En olycka kommer sällan ensam...

Tycando i våras

Sommartider...

Tidigare tyckte jag sommaren ur hästsynpunkt var väldigt enkel - ingen mockning, fodring, in- och utsläpp utan hästarna gick i sommarhagen - punkt!

Nu är det tyvärr inte riktigt lika enkelt - åtminstone inte i år... Två hästar skadade - Tycando pga sparken i början av maj och Phoebe som fått en senvarning strax under carpus på höger fram i början av juni. Som grädde på moset har jag ju sedan några år tillbaka ett par hästar som är känsliga för grönt och ibland får fångkänningar.

Av ovanstående skäl blir det därför hela tiden flytt av hästar - fånghästarna får bara gå några timmar/dag på gräs och eftersom Tycando står i en av de ridhushagar där jag har Phoebe, Jaques och tidigare Höken när de inte går på grönt måste jag skifta hästar så inte Tycando tycker han blir ENSAM uppe vid ridhuset. Att han har Guld i hagen bredvid räknas inte....

Uppdatering - Jaques fick efter några veckors bete några timmar/dag fångkänningar så nu får han bara äta lite grönt i ridhushagen. Likaså Phoebe eftersom jag inte törs släppa henne i stor hage så hon springer och förvärrar senvarningen. Just nu mera begränsad rörelse som gäller för hennes del. Hoppas att skadan inte tar HELA sommaren att läka.... Omöjligt är det dock inte eftersom senskador har lååång läktid.

Uppdatering igen (19 augusti) - Phoebes sena börjar äntligen se normal ut och Tycando är nu ohalt i skritt och trav (mkt oväntat och roligt) så nu skall dessa två hästar försiktigt börja sättas igång.... 

Det är märkligt - ibland kan det gå år mellan gångerna som man har skadade hästar men när det väl händer något så "kommer ingen olycka ensam" som min pappa alltid säger. När vi hade korna så räknade vi alltid med tre skador inom kort tid... Hände det något så kom det "alltid" två incidenter till inom kort tid. Skrock eller inte men ofta stämde detta.