SKÄNKELvikning eller TYGELvikning???

Många anser att man inte kan rida utan att använda skänklarna (och sätet)! Det finns dock ganska många funktionshindrade ryttare som är levande bevis på motsatsen! Frågan är istället hur du som ryttare väljer att göra saker (och därmed vilka signaler du lär hästen)?

Ett konkret exempel är skänkelvikning där den vanliga hjälpgivningen är att man främst med ena skänkeln (den inre) får hästen att vika åt sidan. Man kan dock utan problem göra minst lika bra skänkelvikningar helt utan att använda skänklarna!

För att kunna göra sidvärtsrörelser med hästen (inte bara skänkelvikning) såväl uppifrån hästen som från marken måste du lära hästen innebörden av direkt och indirekt tygel.

Direkt tygel
är en tygel som görs i en cirkelrörelse ut ifrån hästens kropp. Den tygeln är en fysisk verklighet för hästen (behöver egentligen inte läras in) som gör att vikten förläggs till samma sidas framben. Om hästen är lång och låg innebär det tygeltaget en volt åt samma håll. Är hästen mera samlad, högre i nacken och "på stället" blir det i sin ytterlighet en framdelsvändning dvs att det inre bakbenet trampar in under kroppen och i kors. (Den direkta tygeln kan närmast liknas vid en ledande tygel men den behöver inte nödvändigtvis betyda att hästens svänger - som vid ett ledande tygeltag - utan det beror på hästens position i övrigt och ryttarens intention)

Indirekt tygel
är en tygel som görs i en cirkelrörelse mot hästen kropp/hals. Denna tygel måste hästen lära sig innebörden av. Det hästen skall göra är att gå undan för tygeltrycket mot halsen. Inom westernridningen kallas denna tygel för neckrein. Detta tygeltag lägger vikten på hästens motsatta bakben (dvs gör jag tygeltaget på höger tygel, förläggs vikten på vänster bak). Är hästen lång o låg i formen blir det då en volt till vänster om man gör tygeltaget på höger tygel. Är hästen högre i formen o mera på stället kan det i sin ytterlighet bli en bakdelsvändning/piruett dvs det inre frambenet trampar framför och förbi det yttre medan bakdelen är på stället.

Genom att kombinera dessa två tygeltag (beroende på vilken del av hästen man vill flytta) kan man med andra ord rida en sidvärtsrörelse helt utan användning av skänklarna! En viktig förutsättning är dock att inget tygeltag går bakåt och att man som ryttare har rätt position i sadeln, dvs en aning roterad ifrån rörelseriktningen med vikten i den riktning man är på väg.

Prova så skall du få se! Lättast är att först prova från marken för att sedan göra det uppsuttet. Enklaste spåret att göra det hela på är antingen hörnlinjen eller en långsida (då kan man göra skänkelvikning med nosen mot väggen för att få lite "stöd" av väggen i rörelsen).

Föreläsning av Kyra Kyrklund

I december 2012 höll Kyra Kyrklund en föreläsning på temat "Dåtid-nutid-framtid" på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet), Ultuna i Uppsala.

Klicka här på länken här nedan så kan du lyssna/se! (videofilm) Det var som vanligt roligt att höra henne föreläsa.

ps. vid samma tillfälle föreläste även Jan Jönsson (fälttävlansryttare/tränare) på samma tema. Inte fullt lika intressant enligt min uppfattning men även den är värd att lägga några minuter att lyssna på. Varje föreläsning är ca 25 min lång...

Working Equitation

Här nedan följer ett exempel på Working Equitations speedtest med Pedro Torres!
Häftigt, eller hur!?

Och här en träning med den i Sverige bosatte Paulo Bastos som var till Piteå förra helgen!

Tränare med flera roller...

En rätt vanlig företeelse inom hästvärlden är att tränare samtidigt är hästhandlare/hästförmedlare.... Inget fel i det MEN ofta är inte vederbörandes roller riktigt glasklara och uttalade....

Många gånger hör man ryttare som köpt hästar via sin tränare uttala omdömen som "han/hon e så hygglig - han/hon har hjälpt mig att hitta en häst som verkligen passar mig" eller "min tränare har hittat mig en häst som han/hon tror skall passa mig som handen i handsken" och ofta med tillägget "till ett jättebra pris"....

Ovanstående KAN ju mkt väl vara sant men det kan oxå ha en annan sida - dvs att tränaren antingen har kursat eleven en häst som är inköpt billigt och sedan sålt dyrt till en elev som litar på tränarens goda vilja och omdöme. Eller att hästens säljs med en rejäl provision till tränaren för att denne förmedlat affären! Speciellt det senare är VÄLDIGT vanligt men mycket sällan öppet deklarerat.

Den stora frågan är då - var ligger tränarens egentliga syfte - är det att tjäna så mkt pengar som möjligt eller är det att verkligen hjälpa eleven??? KAN ju vara både och men frågan är vad som väger tyngst?

Jag har många gånger sett ryttare köpa hästar (via sin tränare) där man såväl betalt ett överpris som ibland gjort helt felaktiga köp. Hästar som inte varit ok veterinärt, haft beteendeproblem, inte haft den utbildningsståndpunkt som utlovats osv. Listan kan göras lång...

Man kan ju naturligtvis råka ut för ovanstående även om ingen tränare är inblandad :-) Men, man bör nog fundera på "vems ärenden" tränaren går om han/hon försöker förmedla/sälja en häst till en...

(Naturligtvis finns det även exempel på mycket lyckade köp där hästen passat ryttaren utmärkt och det hela har utfallit till belåtenhet för alla inblandade men ovanstående scenario är långt ifrån ovanligt!)

En reflektion från en med mångårig erfarenhet som sett/hört det mesta genom åren!

LUGN...

Det finns en klassisk ramsa inom ridningen -
lugn, rak och framåt...

Ordningen är viktig eftersom LUGN hos hästen är en absolut förutsättning för att någon inlärning ska ske. En häst som är upphetsad, upprörd eller rädd kan visserligen ibland genomföra en del saker men om en verklig inlärning sker är däremot ytterst tveksamt, speciellt om hästen är rädd eftersom rädsla blockerar inlärning. Något som för övrigt inte bara gäller hästen utan även oss människor. Dessutom skapar upphetsning, upprördhet och rädsla fysisk spänning som ofta är kontraproduktivt ur inlärningshänseende.

Inom hästvärlden är det vanligt att man som ryttare eller handhavare försöker lära hästen saker utan att lägga tillräcklig vikt vid om hästen är lugn eller ej. Ofta kanske man istället ökar hästens stressnivå genom att driva för hårt o okänsligt (dålig timing) eller man inte låter hästen "vara i fred" så den hinner "tänka själv".

Ett klassiskt exempel är t.ex vid löshoppning där det är rätt vanligt att se dåligt timad drivning, kanske till och med onödig drivning, "jagande" av hästen vilket skapar en stressad, svettig häst där risken för problem i hoppningen är överhängande! Även vid löshoppning vill man ha en lugn häst som upplever hoppningen rolig. DEN hästen LÄR sig något av träningen - avståndsbedömning, timing, balans, självförtroende och inte minst att TÄNKA i hoppningen!

Detsamma gäller naturligtvis ridning och all annan hästhantering - LUGN hos hästen är ett måste för att få en effektiv inlärning. Att jobba med fokus på lugnet ställer dessutom krav på mig som hästtränare att själv vara lugn - något som inte minst jag själv fått lära mig den hårda vägen! Jag hade tidigare stora problem med att vara lugn själv, jag blev ofta irriterad (läs förbannad :-) vilket stressade mina hästar och gjorde att jag fick ännu mera problem. När jag under senare år insett vikten av lugn (hos såväl hästen som mig själv) har det underlättat hästträningen drastiskt. Den insikten har även i grunden förändrat min syn på vad som är kvalite i hästträning.

Ovanstående har också fått mig att inse skillnaden mellan "quick-fix-träning/tränare" och det som verkligen SKOLAR (utbildar) hästen... "Quick-fix" varianten är VÄLDIGT vanlig inom hästvärlden (skulle nog vilja påstå att den är den mest allmänt förekommande). Med de metoderna kan man ofta få hästen att göra det man vill men genom att "baxa" och tvinga (såväl genom de vanliga hjälperna som via diverse 'stjälptyglar'). De metoderna "fungerar" men enligt min uppfattning inte optimalt och förutsätter dessutom att man fortsätter med dessa metoder för att åstadkomma samma effekt/resultat. Detta eftersom hästen inte i egentlig mening är skolad och FÖRSTÅR vad som förväntas av den...

 

Ett exempel från vår kurs i "Säker hästhantering", november 2012.

På bilden Ida, Phoebe och kursledaren Ulla-Carin.

Vinteruppehåll!

Nu är höstterminens (ordinarie) ridning klar - nu väntar det sedvanliga vinteruppehållet på Birca. Vårterminens ridning startar om vecka 5.

God jul & gott nytt år

önskar alla hästarna,

Molly, Sazza o Tea samt Carina

alla er som vistas på Birca!

 

 

Rollkur igen...

Med risk för att låta som en skiva som hakat upp sig kan jag inte låta bli att återigen reflektera över ovanstående. Debatten är het just nu och bl.a tidningen Ridsport har artiklar om ämnet i ett av de senaste numren. En artikel som för övrigt verkar ganska vinklad "för" Rollkur - eller åtminstone inte särskilt kritisk...

En reflektion jag gjorde i artikeln är att forskning kan visa lite vad som helst beroende på hur den är gjord. T.ex den som Marie Rohdin gjort (som jag har lite direktinfo om). Jag hörde en presentation som hon gjorde om denna i samband med ISES konferensen 2010. T.ex så orsakade bilderna på hästen i hög form gapflabb i församlingen eftersom de visade en ryttare som satt framåtlutad med HÖGA dragande händer. Även bilderna på piaff fick kommentarerna "vad visar detta? För det är då inte piaff...". Flera frågade även hur man bestämt vad som representerade de olika formerna? (det var en dressyrdomare) - eftersom det var många i församlingen som hade synpunkter på urvalet. Marie sa själv att man hade fått ta bort varianten "lång och låg" eftersom "ingen ryttare kunde rida det". Hon sa oxå att den enda formen som visade på att hästen la mera vikt på bakdelen var hästen med hög form (läs ovan) men la sedan till "men så kan man ju inte rida". Personligen kan jag tycka att det är svårt att dra NÅGRA slutsatser med denna typ av forskning som underlag. Vad man ställer för fråga, hur man ställer frågan och med hjälp av vilka (och hur många) ryttare/hästar har avgörande betydelse för resultatet och hur tillförlitligt resultat det blir!

Vad man kan konstatera rent allmänt när det gäller rollkur är dock att

• MAKT
• POLITIK
• PENGAR

spelar stor roll i hela resonemanget! Man skulle ju hoppas att det istället skulle handla mer om hästens välfärd än ovanstående men tyvärr är ju inte världen funtad så....

