Det finns många som tycker att det är alldeles för mycket fokusering kring ridning bakom lodplanet eller ej... Många tycker att det finns mycket annat som är viktigt/viktigare - vilket jag instämmer i, MEN här kommer mina reflektioner i ämnet.
Det finns en del företeelser som över tid blivit norm och "sanning" - många gånger av oklar anledning...
En av dessa "sanningar" är tron att "om hästen går bakom lod (btv) gör det inget, den kommer framför lod när den är stark nog". Detta är ett argument som man ser/hör i princip dagligen... Vart det från början kom har jag ingen aning om, men i dag anses det i alla fall som en mer eller mindre absolut sanning hos flertalet ryttare.
Frågan är då - hur väl stämmer det och vilka effekter får ridning med den tron?
Vad hos hästen tror man behöver stärkas och hur samt varför ska man (eller inte) acceptera att hästen går bakom lod?
Hästen behöver lära sig bära oss på ryggen, inget i hästens konstruktion är gjort för att klara ett tryck/belastning som kommer uppifrån.
För att klara det behöver många saker samverka för att åstadkomma en stabil ryggrad och där hästen utnyttjar recoilen i senapparaten energibesparande. Alternativet är att hästen med muskelkraft "drar sig“ framåt, framför allt med frambenen, ofta i kombination med att balansen är i framvikt och hästen därför "ramlar" ifatt sig själv, ofta genom att öka farten. Jämför med dig själv om du när du springer vid något tillfälle skulle komma framför tyngdpunkten, antagligen skulle du i ditt försök att återfå balansen försöka öka farten, dessutom skulle du antagligen till slut ramla framlänges. När det gäller hästen så gör det faktum att den har fyra ben att risken för att ramla minskar. Den klarar att hålla sig på benen betydligt längre men det behöver definitivt inte innebära att balansen är bra. Av ovanstående skäl anser jag att den nuvarande normen att i alla lägen rida hästen framåt ur problem är en tveksam strategi - det kan (eventuellt) på kort sikt lösa hästens balansproblem men gör det detta på längre sikt? Jag anser inte det. Rida framåt har sin tid och effekt men att rida "som man stulit hästen" som är så vanligt idag anser jag inte stärker hästen på sikt utan istället orsakar slitage i förtid. Att se (unga) hästar ridas i enormt övertempo utan varken takt eller balans är mer regel än undantag i dag. Ytterligare en norm som kommit/ökat de senaste 20 åren. Många säger "wow, vilken rörelsemekanik" - min reaktion är mera "stackars häst" och överrörlighet, stress och en för tidig död (eller åtminstone skador). Hästen behöver lära sig använda sin coremuskulatur och det innebär att den även behöver lära sig röra sig långsamt. Tänk "qigong" för häst...
För att hästen på ett bra sätt ska kunna bära oss behöver även hästen (bl.a) stärka muskulaturen runt/framför manken (bl.a trapetius, romboideus mfl). Hos en häst som går bakom lod används inte den muskulaturen utan istället bara muskulaturen på undersidan av halsen som t.ex brachiocephalicus. Om man sitter på hästen på kort tygel ("på tygeln") skall man notera hur halsen ser ut. Är halsen smalare strax framför manken än längre fram mot öronen är det ett tecken på att hästen inte använder kroppen optimalt. Andra effekter av att hästen går bakom lodplanet är att belastningen (och risken för skador) på nackbandet ökar samt att andning, syn m m påverkas negativt.
Vad jag ser som ett problem idag (efter 45 år i hästbranschen) är inte det faktum att hästar hamnar bakom lod (det kan många hästar göra av ett flertal skäl, oftast ryttarrelaterade) utan det är den närmast totala normförändringen som skett (främst) de senaste 20 åren. En normförändring där mitt inledande citat har blivit den i särklass vanligaste uppfattningen bland dagens ryttare. En norm som enligt min uppfattning helt förändrat den dagliga ridningen som sker. Detta eftersom principer i ridning ÄR viktiga. Oavsett vilken typ av filosofi man rider efter. Varje häst är unik och de ska ridas därefter men utan principer blir det lätt fel, inte minst ur biomekanisk synpunkt.
Detta eftersom har man som grundprincip att man inte vill att hästen ska "hamna" bakom lod kommer man att rida på ett helt annat vis än om man har "det gör inte så mycket... tills hästen är stark nog..." som princip.
Varför låta hästen gå i en position som inte tillför något positivt, inte tränar det man vill träna upp och inte heller är det man i slutänden vill ha? Dessutom är "nosen framför lod" en väldigt enkel princip att förhålla sig till. Lodlinjen genom ögat är en TYDLIG "måttstock". Om hästen tillåts gå bakom lod blir istället frågan "hur mkt är ok??" Tio grader, femton, trettio... Eller? Och hur länge??? Några minuter, hela ridpasset, en månad eller flera år??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar