Teori & praktik?

Alla är vi olika... Olika på vilket sätt vi bäst lär in och hur vi tar till oss information.

Man brukar tala om att det finns tre olika inlärningstyper:
- Den som är VISUELL - dvs lär sig bäst genom att SE hur saker fungerar
- Den som är AUDITIV - dvs lär sig bäst genom att HÖRA hur saker fungerar
- Den som är KINESTETISK - dvs lär sig bäst när de själva är delaktiga

Vilken grupp tillhör du mest? Man har oftast flera delar men någon del är dominant...

För mig som är ridlärare är det i ovanstående sammanhang viktigt att använda så många olika typer av inlärning som möjligt - speciellt om jag har en grupp ryttare som jag jobbar med. Har man EN elev är det viktigt att höra sig för om hur hen lär sig bäst... Och framför allt inte enbart utgå ifrån hur man själv bäst lär in...

Ridning är som företeelse en väldigt PRAKTISKT orienterad aktivitet :-) För att lära dig rida måste du helt enkelt praktisera ridning mycket. MEN lika viktigt som antalet timmar i sadeln är det faktum att man praktiserar RÄTT SAKER oerhört viktigt. För "det spelar ingen roll hur fort du springer om du springer i fel riktning".

Och här kommer vi till min reflektion i överskriften på detta inlägg....

För när man hör talas om och följer hur träningar/kurser inom hästvärlden går till så är det anmärkningsvärt vanligt att den praktiska ridningen INTE följs upp med teoretiska reflektioner/diskussioner. Många träningar går till så att man rider sitt ridpass och sedan åker man hem. I BÄSTA fall är man kvar och tittar på någon/några andra ryttare som rider...

Att på ett djupare plan förstå hur saker och ting hänger ihop och VARFÖR man gör på ett visst sätt är viktigt för att komma vidare i sin ridning. Och även diskutera vad man kan göra om "plan A" inte fungerar kan vara väldigt användbart sen i den praktiska ridningen.

Han som kallas "ridkonstens fader" (Francois de la Guérinière) eftersom han förfinade och utvecklade ridkonstens principer på 1700-talet menade t.o.m att "utan teori är all praktik meningslös". Det omvända stämmer naturligtvis också för utan praktik händer inte särskilt mycket :-)

Varför sker då så lite teori i samband med kurser/träningar? (finns naturligtvis undantag, men generellt upplever jag att det är så) Beror det på bristande intresse/kunskap från såväl ryttare som tränare om vilken viktig del av lärandet teorin är eller beror det på andra saker?

En vanlig kommentar som jag hört är "teori kan väl vara bra - men vi vill ju rida!" Frågan är då ifall inte den praktiska ridningen kan bli EFFEKTIVARE om man först har ordentlig teoretisk kunskap?? Att man helt enkelt bör TA SIG TID att ha teori åtminstone ibland...

Genom att diskutera metoder, filosofier, tekniker kan man utveckla ryttarnas potential långt mer än med enbart praktiska lektioner - detta eftersom då pockar inte hästen på uppmärksamhet utan man både kan och har tid att reflektera och utbyta erfarenheter såväl med tränaren som de andra ryttarna.

Vad tycker ni som som läser bloggen? Behövs teori och är det tillräcklig sådan i anslutning till alla våra kurser?