Det finns många inom hästvärlden som har stor MAKT (pga pengar, hög position inom hästbranschen osv) som påverkar såväl organisationer som FEI o SvRF och den allmänna opionionen (förvånansvärt många är positiva till Rollkur o LDR - "de - läs toppryttarna - är ju skickliga och skulle inte göra något som skadar hästen").

POLITISKA (då menar jag inom hästvärlden) beslut inom organisationer kan å ena sidan inte fördöma träningsmetoder som man samtidigt har gett "klartecken" via tävlingsresultat, uttagna ryttare till landslag m m. Även andra kan ha agendor som påverkar - t.ex vem som betalar forskningsanslag eller dylikt (man biter inte gärna den hand som föder en....).

PENGAR styr oxå till stor del besluten - människor med makt har ofta även ekonomisk makt - de har råd att t.ex stämma organisationer eller privatpersoner som törs kritisera dem.... En stämning (eller hot om...) med risk för stora skadeståndskrav kan täppa till näbben på de flesta.

Skall bli intressant att följa debatten vidare - frågan är om djurskyddet eller andra intressen vinner mest mark??

Nuno Oliviera

Här nedan finns ett litet youtubeklipp med Nuno Oliviera som rider en unghäst med fokus på att få hästen att ge munnen. Vad som idag är anmärkningsvärt är hans höga händer - sitter man på detta sätt idag räknas man som väldigt "konstig" för de flesta förstår inte varför man kan/ska/bör göra det i vissa fall. Ett vanligt missförstånd är att tro att en hög hand med automatik är dåligt och att en låg hand med automatik är bra... Titta på hästens kommunikation med munnen & Nuno´s lätta hand o skänkel.



Här nedan följer även ett klipp med Nuno i ökad trav - här är det minsann inga "bakben i nästa socken" eller nosen indragen med tredje halskotan högst!

Tyvärr är bägge filmerna av rätt dålig kvalité men hoppas ni ändå ser kvalitén i ridningen!



ps. Nuno Oliviera var en portugis som av många anses som en av ridningens "mästare" under 1900-talet. Han dog 1989 och klippet är antagligen från 50-talet eftersom han ser rätt ung ut...

Här nedan följer en text från Wikipedia om Nuno:

Nuno Oliveira (1925–1989) is widely acknowledged as a master of the art of dressage. His teachings have inspired riders and trainers all over the world to adopt the 'baroque' or 'classical' style of working with the horse; an art which goes back hundreds of years and encompasses the fundamentals which most 'modern' disciplines can be traced back to.

Nuno was born in Lisbon on June 23, 1925. He studied riding under Joaquim Goncalves de Miranda, in the style of the riding academy of Versailles. A great teacher, he possessed a near-encyclopedic knowledge of equestrian theory that crossed many styles and countries. His principal influences were Francois Robichon de la Guérinière, Gustav Steinbrecht and François Baucher.

On February 2, 1989 he was discovered dead in his bed in a hotel in Australia. It is said that music by Verdi was playing in the room, music which he often played or sang while riding.

Undrar om....???

Såg för någon dag sedan en nyhet på Hippson (egentligen i Aftonbladet) om att Patrik Kittel inte längre kommer att rida hästen Donna Unique...

Kanske är jag misstänksam men jag kan inte låta bli att tänka att det kanske är annat än tidsbrist som ligger bakom ovanstående beslut (gemensamt och utan osämja enligt artikeln)....

Kanske det är en hästägare som faktiskt inte längre vill bli förknippad med rollkur??? Kan ju vara mitt önsketänkande men tanken finns där... För som jag skrivit tidigare - "money talks" - det enda som jag på sikt tror kan sätta stopp för rollkur och liknande företeelser är om "pengarna" och därmed hästarna försvinner från ryttare som använder sig av dessa metoder.

FEI o SvRF gör ju uppenbart ingenting trots massiva protester från "vanliga" hästmänniskor i flera omgångar. Antagligen av "rädsla" för personer med makt i och utanför organisationen (tänker bl.a på Sjef Jensen o Anky van Grundsven). Vi vanliga ryttare har ingen makt om vi inte till slut kan påverka dem som har den verkliga makten dvs sponsorerna. Om DE inte längre vill förknippas med dessa typer av träningsmetoder - först då kommer det att bli en självsanering av sporten!

Och återigen - har inget emot Patrik Kittel - det är många som rider med rollkur (mer eller mindre) bland dagens "toppryttare" - han råkar bara vara den som blivit mest uppmärksammad senaste tiden... Det är hela företeelsen som jag vänder mig emot - hur NÅGON kan tycka att den ridningen är försvarbar övergår i alla fall MITT förstånd :-)

Klicka här så kommer du till en facebooksida som handlar om "NEJ till rollkur"

SKOLA en häst eller......?

Ju längre jag håller på med hästar desto mer inser jag vilket OTROLIGT utbildningsbehov det finns inom hästvärlden - och det inte bara i Sverige utan globalt! Och jag menar då inte i första hand av hästarna utan oss människor....

Man ser nästan dagligen exempel på hur hästar hanteras felaktigt, våldsamt, inkonsekvent, med fara för både häst och ryttare/handhavare osv. Behandling som många gånger skapar en förvirrad, ohanterlig och i vissa fall rent farlig häst. Ibland är människan medveten om att det finns problem andra gånger inte (för att problemen är så vanligt förekommande så man inte ens ser dem som något problem).

