Kommande utmaningar under 2020-talet

Vi behöver inom ridsporten börja paddla...

I det här blogginlägget tänkte jag ta upp några av de (enligt min uppfattning) kommande utmaningarna som hästsporten står inför under 2020 talet. Jag är medveten om att jag generaliserar (och att det finns undantag som visar på annat) men hoten är, som jag ser det, verkliga.

Ridskolornas roll 

Jag fick ett mail med reflektioner från en person som själv jobbar inom hästbranschen. Hen skrev: "Har funderat och funderat. Tänker så här: 

Ridskolor har en otrolig viktig uppgift idag att förmedla kunskap såväl praktisk och teoretisk, men en allt större del av dagens samhälle väljer att inte vilja ha delar av den kunskapen. Ridningen blir mer och mer en lyx där man kan fokusera på det som är roligt, d v s för en del personer innebär det mycket galopp, hoppa högt eller göra svåra övningar man antagligen inte är riktigt mogen för än.

Det basala som ligger till grund för att kunna hantera hästar och bibehålla friska hästar som lever ett gott liv trots sitt arbete (eller tack vare?) försvinner mer och mer ut i periferin. 

När allt fler väljer bort det som man gör mest av i sammanhang (såsom kringskötsel) hur kan man då försvara ridskolans rätt att finnas? Alltså om man samtidigt ska lära ut allt det där hästfolk borde kunna, när de inte är intresserade av det egentligen, så blir det allt svårare att driva lönsam ridskoleverksamhet. Allt som ska utföras av personal för att eleven inte orkar/har lust gör ju att lektionspriser borde stiga. För att idag ska alla ha rätt att rida så får priserna inte gå upp hur mycket som helst. Kan man verkligen fortsätta på det viset utan att det i slutändan är hästarna som blir lidande?"

Jag tror att det ligger mycket i ovanstående. Ridskolor idag har flera uppgifter som direkt eller indirekt påverkar kommande generationer ryttare. En roll som jag anser OERHÖRT viktig är att sprida hästkunskap. Vissa ridskolor lyckas bra med det, andra tyvärr inte lika bra. Kanske man borde börja med att byta namn från RIDskola till HÄSTskola? Vad som är en stor försvårande del idag är att allt fler skaffar sina barn allt tidigare egna hästar/ponnyer. Så tidigt att de inte hunnit få nämnvärd hästkunskap (och ofta har inte heller föräldrarna denna). Hur kan vi sprida hästkunskap bland alla dessa? Kanske fortfarande i ridskolans regi men om inte, på vilket sätt då?
Att ridskolor till största delen är kommunalt/statligt subventionerade idag är också en utmaning eftersom kommuner/stat brottas med allt större ekonomiska utmaningar. Att detta i förlängningen kommer att drabba även ridskoleverksamhet är långt ifrån otänkbart och då kommer föreningarna att drabbas av stora kostnader (för det är ofta väldigt stora och kostnadsdrivande anläggningar som de flesta privatföretagare aldrig skulle förmå driva ekonomiskt, bidrag är en absolut förutsättning) som kommer att resultera i ökade kostnader för de ridande och eventuellt i vissa fall nedläggning av kommunala ridskolor. 

HÄSTintresse versus RIDintresse
Ett annat STORT problem är att många idag inte egentligen är genuint hästintresserade utan ridintresserade, vilket kan resultera i att hästarna far illa. Man har helt enkelt andra prioriteringar än att ta väl hand om sin ponny (eller häst) och i värsta fall ser man den som ett redskap som tillgodoser ens vilja att rida och/eller att tävla. Går den sönder så skaffar man sig bara ett nytt redskap, utan att reflektera över vad orsakerna var till att den gick sönder... 

Hur kan vi (t.ex via ridskolorna) framöver påverka kunskapsspridningen? Hur kan vi fortsatt ha ridskolor där möjligheten för så många som möjligt ska ha råd att hålla på med häst? Utan att ge avkall på kvalitén? Och hur ska vi uppmuntra kommande ryttargenerationer att verkligen lära sig häst och inte bara intressera sig för ridningen? 

Sämre hästkunskap, tidigare hästägande

Detta hör direkt ihop med ovanstående punkt och är enligt mig ett stort hot mot hästvälfärden i framtiden. Att allt fler, allt tidigare, skaffar egna hästar kommer/är/blir ett allt större problem. Hur uppmuntrar vi sökandet efter kunskaper och hur når vi de som bäst behöver det?

Uppdatering av befintliga utbildningar inom hästvärlden
Det finns idag (när man ser på det utifrån) stora brister inom utbildningar och fortbildningar i hästsporten avseende inlärningsprinciper, träningsmetoder, hästkunskap osv (och detta i sin tur påverkar i allra högsta grad de två tidigare punkterna). Dessa brister behöver uppdateras via nya rön - vetenskapliga och forskningsbaserade. Framför allt i praktisk tillämpning. En del utbildningar har teoretiska delar som berör ovanstående delar men sedan när man tittar på hur träning/lektioner ser ut praktiskt så verkar den teoretiska kunskapen inte överförs till praktisk tillämpning. Vad detta beror på har jag ingen aning om... Kanske att elever och praktiska lärare inte får/har samma uppdatering av kunskap? Eller inte tar till sig? Gamla vanor sitter hårt. Man behöver inte söka länge på FB, Instagram, Youtube mfl sociala medier för att hitta exempel från ridskolor och träningar som tyder på att förståelsen/betydelsen av god grundridning, biomekanik m m många gånger saknas. I allra högsta grad även hos de som borde veta/kunna bättre dvs utbildade ridlärare/tränare/unghästtränare. Men å andra sidan gör alla så gott de kan, med den kunskap man för ögonblicket har. Det är inte de enskilda ridlärarna/tränarna/ryttarnas fel utan de är bara produkter av en mindre lyckad utbildning, vilket i förlängningen blir ett stort problem för hästars hållbarhet.

Dyrare ha häst - vem kommer att ha råd?

Hästvärlden har senaste åren gått från en till stora delar svart verksamhet till en allt mer vit sådan. Något som är bra men en av effekterna är att kostnadsläget höjts avsevärt senaste åren, framför allt inom vissa områden och fler kommer säkert att följa. Hovslageri och veterinära tjänster är de områden som hittills haft de i särklass högsta höjningarna, betydligt större än vad någon annan hästrelaterad bransch kunnat göra. Att det har varit möjligt beror på ett flertal saker, bl.a detta är tjänster som hästägare MÅSTE ha, men också för att det skett en inofficiell kartellbildning inom de branscherna. Om några höjer priset och lyckas med det så är det naturligt att andra följer efter. Jag är övertygad om att vi kommer att få se fler höjningar inom andra områden. Inte minst för att häst företagare blir tvungna, alternativet är att lägga ner företaget (vilket med all säkerhet i många fall kommer att ske) och då kommer tillgång o efterfrågan påverka priserna. 

Så frågan är högaktuell - vem kommer att ha råd att ha häst i framtiden? Personligen tror jag vi kommer att få se en minskning av hästägande. Många av de som idag ligger på marginalen att ha råd kommer att tvingas välja bort hästägande. Vi kommer förhoppningsvis dock få se alternativ till att ha helt egen häst som t.ex olika deltidfodervärdsalternativ eller att helt enkelt rida lektion på ridskola flera gånger per vecka istället för att skaffa egen häst. Fler uppstallningsalternativ där all skötsel sker kollektivt kommer antagligen också bli vanligare. Om det blir färre privathästägare kommer det i sin tur påverka alla hästföretagare som på något sätt har sin försörjning via dessa. 

Ännu mera överklassport?

En överhängande risk med ovanstående är att häst och ridning, i allt större omfattning, kommer att bli en överklassport än vad det är idag. Inte minst om man har ambition att tävla. En utmaning som alla idrotter står inför (och så även hästsporten) är att det blir allt svårare att få människor att ställa upp ideellt. Idag så bygger det mesta av tävlingssporten på ideella insatser. Minskar detta så kommer allt fler tävlingar att arrangeras av företagsdrivande verksamheter och det kommer att driva upp kostnaderna för de tävlande.

Hästsportens sociala licens

Vi har i dagsläget en social licens från samhället dom säger att det är ok att tävla och i övrigt rida eller på andra sätt använda oss av hästar. Det är en licens som vi inom hästsporten långt ifrån ska ta för given. Samhället förändras ständigt och kan vi inte visa att ovanstående är etiskt försvarbart kan den sociala licensen vara i riskzonen. Försvinner den, försvinner hästsporten som vi är van att se den idag. Det finns många exempel på liknande, ett exempel är synen på djur på cirkus. 

Avslutningsvis så finns det säkert även fler områden som framöver kommer att innebära utmaningar för hästsporten men jag nöjer mig så här för ögonblicket. Man kan också tycka att ovanstående är negativt men för att kunna möta utmaningar måste man först lyfta upp dem till ytan. Sen kan man börja fundera på strategier för att möta utmaningarna. Vad kan och bör vi gemensamt göra för att vara proaktiva istället för reaktiva?