Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

tisdag 10 mars 2015

Ryttarens hand igen

Ryttare som rider på kandar med sk "Fillisfattning" där stång och bridongtygeln är klart
separerade och kan användas oberoende av varandra...
Har skrivit om ryttarens hand tidigare men måste göra det igen...
Varför läggs det i allmänhet så lite tid på handen & dess inverkan?

Den synpunkten grundar jag på att man ser alltför MÅNGA ryttare som rider med kullagda, låga (ofta nedanför manken och nära/på låren) händer som hänger i hästarnas munnar...

Finns många skäl till att man (enligt min uppfattning) borde lägga mycket mera tid på att utbilda ryttarnas händer - några av dem nämner jag här nedan:

Hur ryttaren använder sina händer påverkar kvalitén i ridningen i allmänhet och hästens mun i synnerhet (har även i allra högsta grad egna erfarenheter av detta...). Vi sätter bettet på en av de absolut känsligaste delarna i hästens kropp, lanerna. Lanerna är endast täckt av en tunn slemhinna, därunder är det en VASS benkant. Hur vass är det nog inte många som vet... Läste nyss en blogg där författaren skrev att hon tyckte folk överdrev hur känslig hästen är på lanerna för "det känner man ju att det är inte särskilt vasst där..." Önskar hon kunde få känna på mitt hästhuvudskelett "Hubert" så skulle hon få känna HUR vass kanten på lanerna är - det kan naturligtvis säkert variera men på det skelettet är kanten RAKBLADsvass. Med tanke på vilken känslig struktur vi sätter bettet på är det verkligen av största vikt att vi använder våra händer och bett med förstånd. Vissa propagerar för att rida bettlöst men som jag ser det så riskerar man bara flytta problemet till ett annat område på hästen - är handen skarp/hård så finns problemet för hästen kvar - det har bara flyttats till ett annat ställe. Utbildning av RYTTAREN är istället det man borde fokusera allvarligt på... SEN kan man som omväxling mycket väl rida med bettlösa alternativ.

Något som är vanligt är att man som ryttare ofta byter bett (eller i värsta fall sätter på en stjälptygel) när man upplever att man har problem med hästens mun. Frågan man istället borde fråga sig är "har hästen problem med min hand?" Och också - "har den problem med tänderna/munnen?" Man hör ofta talas om "hästen är hård i munnen", "jag har bytt till ett stångbett och hästen 'trivs' så bra med det", "jag har bytt till ett skarpare bett och nu fungerar det mycket bättre"...

Frågan är här är "vad hände egentligen?"

Vem betalar???



Hörde igår ett program på radio om att inte alla har råd att idrotta och vad man skulle göra åt det...

Det är naturligtvis så - alla har inte råd att göra allt de vill! En del har det dessutom verkligen tufft ekonomiskt... MEN det verkar som det är typiskt svenskt att förvänta sig, ja i vissa fall i princip KRÄVA att någon annan betalar!

Vi har i Sverige många otroligt förmånliga sociala skyddsnät jämfört med många andra länder. I princip gratis sjukvård, skola, subventionerade mediciner, kommunalt finansierade sportanläggningar där utövarna oftast bara betalar en bråkdel av kostnaden för att nyttja dem. Listan kan göras lång...

VEM förväntar man sig ska betala och varför???

När det gäller hästsporten så betalar utövaren ytterst sällan den egentliga kostnaden. Vare sig man är

söndag 1 mars 2015

Djur är fantastiska!

Min katt, Tea.

Såg i morse ett program om djurs intelligens vara eller inte vara. Efter att ha sett det programmet finns det inga tvivel whatsoever att djur ÄR intelligenta. Kanske inte alla gånger på det sätt vi förväntar oss eller tror men likafullt. Djurs intelligens står ofta i direkt relation till de krav livsbetingelserna som djuret lever i ställer.

Programmet visade även exempel på forskning som gjorts på bl.a papegojor och schimpanser. Schimpansen kunde t.ex lösa problem som människan överhuvudtaget inte kan klara. Ett exempel var att en bild visades med siffror placerade slumpmässigt - schimpansen skulle sedan markera var de olika siffrorna var placerade i sifferordning. Siffrorna visades under bråkdelar av en sekund - vissa människor hinner inte ens se siffrorna, andra att det är siffror men inte vilka eller var. Pappa såg inte ens siffrorna, jag kunde uppfatta att det var siffror men hann inte urskilja en enda. Schimpansen hade INGA problem med övningen och löste den dessutom på någon sekund! Imponerande!

En papegoja hade inte lärt sig bara att prata utan kunde skilja på siffror, bokstäver, former och texturer. Den kunde t.ex i en hög med olika föremål tala om hur många föremål det fanns i en specifik form, färg och struktur. Ex antal fyrkantiga gula stenar...

Har alltid sagt att vi människor en dag kommer att inse att (vissa) djur inte bara är intelligenta utan kanske t.o.m mer intelligenta än vi - och det här programmet bara stärkte mig i den uppfattningen :-)

Och förresten - hur många djur förstör sina egna livsbetingelser som vi människor gör? Man kan ju verkligen fråga sig om det är intelligent?!