Träning är inte alltid vacker

Kan du se din häst i ögonen med gott samvete?

I den pågående debatten är det en del som säger "träning är inte alltid vacker" när man försvarar kritiserade sätt att rida och alla dessa "ögonblicksbilder" som numera regelbundet florerar i sociala medier. Jag kan helt hålla med om detta eftersom träning är träning och inte "slutprodukt".

MEN, om denna träning handlar om att begränsa hästens synfält och andning, åsamka den smärta i munnen (eller någon annanstans) och dessutom snöra åt nosen så den har svårt att göra det enda den kan för att komma undan smärta i munnen, dvs gapa - då är den "träningen" så långt ifrån ok som man kan komma!

Det är en oerhörd skillnad på en häst som tillfälligt (vilket vilken häst som helst kan göra) kommer bakom lodplanet (och där ryttaren direkt adresserar detta som icke önskvärt) och det ridsätt som istället använder "rund och djup" som träningsmetod. En metod som just negativt påverkar hästens synfält, andning och balans (innerörat påverkas av att huvudet inte är i riktig position).

Även annan träning kanske inte ser ut enligt skolboken - beroende på var man befinner sig på utbildningsskalan, ryttarens kunskap m m - men det är inte det som är "på tapeten" tycker jag utan det är den normalisering av (enligt min uppfattning och flera med mig) oacceptabla träningsmetoder som mer och mindre går över gränsen för vad som kan kallas djurmisshandel.

Vi har hamnat vid dagens läge under en ganska långsam process (skulle tro att det är runt 20 år) där många unga ryttare idag inte har sett annan ridning än den som kritiseras idag. Dessutom har de idoler och tränare som tyvärr framgångsrikt både tävlar och lär ut dessa metoder. Det som når framgång måste ju vara rätt, eller?

Jag skulle dock vilja att alla ryttare för en stund satte sig in i vad som sker vid träning ur HÄSTENS synvinkel. Hur skulle jag som människa uppfatta en sådan typ av träning som vi utsätter många hästar för? Och om det vore ett annat djur än en häst - hur skulle man uppfatta träningen då?

Under förutsättning att man som människa har förmågan att se och tänka sig in i hästens "Point of view" blir man förskräckt. Många av de otaliga "ögonblicksbilder" och även videos från tävlingsframridningar som finns är en hel del ridning närmast att likna vid tortyr. Eller åtminstone grader av sådan. Man kan då även undra - om man tycker att DEN ridningen är ok (trots att man har såväl tävlingsledning som publikens ögon på sig) - vad utsätts då hästen för hemmavid och bakom lykta dörrar?! Den tanken vill man knappt tänka!

Som exempel se bildspelet från framridningen från Falsterbo 2016 - fotograf Crispin Parelius Johannssen. Bilderna finns i anslutning till Josefin Åkerbergs artikel "Cirkus eller ridsport - hur vill vi ha det?" https://www.hastfocus.se/cirkus-eller-ridsport-hur-vill-vi-ha-det/

Ett av de absolut största problemen inom ridsporten just nu är att det finns ingen som helst konsensus kring vad som kan räknas som ok träningsmetoder och inte. Ridning/hästhantering som somliga ser som mer eller mindre djurplågeri ser andra som helt normal, t.o.m hästvänlig träning. Vi MÅSTE på allvar dels börja sätta oss in i hur hästen kan tänkas uppleva den behandling vi utsätter den för men även på allvar börja diskutera vad som är acceptabelt och inte i träningsväg. Gör vi inte det kommer antagligen besluten om vår sport till slut hamna hos någon annan - kanske i slutänden tävling med djur blir förbjuden (vilket kanske vore det bästa för djuren för då försvinner incitamenten rosetter, pengar, fame and glory och "målet helgar medlen").