Det finns många som utger sig för att vara hästtränare men tyvärr allt för få av dem har tillräcklig kunskap om hur hästar fungerar och hur inlärning fungerar. Det är antagligen av det skälet som utbildning av hästar har mer eller mindre inslag av våld och "tvingande" metoder. Eftersom detta är det de mest förekommande träningsmetoderna bygger på tycker dessutom de flesta hästmänniskor inte ens att det ÄR våldsamt eller tvingande utan man tycker att det är "så man utbildar hästar".

En av de som satt fokus på hur hästar faktiskt lär in och hur vi människor kan anpassa våra metoder att utbilda hästar efter detta är den australiensiska forskaren (och ryttaren) Andrew McLean. Här har du en länk till hans hemsida. Där finns ett antal intressanta artiklar. Han har även gett ut flera böcker.

Här nedan finns en 50 min lång föreläsning från 2011 års ISES konferens.



Du kan också gå in på www.hippotv.tv och titta på flera videosnuttar när Andrew jobbar med holländsk ridande polis. Videona är på holländska men man ser ändå hur han jobbar. Är inte själv särskilt imponerad av hans praktik (har sett mkt som är betydligt bättre) men teorin om inlärning (som han pratar om i ovanstående konferensföreläsning) är mkt bra. Filmerna på den holländska polisen visar dessutom vilken enorm kunskapsbrist om hästars inlärning och om inlärningsteknik det finns globalt....

Tips....

Vill du läsa "visdomsord" om hästar och ridning? Ett förslag är då att gå in på Craig Stevens hemsida och facebooksida - han skriver en hel del tänkvärda citat från olika "mästare" genom tiderna men oxå egna reflektioner (framför allt på sin facebooksida).

Personligen tycker jag att alldeles oavsett vad man tycker om hans filosofi om hästar och ridning kan man hitta tänkvärda saker i det han skriver. Mkt handlar dessutom inte om själva ridtekniken i sig utan istället synen på häst & reflektioner om hur vi människor fungerar...

Här nedan följer ett sådant citat:

"It seems obvious to me that the horse in the pasture can do the upper level work with no problem but then the horse suddenly "needs" training when you sit on it. This is distortion in our minds... carrying weight is generally not that big deal... just a small adjustment... it is obvious that human thinking is where the training is required to create a channel of communication. Generally in the process of attending to the psychological aspect of creating this channel, the physical problems vanish.
 

We generally see these body issues as the horse's when in fact it is just the refection of our own issue. In pushing our physical agenda with the horse we create psychological problems in the horse. When taken this way, the physical problems never end and the mental problems grow until, eventually, the horse is made unsound."

Här är ett annat:

"When you use strength with a horse, the horse remembers how strong you are and while it may let you win, it has taken your measure. It also indirectly points to just how ridiculous it is for you to physically compete with the horse."

Och ytterligare ett:

Om "Support" (stöd)....

"In common riding the aids are based on constriction. One pulls the hand in, or presses the leg to the side while constricting the rein on the opposite side—the aids are defined in terms of "what constricts what." The rider is considered to be "supporting" the horse through the constriction of the hand and the leg.

 This is a modern change in riding that began in the 19th century.

 The origins of this idea can be sourced in the mistranslation of the French word “appui” from the writings of François Robichon de la Guérinière. Appui means "support", but as in English, "support" can be architectural or psychological. When the word "appui" was read by trainers who did not speak French as their native tongue, and came from more patriarchal cultures, it was understood and translated as “physical support”.

When La Guérinière used the term “appui”, what he was describing is the kind of support provided by a “spotter” in gymnastics, not the kind of support provided by a beam in construction.

This is why I generally substitute the word “touch” for appui. It’s a psychological support rather than a physical holding. This is the idea behind the touch of the hand, and the same concept of touch, of psychological rather than physical support, applies to the legs. The legs drape. It is the draft of the boot as it gently leaves the side, not the constriction in, that is the interesting factor for horse and rider. The question for the horse is always "Following this harmony, where is something opening", not "what do I move away from now?"

 

Om olika typer av ridfilosofier & frågan om vad som är kvalité:                                   

"If you spend any time exploring riding options you’ll find that there is not one method that works to control the horse, but many. The question becomes not so much how to control the horse, but which method is best, and what qualities define “best”.

If quality is found in calm, brilliant, engaged horses, then the best methodology is that which conforms to the horse’s nature. Therefore it has to be fair and extremely simple.

Horses are smarter than people in that they have a 24/7 moment to moment grasp of their own nature. Humans don’t. Instead of beginning riding by careful observation of the horse’s nature, riders impose our own nature and our cultural clichés on the horse. And the horse, being fundamentally a peaceful creature, attempts to figure out how to have a truce with the humans so that it can live its life in peace.

 Thus, many methods result in horses doing what the rider asks, but to enjoy calm, brilliant, engagement-- that takes a different mind on the part of the rider."

 

Till sist ett citat från någon helt annan (Dresden James):

 

"A truths initial commotion is directly proportional to how deeply the lie was believed.....When a well packaged and managed web of lies has been sold gradually to the masses over generations, the truth will seem utterly preposterous and it's speaker, a raving lunatic."

 

Ovanstående tycker jag stämmer bra in på LDR, rollkur och andra avarter som blivit mer regel än undantag i dagens ridning.

 

ps. har medvetet ej översatt ovanstående citat för att risken finns att "det finstilta" försvinner med min översättning :-), men om det finns intresse av att jag översätter - hör av er!

