Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

tisdag 29 mars 2016

Medveten strategi?



Nu har det hänt igen! Vadå kanske du undrar - ja, en "skandal" inom ridsporten. Denna gång en incident under framridning för hoppning under tävlingarna i Göteborg där en ryttare bar sig illa åt gentemot sin häst. Det finns filmer ute bl.a på facebook men är också omskrivet bl.a här och i Expressen.

Trots FEI stewarts i närheten - vars uppgift är att just ingripa vid händelser liknande denna så fick ryttaren ingen tillsägelse. Dessutom uttryckte sig kommentatorn Lotta Björe en aning otänkt när hon bagatelliserade (enligt min uppfattning) det som hände. Här finns en länk till hennes uttalande i Hippson.

Det har under senaste åren skett liknande incidenter på stora tävlingar gång, på gång, på gång. Varje gång utan att de stewarts - vars uppgift i första hand är att se till att värna hästarnas välfärd - reagerat på tävlingsplatsen. De allra flesta gånger också utan att ridsportorganisationer på något sätt reagerat på kritiken från både "hästmänniskor" som de som är utanför hästsporten. Vid något/några tillfällen har organisationen gått vidare med ärendena men det har utan undantag resulterat i att "inget fel har begåtts" även om allmänhetens uppfattning om detta har varit helt avvikande... Vanliga försvar till

onsdag 9 mars 2016

Hästägares ansvar för sitt lärande

Läste idag ett bra blogginlägg från Yvonne Larsson http://yvonnelarsson.se/2016/03/1095/

Viktigt och välskrivet från Yvonne igen - denna gång om vårt ansvar som hästägare att ta ansvar för vårt egna lärande om hästen. En erfarenhet som jag själv gjort genom alla åren som hästägare är att ju längre man håller på desto mer inser man hur lite man kan och att man hela tiden har nytt att lära. Precis som Yvonne säger så får man ibland omvärdera det man tror sig veta och ibland får man sina uppfattningar validerade...

Det svåra med lärandet är att hela tiden vara källkritisk - det är många "där ute" som utger sig för att vara "experter" ibland med diverse kursintyg som grund ibland bara "därför att"... Försök därför alltid ta in information från olika håll för att försöka utröna om det som sägs verkar vara "the real deal" eller inte. Fundera också på om den som presenterar det hela har något hen vill sälja (vilket åtminstone i mina ögon ofta gör det hela en aning mindre trovärdigt... Det kan då helt enkelt handla om smart marknadsföring.)

Genom åren så har jag (ibland genom förstahandskontakt och i andra fall via hörsägen) kommit i kontakt med:
- sadelutprovare som knappt haft någon häst- eller riderfarenhet
- "gurus" som marknadsfört någonting som visat sig ha lite eller ingen förankring i verkligheten. "Känd från TV" säljer bra...
- proffs inom någon del av hästvärlden (t.ex veterinärer, hovslagare, ridlärare för att nämna något) som ger råd som rör delar av hästvärlden som de ibland saknar kompetens för (bett, ridning, veterinära frågor osv)
- hästmassörer mfl alternativbehandlare som har liten eller ingen hästerfarenhet
- Försäljare av diverse "underpreparat" - tillskott m m som många gånger mer eller mindre saknar oberoende studier gjorda på effekt o biverkningar. Dessutom kostar ofta dessa många gånger en mindre förmögenhet. Ett exempel är olika preparat som skall vara bra för fånghästar - något som är en riktig guldgruva idag med tanke på hur många hästar som är drabbade. Hästägare i den situationen famlar ofta efter "halmstrån"...
- Människor som utger sig vara "expert" efter endast någon/några helgkursers utbildning bakom sig...

Listan på ovanstående kan göras mycket längre...

Lyssna gärna på många men läs på (så långt det är möjligt i första hand bland vetenskapliga forskningsresultat) och TÄNK SJÄLV! Låter saker för bra för att vara sant så är de oftast det....

Ställ även så många följdfrågor du kan till den som presenterar det hela - erfarenhet och förmåga att svara vettigt på följdfrågor är kriterier som också kan hjälpa dig att avgöra om råden/kunskapen är något att ta till sig.

torsdag 3 mars 2016

Temperament...

Ett till inlägg som bara indirekt handlar om häst...

Under mina unga år (fram till ungefär 25 års ålder) hade jag ett OERHÖRT eldfängt humör. Jag blev fruktansvärt arg (eller heligt för-b är nog ett sannare uttryck) för "allt och inget". Jag tände på alla cylindrar på bråkdelar av en sekund. Eftersom jag ändå någonstans är en ganska "kontrollerad" person var det dock främst min familj och mina djur (tyvärr) som råkade ut för och upplevde mina vulkanutbrott. Därför säger en del av mina mera ytliga bekanta när jag berättar om mitt humör - "Du? Kan du bli förbannad?" O ja, de skulle bara veta - man vill INTE vara i närheten när jag blir riktigt arg... Inte ens jag vill vara i närheten för jag ser bokstavligt rött...

Nu till poängerna i mitt inlägg - på 70-talet var det mycket populärt att säga "man ska inte stänga in sina känslor utan man ska släppa ut/leva ut dem". På ett sätt kan jag hålla med (för det är inte bra att stänga in känslor) men alla sätt att släppa ut dem är inte bra. Definitivt inte på det sätt jag gjorde för ilska föder ilska. Det blir en självmatande eld som är svår att släcka och till slut vet man kanske inte ens vad man är förbannad på...

Vad hände då med mitt humör kan man fråga sig? Ja, livet först och främst - jag insåg själv till slut att all denna ilska inte var sund. Mina främsta lärare för att komma till den insikten var mina hästar. Vet inte riktigt när utan det var nog en insikt som kom smygande var att ilska och hästhantering fungerar INTE. Den är t.o.m 150% kontraproduktiv! Man kan naturligtvis (och måste ibland) korrigera hästars beteende men man får aldrig göra det arg/förbannad - dels för att man då kanske korrigerar betydligt hårdare än vad man annars skulle gjort men oxå för att hästar instinktivt reagerar på vår ilska och blir hästen rädd för oss blockerar det allt vad inlärning heter...

Idag har jag därför i allmänhet oerhört långt till den glödröda ilskan som i unga år var min vardag. MEN, trycker någon (det är oftast en människa) tillräckligt länge och hårt på "mina knappar" så finns mitt eldfängda temperament fortfarande kvar - det är bara mer kontrollerat idag och det krävs betydligt mer innan det briserar! Men - kan bara tala om att briserar det - då vill man INTE vara i närheten eller föremål för min ilska...