Hej alla!

Här är Birca´s blogg om stallets människor och hästar. Här kan du läsa om vad som händer i stallet samt reflektioner över olika hästrelaterade företeelser. Vill även du skriva inlägg här? Kontakta då mig via mail cas.birca@telia.com

Farre på hästarnas evigt gröna ängar!

måndag 31 oktober 2016

Hästarna som fått betala priset...


Det finns tyvärr många hästar som får betala ett (högt) pris för våra misstag - ibland är priset livet...

Allt för ofta hör man historier om hästar som vandrat runt hos olika utbildare och/eller ägare som misslyckats med hästen. Problem som sadeltvång, "istadighet" och andra ofta typexempel på konfliktbeteenden som stegringar, bockningar m m är vanliga. Hästen får i värsta fall förr eller senare epitetet "oridbar". Andra exempel på problem är att hästen efter intensiv träning och deltagande på tre-årstest, breeders och andra unghästtävlingar anses vara "slut" antingen psykiskt eller fysiskt. I värsta fall både ock...

Skulle vara oerhört intressant att se statistik på hur många hästar som möter döden i förtid bara för att vi människor är inkompetenta och har för bråttom.

Det finns (och kommer alltid att finnas) individer som klarar (fysiskt och psykiskt) ovanstående men de är mera undantagen som bekräftar regeln.

Hästar (och andra djur inklusive människor) kan reagera på stress och press på två olika sätt - antingen vara utåtagerande (extroverta) och via konfliktbeteende göra det uppenbart för människor i dess närheten att det inte fungerar. Personligen tror jag dock det finns minst lika många (eller antagligen ännu fler) hästar som är introverta och istället för att bli utåtagerande "stänger av". De visar därför inga tydliga konfliktbeteenden (annat än möjligtvis brist på reaktioner) utan blir istället "robotar". De hästarna kallas ofta "snälla", "lata", "välutbildade" osv men kan må minst lika dåligt som de förstnämnda extroverta hästarna - det bara yttrar sig på ett annat sätt. Var i somras vid en resa i södra Sverige på en ridskola där flera av hästarna visade tecken på introvert beteende...

Man kan tycka det självklart att alla som håller på med hästar borde lära sig vilka tecken man skall leta efter för att se om hästen man har i sin vård mår bra eller ej, men uppenbart är så inte fallet. Man behöver inte leta länge för att hitta hästar som far illa - kanske framför allt psykiskt. För är inte alla hästens basbehov tillgodosedda - då är risken stor för att hästen INTE mår särskilt bra. Det kan vara brist på utevistelse, avsaknad av sociala kontakter och andra för hästen livsviktiga förutsättningar för välmående.

Det finns "De fem friheterna" som The animal Welfare Act 2006 fastställde i djurägarens "Duty of Care" i brittisk lag. Fem friheter som vi djurägare bör sträva mot::
1. Frihet från hunger och törst. 
2. Frihet från obehag.
3. Frihet från smärta, skador och sjukdomar.
4. Frihet att utöva normalt beteende.
5. Frihet från rädsla och press/stress.

Punkt 1 uppfylls nog av de allra flesta - åtminstone får de flesta hästar idag tillräckligt med foder, i många fall även för mycket... Fri tillgång till vatten kan det i vissa fall vara si och så med...

Punkt 2 däremot är en knepig punkt - hur definierar vi "obehag"??? Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så anses sparkande skänklar, hårda spörapp och hårda händer inte som något onormalt - det används frekvent både på ridskolor och bland privathästryttare...

Punkt 3 hänger delvis ihop med punkt två för var går gränsen mellan "obehag" och "smärta"??? Dessutom orsakar ofta vår användning och hållande av häst både skador (diverse ridrelaterade skador som t.ex kotledsinflammation, ryggont m m) och sjukdomar (som exempelvis foderrelaterad fång osv).

Punkt 4 - här finns en hel del övrigt att önska - det finns tyvärr ganska gott om hästar som INTE har möjlighet att gå i hage och inte heller i sällskap med någon annan häst. Det finns gott om forskning som visar på att en häst som inte kan TA i en annan häst, upplever sig ensam, trots stort antal hästar i närheten. Fysisk kontakt med andra hästar är ett måste för god hästhälsa...

