Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt mina reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

måndag 15 september 2025

Ideella organisationer får de styrelser man förtjänar...

 Ovanstående är något som Janne Wigdell (bl.a folkhögskolelärare på Strömsholm som arbetade mycket med föreningsteknik och även rådgivning till föreningar) ofta sa. Vad han menade var att för att få en bra styrelse i en ideell organisation så måste man som enskild medlem vara villig att engagera sig. Åtminstone så pass att man deltar på föreningens årsmöte och kan rösta fram de personer man vill ha i styrelsen, men även helst att man själv är villig att på något sätt engagera sig ideellt - i styrelsen, i någon arbetsgrupp eller sektion eller liknande. För gör man inte det skall man inte bli förvånad om sedan inte föreningen fungerar som man önskar. Föreningen är summan av sina medlemmar!

Styrelsens sammansättning har stor betydelse för hur föreningen fungerar. Inte minst ordförande eftersom det är hen som skall hålla samman resten av styrelsen och "leda o fördela arbetet", men även de övriga i styrelsen har stor betydelse. Styrelsen bör bestå av människor från olika intresseinriktningar i föreningen, helst någotsånär proportionellt fördelade efter de inriktningar som finns inom föreningen. MEN med det sagt - när man går in i en styrelse så måste man där bortse ifrån sina eventuella särintressen och arbeta för HELA föreningens bästa.

Valberedningen (som väljs vid varje årsmöte) är en av de allra viktigaste rollerna i föreningen - de skall bevaka dels att den tillsatta styrelsen sköter sitt uppdrag under året men även ta fram nya namn till kommande årsmöte. Personer som har rätt kompetens och som kompletterar den befintliga styrelsen. Personer i styrelsen som inte deltagit under året som gått (eller som misskött sitt uppdrag) bör inte väljas om, även om vederbörande säjer sig villig att sitta kvar på sin position... För föreningen är det viktigt att de som ingår i styrelsen både är medvetna om vad uppdraget innebär men även att man är villig/har möjlighet att lägga tid och energi på föreningsarbetet.

Valberedningen skall börja jobba direkt efter avslutat årsmöte fram till nästa årsmöte - dels för att fortlöpande följa styrelsens arbete men även för att tidigt börja rekryteringsprocessen för att ta fram nya namn till kommande årsmöte. De bör även ha "örat mot marken" och försöka kolla av hur medlemmarna uppfattar styrelsens arbete, är man nöjd eller missnöjd och vad beror det på?

Varför skriver jag detta nu - det känns kanske långt innan nästa årsmöte (som i en ridsportförening skall genomföras senast sista februari (andra föreningar/organisationer kan ha andra "sista datum" för årsmöte) men tiden går fort. Kolla med just "din" organisation när ert årsmöte genomförs. Snart är vi där - ta reda på vilka som sitter i "din" valberedning och ta kontakt med dem om du har synpunkter på befintlig styrelses arbete och/eller du har förslag på tänkbara kandidater till årsmötet. Genom att göra det tidigt så underlättar du valberedningens arbete!

När Janne W fick samtal från medlemmar som var missnöjda över hur deras förening sköttes så var hans första fråga "Var du på senaste årsmötet?" Svarade personen "nej" så var Jannes reaktion "skyll dig själv!" för skall man hård dra det så är årsmötet medlemmars enda sätt att på allvar påverka föreningen. Genom motioner och att engagera sig i personvalen. Mellan årsmötena så är det styrelsen som beslutar allt - man kan naturligtvis lämna in skrivelser m m till styrelsen även då men det är då helt upp till styrelsen att agera eller inte agera på de förslag som kommer in. Genom att skriva motioner till årsmötet är det däremot upp till de deltagande medlemmarna att besluta i frågan. Styrelsen kan ge rekommendation i frågan (motionen) till årsmötet men det är ÅRSMÖTET som beslutar. Alltför få skriver motioner till föreningar/distrikt/förbund. Motioner är ett konkret sätt att öka demokratin i en organisation.

Svenska Ridsportförbundets centrala organisation, distrikt och föreningar är alla IDEELLA verksamheter där demokrati och medlemsinflytande är hörnstenar. Ridskoledrivande föreningar har förutom de rent ideella delarna även ett yttersta ansvar för ridskoledriften, arbetsmiljöansvar (för anställd personal) m m. Ett ansvar som inte helt kan överlåtas till anställd personal utan som styrelsen fortfarande har det yttersta ansvaret för. Vissa ridskolor har dock arrenderat ut själva ridskoledriften till privat ridskoleägare som då sköter allt som rör ridskoleverksamheten, men det är fortfarande upp till den ideella styrelsen att sätta ramarna för hur den verksamheten skall bedrivas - för det är på uppdrag av den ideella föreningen. I sådana situationer är det oerhört viktigt att det finns tydliga avtal mellan förening och ridskoleägare vilket SvRF kan ge rådgivning kring. I Norrbotten är ovanstående konstellation inte så vanligt men i övriga Sverige är det relativt vanligt.    

Som i så många andra sammanhang så är ledningen (ordförande, styrelse mfl) de som formar organisationen - en bra sammansatt och fungerande styrelse kan skapa en livfull, demokratisk och väl fungerande organisation. En icke fungerande styrelse kan å andra sidan snabbt rasera verksamheter som tidigare fungerat. Så vill du påverka din förening och delta i det demokratiska, ideella arbetet - ENGAGERA dig!