Dokumentären om Buck

Har precis läst en bekants blogg och hennes reaktion på ovanstående. Inlägget heter "Provocerad".



Måste bara kommentera Tess inlägg med mina egna reflektioner. Jag håller oxå med om att det sätt att lägga en lasso om hästens bakben för att kontrollera den är minst sagt diskuterbart (vilket jag oxå skrev i mitt tidigare inlägg om denna dokumentär). Jag tycker oxå att den "quick-fix-mentalitet" som verkar finnas på hans clinics där man väldigt snabbt går från oriden/ohanterbar "vildhäst" (eftersom det verkar som om många som är på hans clinics är sådana som kommer med diverse problemhästar) inte är något att direkt rekommendera. Framför allt inte för vem som helst. MEN, vad man måste tänka på här är att denne Buck kommer från en helt annan "hästkultur" än vad vi i Sverige gör. Och det är ingen ursäkt, jag vet, men det kan dock vara en förklaring till varför han jobbar som han gör....

Scenerna med hingsten som anföll var väldigt starka (och obehagliga) och jag kan hålla med om att hästen i rätt hög utsträckning blev provocerad - MEN jag tycker oxå att Buck nog sammanfattade det hela bra när han pratade med ägaren. Jag tror nämligen inte att denna häst var ett isolerat problem utan ett symptom på större problem i hennes liv, som hon mkt riktigt instämde i. För, först och främst - varför i hela fridens namn hade hon 18 (!) hingstar för??? Kan inte tänka mig något rationellt skäl för detta. Just denna anfallande hingst var ju dubbelt tragisk eftersom han antagligen fick betala med sitt liv för hennes.... (ja, vad det nu var?) Jag uppfattade dessutom inte att Buck menade att alla hingstar skulle vara "köttätande tigrar". Vad jag hörde honom säga var att "Kelly var så nära ett rovdjur som en häst kan bli" och att de flesta människor varken behöver eller ska ha en hingst. Att sätta ett lassorep runt hans bakben var nog just i det läget det säkraste man kunde göra för att överhuvudtaget kunna hantera denna häst. Tyvärr så är det ofta så att har det gått så här långt fel med en häst som det gjort med Kelly är oftast det enda säkra att avliva! En häst som upptäckt vem som egentligen bestämmer är en farlig häst, pga sin storlek, styrka o snabbhet - en människa har inte en chans om hästen verkligen går in för att skada!

Detta med att ha hingst är förövrigt något som jag tycker alla som skaffar sig häst skall ta sig en (eller två :-) ordentliga funderare på varför man gör??? Hingstar kan vara hur trevliga som helst (om de är ordentligt hanterade/skolade) - har själv haft en hingst i stallet rätt många år och han var en riktig gentleman och hur lätthanterlig som helst (tack vare tidigare ägare), har även haft unghingstar - MEN VARFÖR SKALL MAN HA EN HINGST??? Det är ytterst få hästar som är lämpliga som avelsmaterial och för det andra - finns det ston att betäcka varje år som motiverar att man har kvar hästen som hingst?

Kan det finnas andra skäl till att man vill ha en hingst? I den frågan bör man nog rannsaka sig själv ordentligt - för trots allt finns det många olägenheter med hingstar som man slipper med valacker och ston. Inte minst för hingsten själv eftersom de flesta hingstar får gå utan sällskap i hagen.

Varför jag skriver detta är för att jag upplever att det blivit allt vanligare att hästägare skaffar hingstar (kom mkt med de iberiska importerna, där man av tradition verkar behålla det mesta som hingst, även om det inte är avelsmaterial - men det finns även inom andra raser). Många gånger blir dessa hingstar problem för sina ägare - man tappar kontrollen (oavsett om man vill erkänna det eller ej) och hästägandet blir ett problem. (Och Tess, om du läser detta - ta det inte personligt - det lilla jag hann se av dig o Jubileo - du verkade inte ha hanteringsproblem med honom, långt ifrån! Men jag har sett andra hästägare där så har varit fallet.)

Till slut tillbaka till dokumentären med Buck - jag vidhåller fortfarande att det fanns mycket bra i den dokumentären, speciellt hans sätt att rida. Otroligt mjukt, små lätta hjälper och en kommunikation mellan häst o ryttare som man sällan ser - oavsett disciplin inom ridsporten.

Det finns alltid (när det gäller denna film som hästhantering/ridning/träningsmetoder rent allmänt) olika sätt att reagera på det man ser - vi ser på allt genom "färgad lins". Dvs ett filter där tidigare erfarenheter, åsikter och syn på tillvaron inkl hästar färgar det vi ser. Där en person ser något väldigt positivt kan en annan person se raka motsatsen och alla schatteringar däremellan.... Det finns t.ex tränare/träningsmetoder som jag aldrig i livet skulle vara intresserade av att följa/gå kurs för osv men som kanske en del andra höjer till skyarna...

Ibland kan man bara "enas om att vara oense" :-)

Ridskola i Tyskland

Här kommer en intressant liten video från en liten ridskola i Tyskland där ägaren/instruktören är utbildad inom "School of Legerete" dvs "Lätthetens skola" med Philippe Karl som lärare.

Notera speciellt ridningen med halsring... :-)



Det GÅR att lära ut ridning utan hjälptyglar, hårda/låsta händer och andra grova hjälper :-)

Våra djur speglar oss....

Något som jag funderat ganska mkt på är det faktum (enligt min mening) att våra djur har en tendens att "spegla" oss själva.