Punkt 5 - även här finns en hel del att göra. Mycket av den träning som görs med hästar bygger tyvärr just på rädsla och press/stress. Mycket mer kunskap om inlärning vore önskvärt hos såväl ryttare, hästägare och tränare...

Vi hästmänniskor har ett ansvar att på allvar börja diskutera inte bara VAD vi gör med våra hästar utan även i allra högsta grad HUR vi gör. Vi har idag en ganska skev bild (åtminstone enligt mig :-) ) på vad som är norm och normalt när det gäller hästhållning och träning - vem törs gå i täten för att på allvar börja diskutera dessa frågor?? För de BEHÖVER diskuteras förutsättningslöst.... Inte minst för hästarnas skull som sagt var - för det är ALLTID de som får betala och ibland även det ultimata priset - dvs med sitt liv, långt innan det behöver vara nödvändigt.

Uppstallningsavgifter - dyrt eller inte?

Nu kommer jag (som vanligt) att sticka ut hakan ordentligt igen! Skrev nedanstående blogginlägg för något halvår sedan, det har "legat till sig" bland utkasten. Men nu känner jag att jag nog "måste" :-) publicera. Inte minst eftersom VÄLDIGT många hästmänniskor faktiskt sponsras - många gånger utan att ens veta om/förstå att man blir sponsrad... (med uppstallningskostnader, ridhushyror, kursavgifter m m). Man tror helt enkelt att de priser man betalar idag på den kommunala ridskolan eller hos privatföretagaren/hästägaren som hyr ut stallplatser är marknadsmässiga priser. På ett sätt är de det eftersom det är priser styrda av tillgång och efterfrågan men samtidigt är de det INTE eftersom prissättningen är skev av olika skäl - se nedan. Man klagar därför ofta på att uppstallning, ridhusavgifter, kurser m m är för dyrt och att kraven på att jobba ideellt är för höga...

Som vanligt så finns det alltid (minst) två sidor av ett mynt - privathästägarens sida är en, hästföretagarens är en och den kommunala ridskolan en tredje...

Jag VET vad det kostar att driva en hästgård med ridhus m m. Har haft ridanläggning i 22 år och var dessförinnan mjölkbonde i 10-12 år. Har idag 5 lediga platser i mitt stall av den enkla anledningen att det kostar mer än det smakar att ha fler inackorderingar (har två idag - av andra skäl än ekonomiska) - mera jobb och helt enkelt för lite betalt...


Måste återigen skriva om detta med uppstallningskostnader....

Många hästägare tycker att det är så "dyrt" om uppstallningskostnaden per månad hamnar på 2.500-3.000 kr. För många enskilda kan det alldeles säkert vara "för mycket pengar" men "för dyrt"?? Att ha råd att ha häst är ju på inget sätt en mänsklig rättighet - lika lite som jag kan klaga på att jag inte har råd att åka utomlands varje år :-) LRF har gjort beräkningar som kommit fram till att på en anläggning med ridhus och anställd personal borde uppstallningskostnaden (inkl foder och en del skötsel) ligga på ca 10.000 kr/månad. En stallarbetarares lön kostar i deras exempel ca 4 kr/min (alla kostnader inräknade som arbetsgivaravgift/egenavgifter, försäkringar m m = 240 kr/tim. Tio minuters arbetstid per dag och häst kostar bara det 1200 kr/månad...