Idrotts Sverige får allt svårare att rekrytera ideella krafter, många vill inte/orkar inte engagera sig ideellt. Det ger negativa effekter för alla föreningar - inte minst ekonomiska. Skall allt göras av anställd personal och/eller privata företagare så får vi räkna med kraftiga fördyringar av allt som våra föreningar idag arrangerar. Så för att fortsätta driva ridsportens föreningar ideellt så krävs att just DU engagerar dig - för den där "alla, någon annan och ingen" får sällan särskilt mycket gjort...

torsdag 4 september 2025

Farsen inom hästvärlden



AI genererad bild av häst med gapande mun

Egentligen är uttrycket "fars" fel utryck för vad som (inte) händer i hästvärlden. Dimridåer är kanske mer korrekt...

FEI (och även vårt egna SvRF) sitter även i fortsättningen på sina händer för att (antar jag) slippa på allvar ta tag i de saker som riskerar hästvälfärden inom tävlingsvärlden och i förlängningen SLO inom HELA hästvärlden. Man gör SMÅ utspel/ageranden för att ge intrycket att man arbetar med hästvälfärden och är "the horses Guardians" som är FEIs uttryck. Men så länge man inte mera i verklig HANDLING tar tag i de allvarliga problem som finns inom sporten så är dessutom uttalanden enbart dimridåer och "snömos" och hittills finns det inga tecken som tyder på att det kommer att ske större förändringar till det bättre inom snar framtid. FEI gav Andrew McLean tidigt i våras ett uppdrag (lite oklart exakt vad) att arbeta för hästvälfärd för FEI räkning. Än så länge har vi inte sett något resultat av den utnämningen...

Bestraffningarna för det som bryter mot hästvälfärden är svaga. För att ta Dujardin som exempel så motsvarar hennes avstängning på 1 år den lägre delen av "mid-range abuse" (24 spöslag med långpisk under loppet av 1 minut, vi vet inte hur resten av "lektionen" såg ut, för det har inte offentliggjorts), snäppet över den lägsta nivån. Man kan undra vad som skulle krävas för att dömas till längre avstängning inom ramen för "mid-range abuse"?? Hennes avstängning är nu (september 2025) avslutad.

Som jämförelse fick Helgstrand 2 års avstängning (efter danska dokumentären om vad som skedde/sker på hans anläggning) och är nu tillbaka och tävlar, hoppryttaren Andrew Kocher fick 10 år (för användning av elektriska sporrar), en distansryttare fick 20 år (för att ha tävlat häst som var både dopad och nervblockerad - hästen avled på tävling). OS-ryttaren Ceasar Parra fick 15 års avstängning för upprepade övergrepp mot hästar, som filmats (en avstängning som nu överklagats och Parra har 54 personer som ställt sig bakom/intygat hans överklagande!!?). Dessa är bara några exempel. Det finns många exempel på långvariga systematiska övergrepp (som ridning i rollkur/ldr, blå tungor etc) som inte resulterat i avstängningar överhuvudtaget... Trots att företeelserna pågått under lång tid, med upprepade skandaler i pressen som följd. Det verkar nästan som det skall krävas en mängd spöslag, elektriska sporrar eller liknande (för ALLA uppenbara övergrepp) för att det skall resultera i någon som helst påföljd. De mera subtila övergreppen, under lång tid, verkar ännu svårare att agera mot. Det finns verkligen en allmänt utbredd normalisering av olika typer av våld mot hästarna inom hästsporten...

Dessutom är de fall som kommer till allmänhetens kännedom antagligen bara absoluta toppen av ett isberg (eftersom mycket av det som sker är så normaliserat inom hästvärlden). För att något skall bli offentligt krävs att någon/några har kurage att agera visselblåsare och dessutom har foto/filmbevis som styrker deras påståenden. De kanske trots sådant inte blir trodda. Att då riskera sin egen karriär och dessutom bli hudflängda offentligt göra att de flesta inte tar det steget. De allra flesta hästskötare får skriva på någon form av "non-disclosure-avtal" där de får intyga att de inte kommer att yppa det som de är med om och ser för någon annan. Gör de det så riskerar de stämning. Att man då inte vågar agera är högst förståeligt eftersom de som hotar oftast har mkt mera resurser (ibland miljoner) till sitt förfogande. Såväl hästskötare som andra som blir visselblåsare riskerar dessutom att bli totalt utfrysta ur den hästvärld som de ofta så desperat vill tillhöra. De blir "persona-non-grata". Inte många som törs/vill riskera detta. Om visselblåsningen dessutom avslöjar någon riktig toppryttare så finns det hur många som helst i omgivningen som ställer upp som dennes "väpnare" och kraftigt försvarar vederbörande. Fallet med Cesar Parra (se ovan) är bara ett exempel på detta.

"AI-översikt:
A rider can be banned from FEI events for horse abuse for periods ranging from six months to life, depending on the severity of the abuse. The FEI has increased the length of bans for horse abuse, with "top-end" abuse now resulting in bans of three to 10 years, and "maximum" level abuse resulting in bans of 10 years to life.

Here´s a breakdown of FEI´s ban lengths for horse abuse:
  • Low-end abuse: Up to six months
  • Mid-range abuse: between six months and three years
  • Top-end abuse: three to ten years
  • Maximum abuse: ten years to life
These changes were implemented to strengthen punishments for those found to have abused horses, following a series of scandals in equestrian sports."