Jag tror att man (speciellt efter en tid) formar varandra - på gott och ont. Det finns nog tillfällen då man inte riktigt gillar det man ser i sin spegel, hästen. Åtminstone inte om man som jag tror att det är en spegling av mitt eget beteende och mina egna problem som manifesterar sig i hästen....

Andra gånger kan man få uppleva stora (positiva) förändringar i hästen som man kanske skaffat sig i  vuxen ålder (hästens). Har själv upplevt hästar som haft diverse "beteendeproblem" i ridning och hantering som efter en tid i stallet blivit hur bra som helst - lugna, förtroendefulla och tillgivna....

Detta med relation häst/människa är en "two-way-street" - vi påverkar varandra - på gott och ont. Hästarna har lärt mig massor genom åren om såväl mig själv som min relation, inte bara till hästar utan även till andra människor.

Som "hundviskaren" Milan ofta säger - den energi man omger sig med påverkar allt levande - inte bara hundar, hästar och andra djur utan även människor. Fokus och intention är andra saker som påverkar vilken relation jag får till min häst.

Jag återkommer gång på gång till hur fantastiskt receptiva (mottagliga) hästar är för hur vi känner oss - kanske även de känslor som vi inte ens själva är fullt medvetna om. Man kan ALDRIG ljuga för ett djur - de "avslöjar" oss direkt.



Angloaraben Vienna

Vill du bli Instruktörselev på Birca?

Jag söker någon som vill bli INSTRUKTÖRSELEV på Birca - kolla nedan om det är något för dig?

• Du bör MINST vara 14 år men gärna äldre - eget körkort eller att du kan ta dig på egen hand till Birca är en fördel.
• Du skall antingen redan vara terminselev på Birca (eller bli det). Om du inte redan är elev på Birca måste du vara villig att rida/lära ut enligt de principer som vi arbetar efter här på Birca (dvs klassisk fransk ridning och "Six keys to harmony")
• Du skall kunna vara i stallet minst 3 dagar/vecka (din ridlektionsdag plus två dagar till).
• Under ena helgdagen (eller annan dag vid överenskommelse med mig) hjälper du till med mockningen av stallet (vi delar på boxarna, så normalt sett brukar det bli 2-4 boxar/person).
• Du skall gå med mig på så många lektioner som möjligt varje vecka (åtminstone den som är i anslutning till din ridlektion) för att så småningom själv kunna hålla lektioner.
• Du får (utöver din ridlektion varje vecka) möjlighet att rida de hästar som är under igångsättning eller av andra skäl behöver ridas under veckan.

Låter ovanstående intressant? Hör av dig till cas.birca@telia.com eller prata med mig i stallet!

Evve hoppar Mariell (kolla den flygande konen bakom Mariell - var kom den ifrån? :-)

Här kommer mera intressant....

När jag sökte youtubefilmer om Buck Brannaman inför förra inlägget hittade jag även nedanstående film om clinicen "Light Hands Horsemanship 2011" - det var femte året som det genomfördes och denna gång deltog deltagare från 14 stater och hela 10 länder. Filmen är hela 25 minuter lång men KLART sevärt! Håll till godo...



Nu har jag skrivit två inlägg på raken med westernridning - det innebär INTE att jag har gått över till det :-) utan jag vill bara trycka på att BRA RIDNING/HÄSTHANTERING är BRA RIDNING/HÄSTHANTERING - oavsett inom vilken disciplin den finns!

Här är en länk om du vill läsa mer om "Light hands".

Buck...

Såg ni dokumentären om amerikanen Buck Brannaman som gick i veckan??? Om inte så missade ni något...

Buck är förbilden till mannen i "Mannen som kunde tala med hästar" och dokumentären tar upp allt från hans uppväxt med en far som pryglade honom svårt till hans "mentorer" i form av fosterpappan samt "cowboyen" Ray Hunt (som i sin tur hade gått i lära hos Tom Dorrance). Såväl Ray Hunt och Tom Dorrance är storheter inom hästvärlden...

Dokumentären var 1,5 timme lång och tyvärr missade jag de första 15-20 minuterna men den var helt klart mkt sevärd. Dels för Bucks syn på hästhantering men oxå hans enorma skicklighet som ryttare! Filmer som denna visar verkligen att verklig "horsemanship" kan finnas hos alla typer av utövare av hästsport/hantering. Likaväl som att verkliga avarter finns inom alla områden av hästvärlden....

Buck representerar ju en "westernridning" (med vissa inslag i filosofi som kanske känns lite främmande för oss - t.ex att sätta ett lasso runt bakbenet på en häst som håller på att ridas in). En av de få "invändningar" jag kan ha är att det på hans stora clinics verkar vara lite "löpande band" princip - dvs att man går väldig fort fram från "vildhäst" (eftersom många kommer med problemhästar - bl.a visas i filmen en livsfarlig häst - en häst som Buck säger "är så nära ett rovdjur som en häst kan komma" och som ägaren, efter att hästen anfallit en medhjälpare till Buck, beslutar sig för att slakta) till uppsutten ridning. Men, det är ju en tradition inom den amerikanska hästvärlden som kan funka - speciellt med någon så skicklig som denna man.

Får ni möjlighet så SE denna dokumentär - som för övrigt heter just "Buck". Den har även fått pris vid filmfestivalen "Sundance" (som Robert Redford grundat. I filmen utalar sig även han om Bucks förmåga som "hästviskare")

Här nedan kan ni oxå se några youtubeklipp - söker man på Buck Brannaman kan man även hitta fler.
Först här en introduktion av filmens regissör: Här Buck om ridning och relationen till hästen: Här ett tv-inslag om Buch och dokumentären: Hoppas ni orkar titta på filmerna - de är de värda! :-) ps. fick precis en länk från Johanna Å till dokumentären i sin helhet. Den visas på Svt Play i 27 dagar till... http://www.svtplay.se/video/260406/buck

forts LDR & Rollkur...