Vad de flesta inte tänker på är hur mycket som faktiskt normalt sett ingår i uppstallningsavgiften -
saker som många tar för givet och som för stallägaren/ridskolan/anläggningen kostar både tid och pengar. Nedan har jag bara räknat upp några saker som många gånger ingår (allt kanske inte gör det men delar av det gör oftast):

- investeringar i form av ridbanor, ridhus, hindermaterial, lösdriftshallar, stall, redskap och maskiner m m (lån till sådant skall ju faktiskt betalas tillbaka med ränta... :-)
- försäkringar, tillstånd
- grovfoder inkl frakt hem och mkt av hanteringen i stallet
- kostnader för ev skötsel (skriver eventuell eftersom inte alla stall har mark) av mark, höskörd och beten
- spån inkl frakt hem och inlastning i stallet
- stängselmaterial, elaggregat, el och kontinuerliga reparationer och inköp av kompletterande material
- snöskottning på vintern (kostnad och arbete)
- vattning och sladdning av banor/ridhus
- reparationer och underhåll av stallet och andra byggnader
- underhåll av ridbanor och ridhus
- kostnader för vatten och därtill hörande installationer
- Elkostnader
- service kring hästarnas dagliga skötsel (utsläpp, fodring, vattning)
- bortforsling av grovsopor (blir mkt sådant)
- tillgång till kringutrymmen som toalett, sadelkammare osv
(har säkert glömt en hel del...)
- komplettering (blivit upplyst om att jag glömt :-) ) gödselhantering! För många stallägare är detta en STOR kostnad, själv har jag jobbet (arbetskostnaden) med gödseln men däremot är den även en tillgång för mig eftersom jag kan använda den på mina marker = behöver köpa mindre konstgödsel.

Många ställer rätt höga krav på ovanstående där man har sin häst uppstallad - "för vi betalar ju!" men faktum är "inte tillräckligt mycket för att kunna kräva en hög standard".... Framför allt så betalar man sällan skälig summa i arbetskostnad för den som gör delar av stalljobbet. Fundera på vad det skulle kosta dig - i tid och pengar - om du själv var tvungen att t.ex sköta alla in- och utsläpp och fodringar? Åka till stallet innan jobbet, täcka, fodra och släppa ut... Kanske tillbaka vid lunchtid för fodring om man inte har någon form av fri tillgång... På kvällen mocka, fodra och ta in.... Vissa kollektivstall har det så och det kräver sin sak av hästägarna. Vill man inte ha det så så måste man vara villig att betala den stallägare som gör detta jobb en skälig ersättning! Alla borde egentligen prova på att ha hästen hemma i eget stall med allt jobb och investeringar som detta innebär - eller åtminstone prova på att sköta om ett stall under en period.

Problemet för oss som hyr ut stallplatser är oftast att vi inte tar tillräckligt betalt för att KUNNA hålla en så hög standard som kunderna kräver/förväntar sig. Det är många faktorer som styr uppstallningspriser, har skrivit om detta tidigare, allt i från konkurrens från subventionerade verksamheter via kommun, stat och landsting till privata stallägare som inte tar ut full kostnadstäckning för sina tjänster pga dumhet :-) och att man drivs av annat än ekonomiska skäl (är själv en sådan) - något som kommer att straffa sig om mindre än 10 år då jag uppnår pensionsåldern... Och detta är inget klagande utan bara ett konstaterande. Är man korkad så är man :-)

Har t.ex själv räknat ut att med fullt stall (12 platser) och ridhus kostar varje plats minst omkring 2.700 kr/månad (12 mån/år) bara i kallhyra och 20 min arbetstid per häst och dag (då är det medräknat morgonfodring, utsläpp, täckespåtagning, vattning och all annan arbetstid som går åt till att sköta anläggningen och dess kringytor - vilket är ALLDELES för lite tid inräknad. Dessutom är ersättningen per timme VÄLDIGT lågt räknad - inte alls i närheten av LRFs beräkning ovan.) I summan är det INTE medtaget kostnader för maskininköp och mycket annat som är nämnt ovan utan bara en del driftskostnader som t.ex el och en arbetskostnad på 100 kr/tim brutto vilket innebär ca 35 kr kvar när moms, skatt och egenavgifter är borträknat. Ingen hög lön direkt... (Kostnaden per månad varierar naturligtvis beroende på anläggning, antal stallplatser och en massa andra förutsättningar - mitt stall är bara ett exempel).

Skulle man lägga till grovfoder så får man räkna på ytterligare 600-1.000 kr/månad beroende på storlek på häst/ponny, foder och antal kg per dag. Spån ytterligare ca 400 kr/månad.

Stallhyran på 2.700 kr/mån gör en kostnad på 90 kr/dag INKL moms för hästägaren. Momsen är 540 kr/mån. Momsen är ju som alla förhoppningsvis vet ingen intäkt för stallägaren utan en kostnad (eller rättare sagt något företagaren förvaltar ett tag åt staten). Visserligen får man dra av den moms man betalar för diverse tjänster/varor i sin tur men om företaget går i vinst blir det därför en momsskuld som skall betalas in till staten.... Och "lönen" blir vid enskild firma det som blir kvar när alla kostnader och moms är betalda = vinsten.

2.700 kr/månad i kallhyra.... Det går INTE att ta ut i Piteå-trakten. Vill man då ha inackorderingar måste man gå ner i pris och vad som får stryka på foten då är ersättning för arbetet och även de flesta tankar på att skaffa nya maskiner eller andra utvecklingar av anläggningen/verksamheten....Kan man få kostnadstäckning för rena utgifter för stall, ridhus, el osv får man vara "glad"....

Som jag skrivit tidigare - skulle man vid hästverksamheter räkna på samma sätt som vid andra företagsetableringar så skulle knappast NÅGON starta hästverksamhet! Åtminstone inte inom ridskola eller inackordering. Skall man tjäna normala årsinkomster inom hästbranschen så skall man antingen vara anställd eller längre ifrån själva hästarna - dvs tränare, hovslagare, veterinär, försäljare av hästprylar eller dylikt. Företag där man på ett helt annat sätt räknar på kostnader/intäkter och vettiga löner. Dessutom har man inte den mest kostnads- och arbetskrävande "inventarien" så nära sig - dvs hästen. Kostnaderna för denna har man helt enkelt inte i ovanstående branscher.... Någon annan tar dessa kostnader.

Samma gäller vid subventionerade verksamheter (oavsett vem som står för subventioneringen - kommun/stat eller privatperson) - någon annan än hästägaren betalar. Det säger sig ju självt att vid investeringar på kanske 40-60 miljoner för en ridanläggning (vilket inte alls är ovanliga summor när det gäller byggen av kommunala ridanläggningar) finns det inte en "snöboll i he-vetes" chans att man skall kunna räkna hem en sådan investering utan en massa bidrag/subventionering via stat/kommun. Bara om man har eget stall där man betalar alla kostnader själv betalar man de FAKTISKA kostnaderna.... Men då ser också oftast stall/anläggning ut därefter om man inte har andra intäkter som bekostar uppbyggnaden/driften av dessa.

Jag har själv drivit företag i hästbranschen i över 20 år (ridskola, ridläger, kurser, uppstallningar osv). Egentligen mot bättre ekonomiskt vetande men lönsamhet har aldrig varit en drivkraft (på gott och ont naturligtvis - det kommer inte minst att synas i pensionskuvertet så småningom). Jag har drivits av passion för hästar och utbildning av ryttare liksom många andra inom hästbranschen. Ett avlönat jobb på sidan av min hästverksamhet har också under alla år varit en ekonomisk nödvändighet.Jag har varje år fått "trolla med knäna" och försöka ha så många inkomstkällor som möjligt och hålla stenhård koll på alla utgifter.

Priset för min passion har varit mycket mera arbetstimmar än vad den normala arbetstagaren lägger ner - något som dock inte är unikt för den som är småföretagare. Jag, och andra hästföretagare som är i samma situation får skylla oss själva - jag har själv valt det liv jag levt. MEN, jag kan tycka att det bör diskuteras hur hästbranschen bedrivs - den bygger tyvärr till allt för stor del på osund konkurrens, svarta pengar, låg- eller oavlönade hästskötare med dåliga arbetsförhållanden och att "någon annan" betalar osv. Det är kort sagt inte någon särskilt sund bransch - ur många hänseenden....

