgärdas! Ryttaren i artikeln (och med all säkerhet även många fler) anser jag dessutom underskattar sin publik och allmänheten. De allra flesta kan förhoppningsvis skilja på tillfälliga olyckliga händelser som kanske ser våldsamma ut och vad som är systematiskt oetisk träning. Kan människor inte det får väl hästvärlden utbilda kring detta. OBS! Inte försvara oetisk träning utan med hjälp av inlärningsprinciper och etologiska förklaringar förklara vad som händer i specifika situationer.
Debatten på sociala medier har dock idag nästan "slagit över" från att varit närmast obefintlig till allt hårdare ord, ofta rena personangrepp vilket är olyckligt. Som jag många gånger skrivit är egentligen inte de enskilda ryttarna problemet utan det är de systemfel som gör den oetiska ridningen inte bara är möjlig, utan även premieras som är problemet. Åtgärdar man inte systemfelen så kommer bara ryttarna avlösa varandra. Jag tror även att den hårda tonen främst orsakas av att de som verkligen kunnat påverka utvecklingen "suttit på händerna" och inte agerat. De oetiska, hårdhänta träningsmetoderna har därför blivit norm i hög utsträckning. Frustrationen hos de som haft invändningar har ökat och ökat för att nu närmast exploderat.
Jag är rädd att polarisering kommer att öka ännu mer under en tid men jag hoppas, hoppas att det bortom det kan växa fram en bättre, mera etiskt försvarbar hästsport. Alldeles oavsett vad som händer så tror jag vi är i början av ett paradigmskifte, var det slutar återstår att se.