Del 2 - har fortsatt följa debatten på nätet ang kraven att FEI (& även vårt eget SvRF) skall ta ordentlig ställning MOT användandet av Rollkur (& även LDR enligt många). FEI tar bort en massa inlägg o i övrigt helt nonchalerar debatten... SvRF håller också en VÄLDIGT låg profil i frågan. Man får en känsla av att strategin är "låtsas vi inte om att kritiken finns så kommer det så småningom att lägga sig" - en strategi som använts även tidigare i olika sammanhang (av såväl FEI som SvRF).

Frågan är om den strategin i dagsläget är hållbar?

Uppfattningen i frågan verkat ha delat hästvärlden i två delar:
- de som oerhört kraftigt tar avstånd från såväl Rollkur som LDR
- de som tycker "så farligt är det väl inte?"

Argument som den första gruppen använder är att RK o LDR påverkar hästen ytterst negativt såväl psykiskt som fysiskt:
- ökar stressnivåerna
- synen begränsas
- balansen påverkas negativt (en häst med huvudet in mellan frambenen ÄR i framvikt)
- låser hästen i ryggen (muskulärt) o de facto hindrar hästen från att arbeta på ett riktigt sätt
- att hästen får andningsproblem pga andningsvägarnas krökning
- att hästen skadas i munnen genom "aggressive force" vilket gör att nosgrimmor dras åt maximalt. Att hästarna trots detta ofta ses gapa.
- att hästens spottkörtlar kommer i kläm pga den extrema formen o resulterar i onormal salivavsöndring
- osv... Listan kan göras längre....

Vanliga argument hos den andra gruppen är t.ex att:
- ryttare på den här nivån aldrig skulle göra något som skadar hästen
- ryttarna är så skickliga att de vet vad de gör
- hästen i dessa former "får upp ryggen och stretchar"
- ingen "aggressive force" används
- flera av "topphästarna" tävlar upp i hög ålder - "vore det skadligt skulle de inte hålla"
- "de skulle ju inte vinna om detta var fel"
Osv - Listan kan även här göras längre med liknande argument...

Vilken av ovanstående grupper jag tillhör är ingen hemlighet för de som känner mig det minsta... :-)
Jag har ridit i 40 år och varit ridlärare i snart 35 så jag har sett en hel del genom åren. Alldeles oavsett ovanstående argument för och emot så säger jag bara en sak - TITTA HÄSTARNA I ÖGONEN! Man säger att ögonen är själens spegel och åtminstone jag tycker inte att hästarna ser glada ut - det räcker för mig! Dessutom har jag under några år ibland varit på en anläggning där Anky´s träningsmetoder har använts fullt ut - se det hela live har inte direkt gjort mig mera positiv till varken LDR eller Rollkur!

Jag skäms faktiskt å ridsportens vägnar att man inte tydligt tagit avstånd från metoder som i mina ögon helt uppenbart är negativa upplevelser för hästen. Att man dessutom t.o.m premierat ryttare som öppet använder sig av det gör inte saken bättre. Man skulle - om man hade viljan - på några enkla sätt se till att det blev en självsanering av sporten:

- ta bort eller åtminstone sätta krav på LÖST spänd nosgrimma
- tillåta ridning på vanligt tränsbett o utan sporrar (o premiera genom högre betyg) i svåra klasser
- ge underkända betyg när hästar går bakom lodplanet (oavsett om de släpper bettet eller ej) - vilket man gjorde för 25 år sedan
- ge underkända betyg så snart skritten ej är klart 4-taktig o galoppen rent 3-taktig

Genom dessa fyra enkla regeländringar skulle sporten snabbt självsanera sig! Av nuvarande "toppryttare" skulle inte många ens få godkända betyg på 1/3 av bedömningsgrupperna! Skulle man dessutom dra bort en poäng för varje bedömningsgrupp där hästarna gapade skulle det hela gå ännu snabbare :-)

Här intill - se en rolig bild om Rollkur - läs även den alternativa betydelsen av LDR (egentligen Low, deep and round).

LDR = Lätt Förklädd Rollkur... (förkortningen stämmer inte på svenska, men ni förstår ironin :-)  OERHÖRT många ryttare (skulle tro det är åtminstone 70%) rider idag mer eller mindre LDR. Tränare propagerar för det, det premieras på tävling så skall man göra annorlunda? (obs. ironi!)

Sur eftersmak kring OS dressyren!

Har inte sett någon OSdressyr men däremot följt skriverierna i pressen. ÅTERIGEN har Sveriges Patrik Kittel varit i blåsväder! Inte för att han på något vis är den enda i "världseliten" som använder sig av rollkur, hyperflexion eller LDR ("same shit, different name") men han är en av de som skyltat med metoden på framridningen vid OS. Även fler (t.ex Adelinde Cornelissen) har gjort det men det är PK som de flesta skriverier gällt.

När man läser olika kommentarer (bl.a på SvRFs o FEIs facebooksidor) så är det MÅNGA som är kritiska till att inte FEI (och även andra organisationer med makt som SvRF) inte agerar kraftfullare mot ovanstående metoder. Personligen kan jag inte annat än hålla med i dessa krav! Ridning som visas på de publicerade bilderna är INTE acceptabelt enligt min uppfattning - även om det skulle vara "ögonblicksbilder", "inte något otillåtet", "gjort av skicklig ryttare som vet vad han gör" osv som (bort)förklaringarna lyder.