"Ponnymamman" har i Tidningen ridsport skrivit ett blogginlägg på ovanstående tema http://www.tidningenridsport.se/Blogg--debatt/Bloggar/Ponnymamman/2015/5/Att-driva-stall---en-otacksam-uppgift/

fredag 14 oktober 2016

Uppgradera debatten, tack!



Eftersom hästvälfärd ligger mig varmt om hjärtat så följer jag intensivt den pågående debatten om dagens ridning (som främst har gällt dressyren men som är allmängiltig). Jag önskar dock att debatten kunde handla om det som verkligen är intressant - dvs är normen som finns idag kring vad som är acceptabel ridning och inte en bra norm? Och framför allt - värnar den hästens välfärd? Finns det ett systemfel inom ridsporten och hur kan vi i så fall förändra detta?

Den intensiva debatt som förs i tidningsartiklar och framför allt i sociala medier har tyvärr en tendens att handla om annat än ovanstående - det finns gott om "bottennapp" både hos de som försvarar det som kritiseras som hos de som kritiserar...

Personangrepp, hot om vad man skall göra med människor som på något vis är inblandade/syns på bilder/videos och en hel del kraftuttryck för vad man tycker finns på bägge sidor. Diskussioner/påståenden som "den/de som är kritiska kan inte rida själva", vem som har rätten att kritisera dessa "proffs" som rider på sättet som kritiseras, "upp till bevis själva", att ryttarna som rider på kritiserat sätt är så otroligt trevliga (vilket de mycket väl kan vara men är totalt "besides the point" eftersom det inte är det sakfrågan handlar om utan det är det sätt de rider på) osv är vanliga.

onsdag 12 oktober 2016

Fastna inte...


Jag hör många gånger ryttare som säger "men vi gör så här" - ofta då relaterat till olika inriktningar inom ridningen - kan vara western, akademiskt, hoppning, dressyr eller "what ever".

Mitt råd är - för hästens skull, FASTNA INTE i ett sätt! Vad jag menar med det är att för hästens välfärds skull variera dig. Variera träningen, tempo, gångarter m m. Även om du "bara" rider dressyr - rid bomövningar och hoppa (och vågar/vill inte du hoppa hästen - låt någon annan göra det eller löshoppa den). Rid ut och fastna inte i ridhus! Samma här - vågar du inte rida ut din häst i terrängen - skaffa en medryttare som gör det åt dig... Tävlar du i western, rid inte bara jogg. Hoppar du och "bara" rider i höga tempon - träna att rida långsamt i olika gångarter. Listan kan göras lång...

Det finns också några väldigt allmängiltiga grundprinciper som är viktiga ur hästsynpunkt oavsett vilken inriktning du ägnar dig åt (och du kan även läsa dig till dem i vilken vettig ridhandbok som helst, oavsett inriktning):

- ta inte handen bakåt! Dvs dra inte hästen i munnen! Hästen har känsliga laner/tunga...
- ha en "buren" hand med tummarna högst - inga händer gör någon nytta nedanför manken eller i närheten av dina lår! Även om du sitter med enhandsfattning kan handen vara buren med tummarna högst...
- se till att din häst är lätt för skänkelhjälperna - och det åstadkommer du INTE med ständigt nötande skänkel och/eller mycket användning av sporrar/spö utan med en konsekvent inlärande av hjälperna och med förnuftig sparsam användning av dem i fortsättningen. Fastna inte heller i att ständigt använda sporre utan rid ibland utan för att kontrollera att hästen fortfarande är lätt för hjälperna. Rätt använt spö är ofta bästa förstärkningen men träna även att rida utan det. Förstärk INTE skänkelhjälper genom att ta i mera (=sparka), det enda du då lär hästen är att bli okänslig/trög för skänkeln.
- betsla inte upp hästen när den inte fungerar på ett "snällt" bett. Se i stället till att utbilda hästen i munnen och kanske framför allt - UTBILDA DIN HAND! Ett skarpare bett kan ge en falsk bild av att hästen är utbildad när den i själva verket inte törs gå emot bettet. T.ex ett stångbett ställer ännu större krav på ryttarens hand än ett enklare tränsbett eftersom stångbettet fungerar med hävstångseffekt.
- använd inga "stälptyglar" (just detta står kanske inte i alla ridhandböcker :-) utan är min personliga uppfattning) - dessa orsakar bara större problem (men kanske lite annorlunda) än de man upplevde sig ha när man satte på dem. Stjälptyglar är en riktig senväg istället för genväg och är inte till nytta varken för ryttaren eller hästen. Framför allt inte för hästen för de orsakar all möjliga sorts kompensoriska problem i hästens kropp!

