I FB-gruppen EquiEthics blev det för en tid sen en diskussion om inlärd hjälplöshet och om denna är kronisk eller om den kan vara tillfällig. Dvs om hästen tillfälligt kan försättas i inlärd hjälplöshet under t.ex en framridning genom rollkur/ldr för att sedan komma ur det tillståndet strax efteråt vid själva tävlingsritten. Min personliga gissning är att de hästar som visas i rollkur/ldr på framridning antagligen på hemmaplan fått utstå detta under lång tid och antagligen även i högre grad än vad som visas på framridning på tävling. Varför skulle man annars rida hästen så under framridning om det inte används som regelmässig träningsmetod? Risken för mer eller mindre permanent inlärd hjälplöshet är därför antagligen hög.
Eftersom jag tycker att detta är en principiellt både viktig och intressant fråga så skriver jag nu detta blogginlägg.
Här är en svensk publikation med många referenser till andra studier som rör såväl inlärd hjälplöshet som olika träningsmetoder.
https://stud.epsilon.slu.se/14720/11/zacharias_j_190609.pdf
Frågan om hur hästar mår psykiskt är en ytterst svår fråga. Dels för att hästar är mästare på att dölja dåligt mående, dels för att forskning på t.ex inlärd hjälplöshet är svårt att motivera etiskt. Vad kan man ta sig rätten att göra mot djur för forskningens skull? En del av de forskningar som ovanstående artikel hänvisar till är gamla studier då man hade helt andra etiska regler för vad man kan o inte kan göra med djur. Däremot finns det en hel del studier kring hur hästen verkar uppleva och reagerar på sin omgivning och träning. Det är ett forskningsområde som även ökar.
Vad som finns gott om är anekdotiska upplevelser av hästägare/ryttare om hur man upplevt hästars känslomässiga mående och kanske främst förändring av densamma. Att man t.ex köpt en häst som man upplevt "avstängd" och "utcheckad" men som efter en tid helt förändrat sitt beteende.
Många är vi säkert som sett hästar i olika grenar/förhållanden som vi uppfattat som störda i sitt beteende. Hästar som ibland t.o.m kanske vid en första anblick kan ses som lydiga, välutbildade, lata, snälla osv. T.ex ridskolehästar (och andra) som inte visar några känslor utan verkar avstängda, westernhästar i djup form och ultralångsam "lytesgalopp" (som jag kallar galoppen som man tydligen vill att pleasurehästarna skall röra sig i), hopphästar i rollkur/ldr och extrema bett, dressyrhästar också i rollkur/ldr med hårt åtdragna nosgrimmor osv. Hästar som verkar ha gett upp, ibland för att de helt enkelt inte trivs med sitt jobb (en del ridskolehästar), eller westernhästar som lärt sig "the hard way" vad som händer om de skulle våga öka tempot eller höja huvudet, hopp o dressyrhästar som får vänja sig vid svårighet att andas och/eller hårdhänt hantering av bett och kanske stjälptyglar. Exemplen kan göras många. Utöver ovanstående finns även de hästar som blir utåtagerande och "besvärliga" - där är det kanske lättare att förstå att det psykiska (och/eller) fysiska måendet inte är så bra.
Vad kan vi då göra för att uppskatta hästen välmående? Ja, först och främst se till att så många av deras naturliga behov är tillfredsställda. Som foder/ättid, utevistelse, rörelse och kanske framför allt - möjlighet till sociala kontakter med andra hästar. Sen se till att vi använder utrustning och träningsmetoder som så lite aversiva som möjligt. Helt enkelt ge hästen möjlighet till kontroll och delaktighet i det som händer den.
Citat från ovanstående artikel:
"Hästens emotioner kopplade till ansiktsuttryck har tidigare var en förbisedd aspekt vid läsning av hästens beteende, men nu har man tagit fram ett systematiskt sätt att registrera detta (Watham et al., 2015)."
"Olämplig träning, bristfälligheter i träningstekniken och felaktig tillämpning av inlärningsteorin kan resultera i osamarbetsvilliga hästar och oönskade beteenden, såsom aggression (Hall et al., 2008; McGreevy & McLean, 2010), men det kan även ge sig uttryck i en mer passiv häst (McGreevy & McLean, 2007)."
"Det är inte enbart träning som kan påverka hästens kontroll av tillvaron. När hästen inte kan kontrollera variabler i sin omgivning, så som exempelvis utfodring, socialt umgänge, belysning eller aversiva faktorer leder detta troligen till frustration (McGreevy & McLean, 2010). En minskad kontroll av olika element i miljön följt av oundvikliga aversiver kan leda till inlärd hjälplöshet (McGreevy & McLean, 2010)."
"För att avgöra om hästen har hamnat i ett tillstånd av inlärd hjälplöshet är beteendeobservation en viktig metod (Warren-Smith & McGreevy, 2007). En ökad förståelse bland ryttare, tränare och skötare för beteendemässiga tecken på obehag hos den ridna hästen skulle öka välfärden för många hästar som felaktigt betecknas som ”besvärliga” eller svåra att träna (Hall et al., 2013). Man behöver vara lika uppmärksam på tysta och tillbakadragna hästar, som de som öppet visar ”beteendeproblem” (Hall et al., 2008). Frånvaron av beteendemässig respons hos hästar ökar behovet av fysiologiska mått, på till exempel kronisk stress, som kan karaktärisera inlärd hjälplöshet (McGreevy & McLean, 2010). Att leta efter tecken på positiva emotioner är också ett steg i att motverka risken för utveckling av inlärd hjälplöshet (Hall et al., 2008)"
"Linjen mellan korrekt kommunikation och motsägelsefulla signaler är enligt Baragli et al. (2015) väldigt tunn. Studier har visat att stress och konfliktbeteenden kan uppstå vid hästträning på grund av samverkande motstridiga signaler, inkonsekvent förstärkning eller förstärkning av olika responser för samma signaler, samt tryck som inte reduceras till lättare signaler (McGreevy & McLean, 2010)."
Här finns om du vill läsa mera även en artikel från Hästvälfärdsgruppen om inlärd hjälplöshet med ytterligare referenser till relaterade studier. https://hastvalfardsgruppen.wordpress.com/inlard-hjalploshet-hos-hastar/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar