Normalisering inom hästvärlden

Kompisar - trots att de har flera ha bete väljer de att beta nos vid nos.

Pratade för en tid sedan med en bekant som är engagerad i en ridskola och de planerar en utbildning/föreläsning om "Normaliserade beteenden" inom hästvärlden. Ett MYCKET bra initiativ och det fick mig att fundera kring detta lite extra.

Man kan lägga in lite olika saker i ovanstående - det ena är beteenden hos hästen. Det innebär att det finns en hel del beteenden som vi ser hos hästar som är så vanliga att vi hästmänniskor inte ens förstår eller ser att de egentligen är onaturliga för hästen utan istället tecken på att inte riktigt allt i hästens miljö är optimalt. Har skrivit om det i något tidigare inlägg. Det kan vara t.ex vara hästar som är:

- sura och griniga vid hantering/skötsel (sparkar, bits, kläms)
- ständigt (trots träning) går iväg vid uppsittning
- bara står och hänger i hagen
- inte vill gå fram i ridning utan är "trög"
- det omvända - är "nervös"/het/springer i ridningen
- avstängda - detta är ett STORT problem i sig, skulle gissa det största enligt min uppfattning eftersom de hästarna är "snälla", "väluppfostrade" osv och därför förstår inte människor att de istället har gett upp och vänt sitt dåliga mående inåt.

Hästar är antingen introverta (vänder sig inåt o stänger av) eller extroverta (vänder sig utåt och blir "besvärliga"). De förstnämnda hästarna missar vi ofta för de gör inget väsen av sig. Sådana hästar tror jag tyvärr är väldigt vanliga - mycket, mycket vanligare än vi nog vill tro...

Den andra vanliga normaliseringen är hur vi människor hanterar "avvikande" beteenden hos hästen. Det kan vara att:

- spö används för att bestraffa beteenden hos hästen
- sporrar används på en trög häst istället för att utreda orsaken till "trögheten"
- att verbala uttryck används för att beskriva hästen som "hästen är dum", "den vill inte", "den är olydig/lat", "du måste visa vem som bestämmer" osv. 

Ovanstående är så vanligt inom hästvärlden så man varken förstår att det handlar om avvikande eller onormala beteenden eller att hanteringen av dem (från människans sida) oftast är kontraproduktiva. Hästars beteenden är ett resultat av människans hantering/ridning, det är ALDRIG hästens fel om något går snett. Däremot kan saker som upplevs som problembeteenden bero på smärta, bagage från tidigare hantering/ridning, svag motivation (även det är människans ansvar att förstärka) osv. 

Man har nu även börjat prata om "de fem domänerna" när det gäller hästvälfärd. Läs mer här!

Vad som är nytt med de fem domänerna är att man där även väger in hästens mentala hälsa och psykiska välmående, något man tidigare inte pratade om i samband med Hästvälfärd. För tyvärr är det ju så att hästar kan ha alla fysiska behov som mat, vatten, hovvård osv tillgodosedda men det behöver inte betyda att hästen mår bra. Något vi även inom hästvärlden måste komma bort ifrån är tron att prestation har något med hästvälfärd och mentalt välmående att göra. Tyvärr kan hästar prestera på väldigt hög nivå utan att för den skull nödvändigtvis må bra, de två sakerna hör inte med automatik ihop. Brukar säga "Hästar kan 'stå ut' med mycket innan de dör".

Frågor man bör ställa sig är bl.a 
- kan en häst känna glädje och förväntan?
- kan en häst bli deprimerad?
- vilken relation har du med din häst, och vilken relation har den till dig?
- känner hästen tillit till dig och du till den?

Vi behöver alla mera diskutera hur hästen kan tänkas UPPLEVA det vi gör med och mot den. Ökar det vi gör hästens välmående (även psykiskt) eller minskar den detsamma?