Tänk på ridningen som (sjuk)gymnastik för hästen - ridningens syfte är att gymnastisera hästen så att den håller sig frisk och stark så länge som möjligt! Variation och återhämtning (något som också är viktigt - speciellt på unga hästar) är några av ledorden.

Till sist (men inte minst) med tanke på hur många rider idag - variera även formen! Lång och låg är bra i vissa lägen, men inte alltid! För ju lägre hästen är (speciellt om nosen hamnar bakom lod och nacken inte längre är högsta punkt) desto mera i framvikt är hästen. Det är ett fysiskt faktum - hästens huvud väger kring 30-40 kg och sitter på en lång stång (hästens hals) framför hästen. Prova själv att hålla en stor tyngd på en stång framför dig - ju lägre du håller tyngden desto jobbigare är det att hålla. Om du i stället håller stången mer eller mindre vertikal så kommer du till slut till en punkt där tyngden helt plötsligt blir jättelätt. Så funkar även hästen - ju högre hästens form är (utan att hästen är ihop/uppdragen) desto lättare blir hästen fram och ju mera av hästens vikt förflyttas till bakdelen. Så rid inte hela pass i "lång och låg" (inte ens på unghästen) utan variera formen OFTA med öppen vinkel käke/hals.

Som en vän till mig säger
"Rid inte hästen Low, Deep and Round (LDR) utan rid den High, Open and Proud (HOP)"!
Alltså rid inte hästen Låg, Djup och Rund utan rid den Hög, Öppen och Stolt!!

(blir kanske inte så kul förkortning på svenska - HÖS :-) )

måndag 3 oktober 2016

Man blir som man umgås...


"Varning" - detta är ett LÅNGT blogginlägg - hoppas du orkar läsa! :-)

Ovanstående rubrik är verkligen sann - man formas och påverkas (t.o.m nog i mycket större utsträckning än man vill tro) av den miljö och de personer man umgås med... Man blir väldigt ofta obekväm och kan till och med hamna i en försvarsposition om man konfronteras med något som ligger utanför ens referensram - tänka "utanför boxen" är inte lätt, det är mycket lättare att stanna kvar inne i boxen. :-)

Som jag tidigare, vid upprepade tillfällen och i olika sammanhang framfört - enligt min uppfattning behöver vi inom ridsporten på allvar diskutera etiska frågeställningar kring hur vi tränar våra hästar. Allt fler är kritiska kring vad som blivit norm och i stort sett vid varje stor tävling - nu senast OS men också vid Falsterbotävlingarna i somras - blir det (negativa)rubriker kring vilken ridning som förekommit. Ridsporten har ett allvarligt problem med sitt varumärke...

Men - det är väl som Mats-Åke Bergström (lokal konstnär och djurvän) skrev i Piteå-tidningen nyss - han citerade Alexander Dumas d.y. som sa "Diskutera aldrig. Du omvänder ingen. Åsikter är som spikar, ju hårdare du hamrar på dem desto hårdare sitter de." Mats-Åke skrev också (jag har dock ändrat till ridsport istället för gåsjakt som han skrev om) "Det vi idag diskuterar på tidningssidor, på facebook och i andra forum om ridningens etik och moral faller som vanligt snart i glömska och, som i det här fallet, den moderna ridningen kan fortsätta som ingen hänt. Och ingen bryr sig!" Detta ter sig trist eftersom man verkligen skulle önska att det kunde föras seriösa etiska/moraliska diskussioner inom hästvärlden.

Jag är lite envis av min natur så jag kan bara inte låta bli att försöka (i olika sammanhang) föra upp