När skall FEI inse att denna typ av negativ kritik som drabbar dressyren är så allvarlig att man beslutar sig för att agera??? Eller har Anky o Sjef så mkt att säga till om inom sporten så inte ens FEI vågar ta ställning mot denna typ av ridning? Det är för övrigt lite anmärkningsvärt vilken låg profil detta par har haft under ovanstående mediastorm (vid tidigare kritik mot metoden har man öppet propagerat för det hela) - börjar man känna att "marken bränner under fötterna"?

En annan sak som oxå är intressant är hur många även FÖRSVARAR såväl metoden i sig som Patrik som person. Patrik har jag ingen som helst uppfattning om och tycker inte heller att det är han som är det intressanta i frågan utan det är den metod som han använder sig av som är upp till diskussion! Argument som många använder är "att han är så trevlig" - och liknande, "att hobbyryttare som inte kan rida inte skall yttra sig", "att hobbyryttare rider på ett sätt som inte heller är bra för hästen", "att ryttare som använder sig av dessa metoder inte skulle vara på den nivån om det var skadligt", "att om hästarna tyckte det var obehagligt skulle de inte finna sig i det", att inte "aggressive force" är använt osv.

Enligt min uppfattning har ovanstående argument flera problem - t.ex att de ryttare som rider hästarna enligt ovanstående skall föreställa SKICKLIGA ryttare - varför överhuvudtaget jämföra dessa med mer eller mindre skickliga hobbyryttare?? Borde det inte ställas en aning högre krav på ryttare på OS-nivå? Och skulle på något vis det faktum att hästar far illa av ridning på lägre nivå vara ett "alibi" för att kunna använda sig av rollkur eller andra skadliga metoder? Fattar inte den "logiken"?

Har man inte hört uttrycket "gå över lik"? ....När det gäller att använda sig av diskutabla metoder för att nå tävlingsframgångar - hur många hästar får sätta livet till på vägen? Och hur mår egentligen de hästar som är i tävlingseliten? Det finns fler företeelser än rollkur som skulle kunna diskuteras där.

Hur definierar man "aggressive force"? Har inte FEI hört talas om inlärd hjälplöshet?

Nedanstående text är införd på FEIs facebooksida (har fått över 300 kommentarer - i princip alla kräver att FEI skall reagera och se till att reglerna verkligen följs. Även i många andra inlägg är kommentarer skrivna som gäller FÊIs flathet att agera):

FEI Facebook Message - 5 August 2012

The FEI absolutely condemns all cruel or aggressive training methods. Rollkur is banned under FEI rules. (frågan är vad som räknas som "cruel or aggressive"???)

We completely agree that the recent pictures are unattractive, but we have spoken to the FEI Stewards and they have clearly confirmed that there were no breaches of the rules. (många kommentarer har gått ut på att man kanske skulle byta ut dessa stewards mot några som har ögonen öppna...)

Rest assured that our Stewards are always there, on the ground, monitoring all training sessions. Any breaches of the rules will result in sanctions. (tror faktiskt att de flesta inte vågar agera - för tänk er vilket ramaskri något sådant skulle resultera i, och tror de inte att de har ledningen som backar upp dem väljer de antagligen att inte göra något....)

FEI Facebook is a wonderful platform for sharing and we value your comments. It is FEI policy not to delete posts, but please understand that any comments which include abusive language will be removed.

Thank you

På Birca Hästgårds facebooksida finns en länk till ovanstående inlägg på FEI.

Här är en länk till några av de bilder som startade ovanstående diskussioner - skall bli intressant o se om FEI tvingas till någon form av ställningstagande... Personligen tror jag att det enda som skulle kunna påverka dessa är om "börsen" blev påverkad. Dvs att dressyrens sponsorer drar öronen o pengarna åt sig & inte längre vill förknippas med den här typer av ridning - då skulle det nog bli fart!

Här följer oxå en länk till en blogg som jag tycker gjort en bra sammanfattning av vad som hänt så här långt. 

Fortsättning följer...

"Lätthetens skola"

Förra veckan var vi (Ingrid O, Johanna Å, Birgitta C och undertecknad) ner till Stenbro Gård utanför Eskilstuna och deltog från marken på en kurs med Bea Borelle (Philippe Karls fru). Under fyra dagar fick vi se ridning på olika nivå - allt ifrån grundridning till piaff, spansk skritt, passage, galoppombyten och piruetter!

Det är oerhört inspirerande att se BRA ridning oavsett nivå - att dessutom få se ryttare som rider på hög nivå med OERHÖRT små hjälper och en kommunikation med hästen utöver det normala är extra inspirerande. "Tävlingsryttare - släng er i väggen!" :-) En del av den ridning vi såg under veckan var av en kvalité (i positiv bemärkelse) som jag ALDRIG sett tidigare varken live eller på TV (tävling). Enda som är jämförbart är en del utbildningsdvds som jag sett...

Lugna hästar med mkt energi när det krävs och utan motstånd (som man ofta ser inom den "vanliga" ridningen). "Lekande lätt" i anslutning till ridning har fått en ny betydelse...

Johanna fotade o filmade en hel del - vi kommer att ha en "redovisning" inom klubben (Epona RS) så småningom - håll utkik efter inbjudan.