Allt bättre förr?

Eftersom jag ibland publicerar olika tidsdokument om ridsporten förr - nu senast ett från 50-60 tal så får jag ibland reaktionen "men allt var ju verkligen inte bättre förr!"

Det är ett uttalande som jag håller med om. Tycker dock att det är intressant att se på ridsporten ur ett (i ovanstående exempel kort, eftersom människan haft häst i sin tjänst i runt 7000 år) historiskt perspektiv. Kort sagt kan man väl konstatera att allt verkligen inte var bättre förr men att det definitivt var annorlunda... 

Vissa saker har definitivt blivit bättre - t.ex den allmänna hästhållningen. Förr fick ofta många hästar aldrig gå i hage, idag hör det som tur är mera till undantagen även om det fortfarande förekommer (i Sverige främst bland tävlingshästar), tillgången till vatten var inte heller lika självklar som den är nu. Exemplen kan göras många.

Även på många andra områden har kunskapen och möjligheterna ökat - t.ex inom veterinärmedicin och allmän hästkunskap. Tidigare förmedlades kunskap via generationers hästmänniskor, nu finns kunskap en knapptryckning bort på datorn. Nackdelen med detta är dock att det är inte all kunskap på nätet som är bra kunskap (man måste vara källkritisk) - förr var kunskapen ofta erfarenhetsbaserad och hamnade man i närheten av en DUKTIG hästmänniska kunde man få kunskap som ingen bok eller dator kan komma i närheten av.

Som jag ser det finns det även en STOR nackdel med dagens hästvärld och det är att det idag handlar om PENGAR på ett helt annat sätt än det gjorde tidigare. Som ett exempel så handlade gamla tiders tävlingar främst om äran - inte om ekonomisk vinning. Idag omsätter hästvärlden enorma mängder pengar - det kan vara bra för människor inom hästindustrin men det är ytterst sällan bra för hästen. För med pengarna kommer även genvägarna... Kan man genom att förkorta utbildningstiden, eller genom mindre etisk veterinärbehandling osv tjäna en massa pengar så är genvägarna säkert lockande för en del - då "glömmer" man ofta den etiska delen av hästhanteringen...

En annan sak som är annorlunda nu gentemot tidigare generationers hästverksamhet är att tidigare (på t.ex 1950-1980 tal) så fanns det konsensus om hur utbildningen av och slutmålet för ridhästen skulle se ut. Idag är det inte så. Den klassiska synen på hur en häst skall ridas, se ut och röra sig skiljer sig markant från tävlingssportens uppfattningar. Där några ser "en fantastisk ridning och häst" ser andra närmast en travesti på dressyrridning. Vem som har rätt? Ja, egentligen är nog det bara hästen som verkligen kan svara på det men titta på hästarnas uttryck, rörelser, avspändhet och spänst. Om man verkligen tittar så kan man se svaret i hästarna...

Det finns även företeelser inom andra inriktningar inom ridningen som verkligen får en att fundera på hur människor ser på sina hästar? Gångarter som inte ens påminner om de normala där hästen ser mer eller mindre halt ut på alla fyra, hästar som är "döda" i uttrycket (såväl ögon som hållning), eller åt andra hållet, stressade med rullande ögon och sprättiga gångarter - ändå hyllas det som "bra ridning" och något man eftersträvar.... Att vi ser på världen med olikfärgade linser är helt uppenbart!